Aftonbladet – 29 april 1848, sida 1

fysionomi en tysk politiker, med användande af en ordlek som Talleyrand en ging begagnade om Wellington, betectnat såsom dem: aigle, demi mouton. (Slutst följer.) RA LORD BROUGHAM SÖKER ATT BLIFVA FRANSK MEDBORGARE OCH LEDAMOT AF NATIONALFÖRSAMLINGEN. Flera franska tidningar offentliggöra en högst sguriös brefvexling, som visar ett märkvärdigt drag af excentricitet hos den radan förut för sin besynnerlighet bekante lord Brcughass. Dessa handlingar äro följande: Dat första är ett bref från nyssnämnde lord till mären i Cannes, hvile ket i öfversättning lyder sålunda: Paris den 7 April. Min bäste mairel Jag anhåller att ni genast vill sända till justitieministern i Paris inneslutne bevis, att jag i mer än fem år besuttit och bebott fast egendom i Verdepartementet, tillika med ett bifogadt vitsord öfver mitt moraliska uppförande. Haf den godheten att skicka detta bevis, så snart som möjligt, och att derefter framställa mig (me faire porter) såsom kandidat till deputerad; men glöm åtminstone icke beviset. — Mille amities. Brougham., Vidare förekommer följande bref ifrån lorden till franska justitieministern Cremieux, infördt i Journal des Debats för den 46:1e: Lord Brougham har den äran att sända sin helsning till justitieministern. Han önskar bilfva naturaliserad i Frankrike, och har i sådant ändamål begärt nödiga bevis från mairen i Cannes, der han bott 43 år, köpt en landtegendom, och byggt ett hus. Dessa bevis skola sändas till justitieministern, och lord Brougham önskar, att naturalisationsbrefvet må beviljas, så snart det låter sig göra. Härpå svarade justitieministern följande: Paris den 8:de April. Mylord! Det är min skyldighet att underrätta er om följderna af den naturalisation som ni begär. Om Frankrike upptager er såsom en af sina söner, upphör ni att vara engelsman. Ni blir då icke mera lord Brouszsham, utan medborgaren Brougham: ni förlorar på en gång alla edra adelstitlar, alla edra privilegier, alla de fördelar af hvad slag som helst, hv!lka ni nu besitter såsom engelsman, antingen ni eger dem i stöd af lag, eller af Englands plägseder, emedan de icke äro förenliga med vår jemlikhetslag mellan alla medborgare. Detta måste inträffa, mylord, äfven om Englands lagar icke äro lika stränga i afseende på engelska undersåtare, som begära och erhålla naturalisation i ett främmande land. Det är min pligt att nämna detta för er. Jag förutsätter visserligen, att en f. d. lordkansler af England känner följäerna af en sådan Begäran som ni framställt, men det är ett officielt åliggande för franska republikens justitieminister att serskildt gifva eder det tillkänna. När er begäran åtföljes af de förklaringar omständigheterna påfordra, skall den omedelbart tagas i öfvervägande. Ad. Cremicux. Härpå skref lord Brougham åter följande: London den 40:de April. Hr minister! Jag har den äran att erkänna emottagandet af ert bref af den 7:de. Jag har aldrig betviflat att jag genom naturalisation i Frankrike skulle förlora alla mina rättigheter såsom engelsk pir och urdersåte i Frankrike, och endast kan Bibehålla mina privilegier såsom engelsman i England. I Frankrike måste jag vara blott hvad landets lagar medgifva republikeng medborgare att vara. Som jag framför allt önskar de båda ländernas lycka och en ömsesidig fred, har jag ansett det för min pligt att visa mitt förtroende till Frankrikes institutioner genom att uppmuntra mina landsmän att förlita sig till dem, såsom jag sjelf vill göra. H. Brougham. Härpå svarade justitieministern åter: Paris den 192:te April. Mylord! Mitt bref har icke blifvit rätt förstådt. Jag nödgas med saknad nämna att jag icke kan bevilja er önskan. Ni har gjort mig den äran att säga: Jag har aldrig betviflat etc. ete. Jag har i mitt bref nyttjat de mest tydliga och positiva uttryck; Frankrike medgifver ingen delning; det tillåter icke en fransk medborgare att på samma gång vara medborgare i ett annat land. För att blifva fransman, måste ni upphöra att vara engelsman. Ni kan icke vara engelsman i England och fransman i Frankrike; våra lagar sätta sig absolut emot detia; ett val måste nödvändigt göras. Det var derföre, jag tog mig friheten framställa till er följderna af en naturalisation. Under närvarande omständigheter således och ifall ni önskar att förblifva en engelsman i England, d. v. s. så länge ni icke önskar att fullkomligt och i alla afseenden frångå er egenskap af engelsk undersåte och utbyta den emot egenskapen af fransk medborgare, är det omöjligt för mig att villfara eder anhållan. Ad. Cremieux.n. u—LALLL