Aftonbladet – 29 april 1848, sida 1

knöt I ee YIT UV svfad UL Udlagtlgst ell IVIJ den Österrikiske statskanslerns förderfbring:n4e råd, hafva de sednaste månaderna fåt: Iskörda bittra frukter af sin förbländaiag, och Ibetala förtroendet till denna diplomat med sin egen undergång. Nu vill det ej tzga någon ända på klagomål och förebråelser emot åldermennen för denna omoraliska kabinettspolvik, hvilken hans småsinnade och kortsynte efierlapare en gång ancågo för den säkraste gruadval det bästa stöd; och som de derföre blindt följde; Jmen nu hölja de honom med skymt och förJSamnelse, uader bans fall och förvisning. Folzet derezaot har alltid vetat, att hos Met:ernich ej fanns någon känsla för moraliteten, att han aldrig haft aktning för rättvisan och att hvarje medel, äfven det mest förkastliga, icke förIsmåddes, om blott hans afsigter derigenom be;Ifordrades. Han uppskattade, såsom höjden ai statsmannaklokhet, denna machiavellistiska kaTbinettspolitik, som sönderföll i spillror med Ihins eget krossade välda, och som det nya Europas fria stater aldrig mera skola fördrag. Isgen kände bät!re Metternichs hela väseude än kejsar Frans, om hvars föregilaa fromhet ännu i dag tusen rörande fabler äro i svang. ehuru hvar och en bättre underrätltid vet, att -Idenne zode kejsare, icke var främmande för lett slags lömsk ondska och reffine aå crymhet, lika litet som en böjelse för ia riger, hvilka egenskaper han delade med sin Metternich, som för hoaom varit både verktyg och ledare. Metieraich såg wi staten en machis, som blott efier hans vilja skuile sättas i gång. Folket gällde i hans ögon för en vwviljelös mas:a, hvars högsta uppgift bestod i ovilkorlig lydnad. Hsarje sträfvande till frihet var för hoxacm Tliktyd:gt med uppror och förföljdes af honom så långt hans srm eller hans intriger förmådde utöfva något inflytande. Man sksil en dag häpna -löfver det ändlösa registret på Metternichs politiska synder, såväl i görande, som låfanrde, och hvilket dock en gävg skall komma att närIsare skärskådas. För mången synes det vara n akt af bimmelsk rättvisa, att furst MetterInieh sje:f fick upplefva och skörda smäleken och varäran af sut förderfliga systems skynfJlga fall, och att döden icke var så medlidsam, eller råd:g, att bortka!la honom före den stora katastrofen; och att detta af honom så djupi förslafvade folk fördref den bjertlöse tyrannen sed förkrossande bår, Detta folk önskar hönom dertil ett långt lif, till botgöring och försoning af sin samvetsskuld. Denns rbenske adelsm:n, som svingat sig upp till den österrikiska monarkiens herrs, var aldrig patriot; han ägda ej ett tyskt bjerta i sitt bröst. Från början af sin bana har han srbetat emot sitt fäderneslands heligaste intressen. Straxt efter Napoleons fall, då vår nation Ibesegrat den mäktiga fisnden, uppoffrade han örrädiskt från tysta väldet Elsas och Lothringen. Då han ej förmådde vinna dem för en österrikisk prins, villa han hel!re lemna de vigiga gränsprovinserna i Frankrikes, händer, på ist ickt Preussen, eller något annat tyskt land, måtte bekcmma desamma. Så lät han, af afluad och brist på högre uppfaitnin?, ett af scgrens hufvudpris gå förloradt, och Tysklands -Igränser i sydvest förblefvo öppna. Behöfva vi erinra om huru Metternich, efter fredens afslutande, uppträdde såsom afsvuren fiende emot alla ädla och till frihet syftande rörelser i Tyskland; buru han öfvertalade, eller Itvang regerihgarne till kränkningar af lag och rätt, af mensklig och gudomlig rättvisa; huru han brännmärkte, såsom ravolutionär, hvarje statsförbättring; buru ban på kongresserna smidde fjettrsr för folken; Luru ban sökte paralysera de nya författningar, som egde något slags Itendens till frihet; buru han inledde och genaomdref den hemliga Wienerkonferensens beryktade beslut; huru hin utgjorde ce:ntralorganen för alla frihetsnördande anliggningar, inom alla despotiska, eller blindt lydande kabinetter; huru haa hotade de mindre regeringarne, som föredrogo ait gå ärligt till viga emot folkat, men deremot öppöt uppmuntrida tådans skändligbeter och missdåd, som utöfvades at styrelserna i Hannover, Nsssau och Kurhessen, samt förbindligt skänkte despotismen sitt mäktiga beskydd; buru ban utöfvade ett förderfligt mlytande på det otroligt förbländade Berlinerhofvet; huru han inkallade jesuiteranhanget cehl. tog dessa mörktets tjensteandar i sin sold, samt visade denna orden slla möjliga tjerster; samt slutligen: buru han, geaom alvisandet af hverje förbättring inom staten, framialisde denna tyska revolution, hvars första välgerning var det mäktiga slag, som krossade hins eländiga system, och jagade honom sjelf i landsflyk:? Må hvem, som dertill finner anledning, skänka denne man öfverseende: vi skola dock aldrigl förlåta eller glömma, att hans högförrädisa taktik givit Tysklands intressen till spillo förl Rysslands. Hans frihetsfiendtliga inre politik bämnsde sig på honom sjelf, då kriget utbröt mellan Ryssland och Turkiet. Af fruktan för revolution och för den offentliga opinionen, vågade han icke låta sina armear tåga emot raoIskovitern?. De gingo obebin radt öfver Balkan, intogo Adrianopel och slöto der denna, för Rysstand fördelaktiga fred, som gjorde sultanen till czarens vasall, samt landet vid nedre Donau beroende af Ryssland, och gaf czar:n herraväldet öfver mynningen af denna flod. För detta! streck, yttrade sig en gång en bögt uppsatt ungrare, hade man bord: skicka Metternich till Botanybay eller Munkatsch, så vidt nemligen han kan undgå bilan eller galgen! Den österrikiska monarkiens obotliga svagket viside sig i sin rätta dager vid aslutandet af denna fred. Men Metternich var och förblef dock stat;kansler hos den gode, kejsar Fran:.! Men hvad är väl det för slags politisk visIhet, s.m ej vet af något bättre in användande af fysisk våld, samt andligt tvång och för-l: leryck, samt Gertill frukian för den starkare? I hvad skick har Metternich lemnat Österrike, sedan han, nära ett kalft eckel haft denna stats