Aftonbladet – 28 april 1848, sida 3

skoparnes löner; har utskottet föreslagit, att rikets höglofl. ständer måtte genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålls, 4:o att K. M:t täcktes låta företaga en fullständig undersökning i afseende å biskoprnes löneförmåner, hvarigenom deras rätta belopp blefve utrönt, och derefter: till rikets näst sammanträdande ständer framlögga nådigt förslag till en sådan ny reglering af desamma, att stiltens styresmäns löner blefve mindrs höga och jemnare fördelade, än som för mnärvarsnde eger rum; samt 2:o att alla de genom den föreslagna regleringen ledigblifvande prebendepastorater måtte, vid nuvarande biskopars frånfälien, meo egna kyrkoherdar förses och öfriga då möjligen uppkommande disponibla tillgångar användas till löneförbättringer åt de prester och skollärare, so: deraf kunna företrädesvis vara : behof. I anledsing deraf, ait utskottet, i olikhet med bvad vid förra riksdagen egt rum, ansett sig vara af grundlagen förhindradt ait t:ga befattning med sjelfva frågan om biskopsembetenas indregning, har följande reservation blifvit afgifven af: — Riksdagsfullmäktigen Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län: Då den af mig väckta fråga om biskopsembetenas indragande blifvit hos Allmänna Besvärsoch Ekonomiutskottet, genom en (1) rösts plurslitet, ansedd vara en grundiogsfråga och såsom sådan tillhörande Konstitutionsutskottets behandling, men jag icke kunnat deruti instämma, bar jag velat härmed gifva min motsatta åsigt och skälen för densamma tillkänna. Jag anser för olika äronen biskopsembetenas tillvaro och de rättigheter dessa embetens innehafvare förunnas, samt den stadgade ordningen för deras tillsättande. -Det förra förekommer icke i grundlagarne, utan endast det sednare. De delar af grundlagarne, hvarå utskottets pluralitet velat grunda sitt beslut, innehålla nemligen, 43 riksdagsordningen: att biskoparne skola kallas till rikedagarne; 29 S regeringsformen: att Konungen till biskop utnämner en af tre föreslagne. Härigenom har endast det blifvit grundlagsstadgande, att biskoparve äro sjelfskrifne representanter, samt att biskopsembeten vid inträffande ledigheter, efter upprättadt förslag, återbesättas al Konungen. Men hvarken dessa eller andra S af grundälagarne föreskrifva, att klerecistaten skall hafva en underchef eller att kyrkans angelägenheter skola af biskopar handhafvas. Det synes derföre påtagligt, att orsaken hvarföre biskopar omnämnas i grundlagarne, onekligen är den, att då biskopar funres vid grunålagarnes antagande, man fann nödigt i grundlegen. bestämma, huru!edes de sknile tillsättas, och att, emedan presterskapet skulle utgöra ett riksstånd, man ansåg biskoparne, såsom de högste ecklesiastiktjspstemännen, böra vara sjelfskrifne representanter inom detta stånd. Om nu fråga är att vidtaga den förändring, att kyrkoväsendet och allmänna undervisningen skulle vårdas annorlunda, än medelst biskopar, så utgör detta icke, enligt milt förmenande, någon grundlagsfråga, emedan den innefattar ett ämne, hvarom icke i grundlagarne afbandlas. Hade det varit lagstiftarens afsigt att göra biskoparnes tillvaro till ett grundlag stadgande, så hade den säkerligen icke underlåtit att tydligt uttrycka en sådan afsigt, liksom den gjort den 1 afseende på stats;rådsoch justitierådsembeten. Om dessa embeten heter det i 5 regeringsformen: Statsrådet skall bestå af tio legamöter c., och i 47 regeringsformen: Konungens domsrätt skall uppdreagas tolf . . . de kallas justitieråd,. Dessa embetens tillvaro är derföre ett grundlagsstadgande och fråga om deras afskaffande skul!e sålunda tillhöra Konstitutionsutskottets behandling, men något stadgande om biskopsembetenas tillvaro förekommer ej i grundiagarne. Om biskopsembetenas afskaffande vid nuvarande inoebafvares atgång beslut des, så blefvo vis.serligen deraf en följd, dels att 29 reg.form. borde ur grundl!egen uteslutas, samt dels en förändrad redaktion af 43 riksdagsordningen. Frågan härlom tillhör onekligen Konrstitutiopsutskottet; men icke förr än biskopsembeteneas afekaffande är veder börligen beslutadt, så vidt nemligen en sådan grundlagsförändring af dessa embetens afskaffande föranJedes, kan Konstitutionsutskottet derutinnan något åtgöra. Icke ens omedelbart derefier är tiden inne alt gifva nyssnämnda S i riksdagsordningen dess förändrade lydelse. Ty meningen har ju aldrig va-; rit, att biskopsembetena skulle upphöra förr, än npu varande biskopar aflidit, utan endast att vid ledigj heter berörda embeten icke skulle blifva återbesatte. Således skulle, oaktadt man beslutade biskopsembetenas afskaffande, likväl i flere år derefter finnas, biskopar, hvilkas representationsrätt man fråntoge dem, om stadgardet derom ur riksdagsordningen borttoges, innan de aflidit. Och som detta icke varit motioneradt och således ej heller kunnat besiu-; tas, måste med den förändring af 43 G riksdagsordningen, som af besiut om biskopsembetenas upphörande vid nuvarande innehbafvarnes afgång blefve en följd, dröjas, till dess denna afgång från alla biskopsembeten inträffat. Häruti instämde Anders Jonsson från Östergöthlands län. Riksdagsfullmäktigen Anders Pehrsson från Örebro län ansåg utskottet hafva orätt förfarit, enär det, utan att i grundlagsenlig ordning hafva återlemnat motionerna, afgifvit ett förklarande, att det vore förhindradt att taga någon befattning med förevarande fråga. Härförutan reserverade sig äfven emot utskottets berörda beslut följande ledamöter: Hr Gustafsson; riksdagsfullmäktige Erik Andersson från Stora Kopparbergs län, Anders Andersson från Örsbro län samt Petter Jönsson från Jönköpings län, ESR NEVER OM GESÄLLFÖRORDNINGEN.