Aftonbladet – 28 april 1848, sida 2

et Oe VFELRRNV Jo TR RAR RR rker sakens afgöranda på fredlig väg under en partisk bemedling, måste detta ovilko:ligt ringa konungen af Preussen och tyskarna i Ilsänhet till besinning, så vida de icke helt ch hållet blifvit gripne sf vanvett. Det är med förwskickande af dessa anmärkingar, som vi här nedan meddela den förut mnämnda insända artikeln, så lydande: BÖR SVERGE UPPTRÄDA I DEN DANSKA FRÅGAN? De sednaste underrättelserna ifrån granvriet bafva djupt inverkat på den allmänna snjesstimningen. I cödra delen af landet har en hfliga samkänslan för vårt kränkta brödraoIk redan gifvit sig luft i ssmmanskott åt såade danskar, i öfversändning af vapen oO. s. v. ned eit ord, i handling; i medl rsta och norra Sverge gör man änru ingenting, men mean be. ingar sig, och besinnirgen är hos oss bandlinens moder. Öiverallt finna sig folkets sympaher och rättskänsla på det innersta sirade. Vi torde således snart få böra offentligen uttaas det hittills blott framhviskade ordet sErig!n ch en gång utssgdt, skall detta ord genljuda i varje svenskt bjerta och litt en åska rulla ram öfver våra fjäll och skoger. Skall det då ifven vinna u;pmärksamhet hos statens högste tyresman, som beslutar öfver fred och krig? Vi vilja tro det; ty Konung Oscar är en man, som uppfattat sin ställning och som otvifvelakigt ser hvad den närvarande stunden innehär. Låtom oss således kasta en blick öfver förhållanderna och sjelfva söka bilda oss en åsigt i rågan, innan cen allmänna rörelsen mihända rycier oss med sig, eller den rätta tidpunkten sått förlorad under långsam, obeslutsam efteriNning, Om den statsrältsliga sidsn af den tvist, som au afgöres vid det gamla Dannevirke, finnes or vifvelaktigt icke mer än en enda röst inom hela den politiskt bildade verlden. Siesvig, eller som det äfven heter Sgnder-Jylland, är från urminnes tid en dansk provins med danskt språk och dansk befolkning. Tyskarne äro der inflyttade främlingar, — gäster, ehuru de nu söka göra sig till busbönder på stället och drifva bort värden. Förklaringen öfver en sådan öppen våldskränkning af folkrätt och stats-rätt måste efter vår tanka sökas, dels i de tyska furstarnes önskan ait åt detta håll sfleda de gäsande krafter, hvilka eljest måhända vända sig mot dem sjelfva; dels ock i tyska förbundets gamla plan att uppträda såsom sjömakt och med Ryssland, Sverge och Danmark dela väldet öfver Östersjön. Vare nu bärmed huru som helst, våldet kan måhända förklaras, icke försvaras. Det är den öppnaste kränkning af et folks första heligas:e rättigheter, som vår tid bar alt uppvisa, och är tillika en feghet, för så vidt det blifvit riktadt emot en svagare granne, och tillika trädt i förbusd med förräderiet.n Naturligtvis måste denna tyska plan att med våld bemäktiga sig hamnar vid Östersjön vara lika stridande emot de andra Östersjömskternas politiska intressen, som sjelfva sättet för dess utförande strider emot besvurna traktater och europeisk statsrätt. Också uppbjuder Danmark, bvars politiska integritet, j2, existens, är ifråga, bels kraften af en varm, euathusiastisk, allt uppoffrande folkvilja för att möta faran. Imedlertid är striden ojemn; den föres emellan ett statsförbund, som omfattar millioner, . och ettlitet, af förräderiet försvagadt, af lokalen missgynnact folk. Danmark måste således sa cig om efter hjelp. JIEnglandärinärvarande ögonblick tvuaget att samla hela sin kraft uti Irland, som hotar med affall: Rysk bjelp erbjudes; men Danmark önskor den icke; tvertom det fruktar den, ty Danmark hir i detta felt alldeles samma sympatbier, samma ställning, samma farhågor som vårt fädernesland. Danmark måste således se sig om efter bjelp hos Sverge, och Danmark väntar hjelp ef Sverge. Den väntsr en sådan på grund af gemensamma politiska intressen, politiska räåttsförhållandens och framför allt, på grund ef inbördes för vandtskap , inbördes förbindelser och beliga, emellan nationerna sjeliva knutna folk-syimpathier. pOch om någonsin ett ögonblick funnits, då svenska folket egt inre och yttre uppfordringar att handla, — att handla med kraft — så är det just nu. Samma rätt som fordrar Slesvig af Danmark kan äfven fordra Skåne eller Gottland, eller hvilken lannan provins som helst af Sverge. Att upprätthålla bestående fördrager folken emellan är alltid mest maktpåliggande för den svagare, emedan det alltid är han, som har mest att frukta af deras kränkning: I den stund Danmark faller, utan att det gamla; af sina ridderliga minnen stolta Sverge gjort ett svärdsslag till dess beskydd, måste, efter allt som passerat de begge folken emellan, Sveriges namn I höljes med vanära och Sverges folk gömma sig i djupet af sina skogar och skuggan af sina fjäll, för att undan Europas, undan verldens ögon dölja Kainsmärket på sin penna, — sveket emot stamförvandter, bröder och vänner, med hvilka vi äro förenade ,senom de heliga banden af gemensam härkomst, gemensamt språk, gemensamma minnen och hoppet om en måhända gemensam — framtid. Men, — invänder men — Sverges: bästa politik måste i närvarande stund blifva neutralitet; vi -Iskola deraf skörda fördelar för vår handel och vår öfriga ekonomiska utveckling,. Denna invändning skall låta höra sig från många håll, och många skola lyssna dertill. Vi måste dock bekänna, att vi anse en neutral politik i danska frågan för en innälionel, Sverge och svenska folket ovärdig politik. Med den ställning Ryssland och England intagit, riskerar Sverge ingenting för -sin handel af ett fredsbrott! med Tyskland. Tyskland har: tngen t flotta, och kan således icke skada oss. Tvärtom, nSverge skulle genom ett kraftfullt uppträdande till Danmarks hjelp, återvinna den vigt i norra Europas 5 politiska angelägenheter, som förra regeringens svagh het beröfvat det. Svenska folket skulle derigenom -l väckas till nytt nationelt Jif, och den försoffning. -Isom nu hvilar öfver vårt folklynne, vika för kraftit full nationelhandling: Men framför allt, Sverge slskulle troget sin nationalära, hålla de löften om