Aftonbladet – 28 april 1848, sida 2

fygtte At SAFE BOTSMNEB IE FEET FER TE shmitterlöw, premierlöjtn. Rosevgren. i — Det har troligen icke undgått någons uppärksambet, att det lifliga deltagandet för våra :andinsviska bröders sak på andra sidan Sunat, i den kritiska belägenhet hveri de nu benna sg, börjat gifva sig luft jemväl genom rtiklar i tidningarne, hvilka kalla Svenska folet till vapen för att bispripga Danmark. Äfen till Aftonbladet hafva dylka uppmaningar lifvit insända, hvari det blåses till krig, och i meddela här nedan en sådan, såsom uttryck f den rådande sinre:stämningen hus en stor el sf de yngre, och synnerligen bo: de studeande v.d universiteterna; oberäknadt den allsänna sympatien för D:nmarks sak. Krig är ett olycksdigert ord, som men j Oödigtvis bör uttala. Det finnes numera icke ninga ibland den lefrande generationen inom ;verige, som sjeifve sett eller erfarit de uppffripgar af egendom och menniskolf, som ett rig rödvänd:gt medför, den nöd ech de e kilda lidanden, som det har i släptåg. Men let finnes någonting ännu dyrbarare än egeniom och menniskohf: det är rättvisans sak. Det ir rättvisan, som kan göra äfven kriget heligt, ;ch stämma alla ädla sicnen för nödvändigheten uf dess företagande. Och aldrig bar väl ännu någon haft en rättvisare sak att förstara, än Danmarks folk i detta ögonblick. . Under sådana förbållanden kan ingenting vars nera glädjande, än att förnimma den spänstighet i sinnena, det Ifliga deltrgande, det raska mod och den varma längtan som brinner hos vir ungdom att få komma Danmark till undsättning, och det skulle vara en samvetisak att på något sält söka stäfja, än mer ligga hinder i vägen för uppfyllandet af en sådan längtan, om Danmark icke annorlunda kan bjelpas. Tvärtom, i fall det beböfves, måste Sverige af äran, lika mycket som stamförvandtskapen, vara förpligtadt att bistå Danskarne i den heliga striden. Men vi mis!e tillstå att det, oxktadt de sednaste hotz2nde ryheterns, ännu i detta ögonblick synes oss otroligt, att krigslågan emellan Prevssen och D.neark skall kunna utbryta på allver, så fremt nersl. de öfriga makterna av vända sitt inflytsnde att förekomma denssmma utan bebof ef svärdsslag. Det är sannat, att historiens genius måste rodna öfver flera exempel på tränkn ngar af de heligaste rättigheter genom våld eller bedrägeri fån de mäktigare; en sådan skamfläck sitter äpnu qsar på häfdens blad, uti minnet sf Pulens delning; en flick, hvilken aldrig kan aftvås och ofelbart komraer a!l framkalla en vedergällaing, förr eller sednare. Men just för den vanöra, som denna våldsbindling dragit öfver kabinetternas politik, måste det tikväl vara omöjligt, vi tveka icke att yttra denpa tanka, att ett dylikt våld kan förnyas under en tidpunkt, då rättvisan och de sanna grundsatserna i öfrigt hvsrja dag tillkämpa sig nya segrar på den gamla macchiavellismen: bekostnad; ceh likväl vore Slesvigs röfvande från Danmark en fullt ut lika bimmelskriande handlirg, som Polen: delving. J-! handlingssättet mot Diumark vore äcnu så mycket mera lågt och förräderiet så mycket nedrigare, som det skedde i samma stund, då konung Freörik den sjunde sjelfmant 1-mnat Holstein frihet att betrakta sig såsom en tysk stat, och lofvat Slesvig, lika med det öfriga danska lan: det, en fri författnin:; ett löfte, hvars uppfyl lande garanieras icke blott af en liberal och energisk minister, utan äfven af en kraftfu och enbällig opinion hes dinska folket. Vi upprepa derföre, att vi icke kunna se nå gon annan anledning till den hotande och infö folkrätten föga hedrinde ställning, som Preus sen och tyska förbundetintsgit, än antingen a! tyskarne i al:mänhet ännu äro vilseförde i af seende på frågan om det statsrättliga förhållan det emellan Danmark och Slesvig, och der före låtit bänföra sig af sitt exrlterade mnatio nalitetsbegär, eller ock att en djup mecchiavel lisn hos konungen af Preussen ligger bakor alltsammans. Men i hvilketdera fallet som bels sr.det icke tärkbart att ej en upplysning Or I sakens rätta skick, vunnen på underhandlngen väg, under bemedling af de öfriga makterna oc I förd med behörigt efteriryck, skulle vara till räcklig att dämpa krigslågan och återställa Sles lvig åt Danmirk. Ty vi äro förvissade, a pluraliteten af dem, som nu sammanträdt att ett parlament rådgöra om Tysklands angeläger I heter, bestå af män, nog ädle och mine or den sanna äran, för att:-icke fortfarande låt dT passionen förblinda sig i till åsidosättande af rät I ee HD Bm. AL