Aftonbladet – 27 april 1848, sida 3

M (fnsändt.) NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖRANDE REFORMFRÅGAN ). — (Forts. från förra thorsdagsbl). Andra artikeln. Man bör boppss, att den utsträckning af valrätten till alla folkklasser, som i förra artikeln föreslogg, skall förekomma mindre betänklig, med der tredubbla garanti af mognare ålder, oförvitlighet och uppfostran, som i det föregående blifvit föreslagen. Men äfven andra garantier finnas, hvarom i det följande kommer att tales, och som skola övertyga till och med de mest förskräckte, att inga vådiige följder af en sådan valrättens utsträckning äro at befara. Först vill jag dock yttra några ord i afseende på de nyssnämnda vilkoren för valrättens utöfning, hvilka naturligtvis skulle gälla lika för alla folkklasser. Hvad åldern beträffar, så her visserligen hittills, för rättigheten att deltega i riksd gsmeannaval, endast den vanliga myndighetsåldern a! 24 år varit föreskrifven; och det stadgande om fullmyndighet (vid 25 års ålder), som bär biifvit föreslaget, skulle således vara en inskränkning 1 deras rätt, som hitiills ägt valrättighet vid en tidigare älder. Men för det första äro de, som tröffss af denna inskränkning, utan tvifvel få; och för det andra, hvad betyder en för kort tid suspenderad rättighet, emot samma rättighets förnekande för alltid? O-örvitligheten torde deremot blifva en svårare stötesten. Hittills har ingen valberättigad varit utesiuten, så framt han ej blifvit för nesligt brott dömd; men skulle de hör föreslagna strängare stadganden Nifva gällande, så torde mången äfven af de eg. k. bättre klasserna nödgas lemna valstämmean, Desse kiosser hafva lika mycket bebof af moralisk förbättring, som den stora messan; och äfven om ingen utsträckning af valrätten komme i fråga, skulle stadgandet om fullkomlig oförvitlighet, såsom vilkor för valrättens utöfoing, vara för samhället af oberäknel!g vigt. Hvad slutligen den fordran angår, att hver och en väljande borde kunna läsa cch skrifva, så vore ingenting enklare, än att förkasta hvarje valsedel som, ej befunnes läsligt och felfritt skrifven af den väljande sjelf, hvilket vore lätt att kontrollera. Det har ofvanföre blifvit sogdt, att utom de nu uppgifoa äfven andra garantier finnas, som ännu säkrare skola förekomma all våda af valrättens utsträckning. Dessa garantier bestå i sjelfva valsättot. Vi komma nu till tredje punkten af Reformsällskapets program. Man bar sett, att den som skrifver detta, ovilkorligt instämmer i bvad första puvokten innehåller. Mot andra punkten är den armärkning gjord, att valrätten ej blifvit tillbörligt utsträckt. Hvad tredje punkten angår, som helt kort lyder: A Il valrät utöfvas med enkel röst (per capitar), så kan ingen sann reformvän åt denna vigtiga grundsats vägra sitt fullkomliga bifell. All gradericg af de väljandes röster är ett hån mot menniskorält, ett gäckeri som med ena handen återtager hvad det ger med den andra, en orättvisa som snart skulle straffa sig sjelf. Imedlertid måste mean äfven mot denna punkt af programmet göra en enmärkning: den sä er icke nog. Den hindrar ej, att åt den ene medborgaren, den ena folkklessen, den ena valorten, kan tillerkännas direkt, åt den andra indirekt valrätt. En sådan orättvisa kan ej bafva varit af Reformsällskapet å;yftad, men den hade bort med tydliga ord afböjas; och då det är klart, att med den utsräckning som Reformsällskapet gifvit åt valrätten, ännu mer, med den utsträckning som här biifvit yrkad, direkt val af representanter vore allgeles olämpligt, om icke rent af omöjligt, så bade dena ifrågavarande punkten bort uttryckligen innebålla, att ingen direkt valrätt ex!sterar. Huruledes nu det indirekta valsättet kan tjena till garanti mot alla vådor, som allmän valrätt anses medföra, och huruledes bildningen och förmögenbeten derigenom kunna tillförsäkras att vinna allt det inrymme, som för samhällets trygghet kan vara nödigt: det skall i fortsättningen af denna artikel ådagaläggas. -— dr ff So oo ss 20 a oo An