Aftonbladet – 22 april 1848, sida 5

ang 0 SINN hoppas att då undfå inom Ståndet ett kraftigt understöd för denna min motion, synnerligast af dem, som nu talat emot herr Brincks förslag derföre, att detsamma icke är nog genomgripande, äfvensom att denna min gåsunge icke varder qväfd, uten finnes så väl formad, att den kan utväxa till en fallfjädrad gås. Hvad slutligen beträffar den ovilja, som herr Brincks motion skall väckt inom Stockholmg borgerskap, så må jag tillstå, att jag icke förr, än nu, hört ens omtalas densamma; men skulle någon sådan, det oaktadt, verkligen finnas till, får jeg förklara mig lika villig som skyldig, att draga den mig tillkommande del deraf, då jag varit den ende på Siockholmsbänken, som understödt det motionerade förslaget. Herr SCHARTAU: Jag önskar endast, med anledning af åtskilliga under diskassionen fällda yttranden, förklara, att det innebär en fullkomlig villfarelse att tro, det samfäldta val ligga till grund för ifrågavarande förslag. Det innehåller tydligen, att valen förrättes af femtio elektorer, utsedde bland borgerskapet, efter lika klassifikation, som stadens femtio äldste. I deita stadgande ligger i sanning icke någon samfällighetsanda. Det är således uppenbart en förvillelse, att tro förslaget stödja sig på samfåldta val. Der klassifikation ligger på botten, och valbarhet är strängt begränsad inom ståndskathegorien, är icke fråga om allmänna valprincipens tillämpning. Och huruledes är väl denna klassifikstion beskaffad? Jag har redan i det föregående omtalat hufvudklasserra, men icke ans inom jessa ske valen till elektorer samfäldt, ty af till exs empel minputhandlandernes tolf elektorer utses vissa krambandlare, vikiualiehandlsre, kryddkramhandlare, 0. 8. V., likasom bland handtverkarne med on ännu långt större intrassling, vissa bryggare, bagare, slagtare, skräddare, skomakare, 0. 8. Vv. Jag tror mig följaktligen kunna med skäl säga, att det bvilande försleget innefattar nära nog det strängaste tänkbara klassval och innebär icke den ringaste hyll ning åt allmänna valprincipen, sådan den, ji fråga om npationslrepresentation, hittills blifvit vppfattad och känd. Herr Gölberg instämde. Herr SJÖQVIST: Ehuru det numera kan vara temligen likgiltigt hvad utgång frågan bär får, då den redan fallit i ett apnat riksstånd, och, i följd deraf, det kan synas öfverflödigt, att upptaga tiden med vidare ordande i ämnet, vill jag likväl tillkännagifva min mening, att, med antagande af det ifrågavarande förslaget, handtverkarne skulla blifva uteslutne från riksdagsmannakallet för Stock bolm. Det kunde väl ej vara någon förlust för Borgareståndet, men jag tror det likafullt icke kunna skada, att en rådslående församling är sammanspit af olika klasser, på grund hvaraf jag ock efstyrker bifall till den föreslagna förändringen i 14 S riksdagsordningen. Herr KOCK: I afseende å det påstående, att det i förslaget antagna valsätt icke bar ringaste syskontycke med allmänna val, får jag endast erinra, att, oaktadt förslaget visserligen bvilar på klascif kation, är det dock ipgenting, som hindrar undanrödjandet ef denna grund, om man så behagar. Herr ERINCK: Jag begär blott, med anledning af herr Schartaus sist afgifna yttrande, att få bänvisa till de Konstitutionsutskottets vid sista riksdasen i ämnet aflåtne betänkande bilagde reservationer, hvilka hufvudsakligen stödja sig på cen anda ft allmänna val, som genomgår förslaget. Hvad iter beträffar den af herr Schartau omförrmälda önderdelning af minutbandlandernes klass så får ag endast åberopa Kongl. Maj:ts nådiga förklaande i den nya handelsordningen, att fördelning Sf minuthandlanderne i klasser upphörde med den nästlidne Juli. Herr ERICSON: Med hänseende till den utgång, rågan redan erhållit i ett annat riksstånd, vil jag j uppehålla Ståndet med något längre anförande, tan endast förklara, att j:g med obehag afbört liskussionen i ämnet, särdeles åtskilliga yttranden f sådane Siåndets ledamöter, af hvilka tillförene en allmänna valprincipen blifvit förorded; ty att en ifrågavarande förändringen ipnefattar ett, om n obetydligt steg ditåt, lärer väl svårligen kunna estridas. — Härjemte vill jag, till förmån för denna rincip, anföra ett exempel, bemtadt från den stad, Pg här representerar, eller Christianstad. Der var emligen förvaltningen af stadens ekonomi tillförene ppdragen åt stadens äldste, hvilka bestodo af enest borgare till bestämdt entel bandlande och sndtverkare. Nu är det likväl den egenheten med år stad, att ders ädes finnes en mängd embetsoch jenstemän, så att dessa äga omkring bälften af fastigheterna i staden, och således hafva grundade nspråk på, att erhålla delaktighet i stadens ekonoviska förvaltning. För omkring 6 eller 7 år tillaka uppstod ock, i enledning deraf, fråga derom; en som dock rönte mycket motstånd inom korgerkapet, och drogs slutligen under Kongl. Maj:ts nåiga pröfning. Då täcktes Kongl. Maj:t bestämma, tt ofvannämnde förvaltning skulle uppdragas åt en rätselkommission, hvars ledamöter bestodo till ena älften af borgare och till den andra af icke borare varande festighetsägare, hvilka ledamöter dock —TEETTRERTRT:ARA INN a: OL ooo ooo ma ar Ak