Aftonbladet – 22 april 1848, sida 5

RR AN något utbrott af denna ovilja verkligen, emot mi I förmodan, skulle äga rum, så vore det visserlige jag, såsom den der väckt förslaget, hvilken blefv i främsta rummet föremål för densemma, ty noj I har ståndet tillräckliga skuldror för att bära, hvar i sådant afseende kan blifva det pålagdt; en annar fråga är, om jag icke svigtar under tyngden, mer jag bekänner öppet, att jag hyssr den förhoppnin gen att kunna hålla mig upprätt. Min öfvertygels jom Stockholms borgerskaps så bildning, som buma nitet förvissar mig om motsatsen af talerens yttrande då man undantager en eller annan af fördomar cl I ler inbiten skråanda fängslad individ. Vidare ha man yttrat, att, om förslaget innehållit, att ibland I magistratens ledamöter blott en riksdagsman bör utses, eller åt minuthandlarne lemnats ännu ett a! riksdagsmannarummen, förslaget då varit antagligare, än det nu är. Visserligen! ty det hade då ändock smakat något af skrå, ehuru man helt blygsamt uteslöt det hufvudsakliga man önskade, försäkran om 3 å 4 handtverkares val. Beträffande de förespeglade vådorna vid förslagets tillämpande, så får jag öppet förklara, att jog i sådant hänseende ej eller hyser någon farhåga. Jag är fullt förvissad, att, om förslaget befordrades till verkställighet, Stockholms borgerskap skulle till elektorer utse fosterländskt sinnade män, och desse åter till riksdagsmän utvälja de yppersta ibland magistraten och borgerskapet, eller, med andra ord, dem, som voro begåfvade med den högsta upplysningen och största erfarenheten. Nu åter, då valen skei skråinieressenas namn, gifves ej hopp om ett framtida bättre. Följden af splittringen i klasser är, att den svenska arfsynden, afunden, framstår såsom den enda driffjädern, och de kära klasserna med sina skrån och underefdelningsr, äro ypperliga bostäder för den olycksaliga afunden. En värd talare har yttrat, att ifrågavarande försleg mötte mycket motstånd inom konstitutionsutskottet vid sista riksdagen. Det är sannt, att det der mötte motstånd, men utskottets betänkande utvisar dem, hvilka emot detsamma reserverade sig; och ifrån den sidan, hye:till dessa hörde, kan nationen aldrig förvänta bifall till ett förslag, grundadt på allmänna val. Jeg medgifver gerna, att förslaget icke är radikalt, men j2g tror det vara bättre att tega ett steg framåt, än att stå stilla. Ytterligare har en talare sagt, att det föreslagna valsättet vore en sammantrasslipg af allmänna val och klassval, och att, genom antagandet deraf, frågan om de allmänna sku!le skjutas snarare tillbaka, än framåt. Men jag frågar, om det kan gifvas en värre sammantrasgling, än den, som med det hittills gällande valsättet äger rum. Nu välja nemligen 42 elektorer en riksdagsman, andra 49 välja två, vidare 6 andra en, ytterligare utse åter 20 andre tre, och elutligen. välja samtlige elektorerna äfvenledes tre. Jeg hemställer således: är det icke då vida enklare, att alla 50 elektorerna samfäldt utvälja 10 riksdågsmän? Till hvad jag sålunda anfört, Vore visserligen mycket att tillägga, men jag anser numera öfverflödigt, att vara vidlyftig i detta ämne. Jag önskar blott, att ståndet måtte lemna sitt bifall till förslaget, och jag vill derjemte endast uttrycka förhoppning derom, att den stund skall varda kommande, då mon ej blott skall allmänt gilla, utan äfven antaga principen af samfäldta val, eburu aflägsen den än må synas, sycnerligast nu, Jå man hörer yttranden här i deg fällda af persoper, som eljest låta påskina sig tillhöra dem, som hylla en förändring uti vår nuvarande representauion; men orden ett, handlingen, när det gäller, ett ännat. Hr WEDBERG: Att numera, sedan frågan redan ellit i ett annat stånd, orda mycket i detta ämne, ;nser jag ändamålslöst. Jag vill förderskull endast illkännagifva, att jeg betraktar den föreslagna förindringen uti 44 R. O. såsom ett steg framåt, ch tillstyrker, af sådan anledning, bifall inom ståniet till densamma. Herr BERG: Då förevarande fråga, efter hvad ag af flera föregående talare erfarit, redan inom ! tt annat riksstånd lärer vara afslagen, hvilket, i Öörbigående sagdt, ver för mig något oförväntadt, å kunde det visserligen synas öfverflödigt, att i enna sak vidare orda; men som jag vid sista riksagen med min rörst understödde densamma, skulla anske ett stillatigande nu, å min sida, kunna förlaras såsom en opinionsförändring bos mig uti frå-! avarande fall. Så är likväl icke förhållandet, ty, huru förslagets bufvudsakliga brist, eller att detamma finnes bygdt på borgerskapets klassifikation, om af en eller annan orsak kan undergå förändrinar, visserligen icke undgått mig, anser jag dock örslagets förtjenst af en större valfrihet vara så öf-) ervägande den nämnde olögenheten, att jag, för) nin del icke tvekar att antsaga förslaget. Bättre : 1 ade det imedlertid visserligen varit, om motionären git steget ett stycke längre ut, och föreslagit valittens utsträckning ungefår så långt, som herr: chartau gjorde i sin omförmälda motion vid 41840 4 rs riksdag och jeg skall icke underlåta att, sedan): err Brincks motion numera fallit, till Konstituonsutskottet inkomma med en motion i enahanda: yfining. fom herr Schartaus nyss omförmälda. Jag t