Aftonbladet – 19 april 1848, sida 3

af en del af lasten, tycktes han undvika att komma allt för nära in på denna punkt i sjöhandeln. Han fann sin naturliga fördel deruti, att svenskarne tid efter annan nedsatte frakten i alla verldens delar, emedan de kunde öfvertaga densamma för ett jemförelsevis lägre pris än många andra. Den stora till gången på skog och jern i Sverige, de låga arbetslönerna, det låga priset på lifsmedel, den låga månatliga aflöningen till sjös, tillgången på sjömän till följe af landets läge och alla kustboars böjelse för ett sjöfarande lif — alla dessa förenade omständigbeter göra att svenska sjökaptener kunna segla för billig frakt. Dessutomp,, anmärkte Finngren, är det allmänt kändt, att edra engelska kaptener icke synnerligen vårda sig om tacklingen. En engelsk kapten håller sitt däck i fullkomlig ordning, men sträcker icke sin omsorg utom däcket. Han bryr sig föga om lasten, när han intagit den, och ännu mindre om det, som är ölver hans hufvud. En engelsk kapten förbrukar och förstör mer tackling och segel på ett år, än någon af oss på fem. Redarne måste renovera det ulnötta, segelmakaren måste lefva, myntet måste cirkulera; John Bull är fet, och måste hafva motion. Så mycket en engelsman föredrager sitt eget land framför alla andra, lika litet tvekar en engelsk handlande att använda f1ämlingen framför egna landsmän och sjömän, när hans intresse så bjuder. Men så sällan en engelsman går såsom passsgerare ombord på ett främmande fartyg, hade dock, tll följd af särskilda omständigheter, unge mr Walker beslutit, att gå med kapten Finngren som passagerare till Rio Janeiro. En ung dandy, hvars ansigtsuttryck liknade en blank vexel, inträdde i sin principals