Aftonbladet – 19 april 1848, sida 3

Det är icke otänkbart, att de stun lande hvälfningarna i det vestra, södra, medlersta och kanske äfvån östra Eurupa biifva utomordentliga; och som säkert kan man antaga, att det subvertiva elementets kraft icke kossmer att minskas, utan tvertom kan ända till förfirlighet ökas genom de förut öfverdoterades alltför hårdnackade motstånd mot en oundviklig samhällsrevision. D-nna revision kan möjligen genomföras utan vådor, den kan till och med, såsom san bör hoppas, ordnas med lugn och frambringa ett nytt s2kernas tillstånd med säkerhet och till det helas belåtenhet genast, derest man icke vidhåller sina anspråk att från samhbällsrätt fortfarande utesluta heia det undre statselementet, arbetare och tjenare. Medtages detta element i godo, så är en u!sigt till fredlig reform för Europa tänkbar. I motsatt fall måste hvarje uppmärksam betraktare erkänna horoskopet för framtiden vara ganska mörkt. Europas fråga är en gång anländ till detta stadium. Vissa saker hafva kommit derhän at! vara oafvisliga. Det torde snart icke längre gifvas någon utväg, att vidzre utestänga det underliggande ststselementet; endast det alternativet återstår då, att antingen utan strid inrymma vederbörl:g plats deråt, eller inlåta sig i en kamp, som kan dränka verldsdelen i blod och i alla fall slutar med det ifrågavarande elementets seger. Vi lemnade i gårdagsbladet underrättelser ur engelska tidningar om Kartiströrelserna, jemte några reflexioner om O!verhuset, som säkert förtjena att bebjertas, hvar som helst, för sina analogier. Utgången af det tillämnade stora kartistmötet på Kennington Commons håller London i största spänning, emedan det väl icke är så alldeles afgjord!t, caktadt hufvudmannen Fsargus OConnors förklaring i Underhuset den 6 April, att allt skall aflöpa fullkomligen lugnt. Den gjorda petitionen, om kartisterna Frosts, Jones cch Williams frikäanelse från den dem år 1842 idömds och verkställde deportationen, blef i Uaderhuset den 6 förkastad med etor pluralitet. Sensationen öfver denna utgång var ånnu ej känd. Hvad som i medlersta Europa med skäl väcker stora farhågor är de Franska och tyska friskarornas botande rörelser mot tyska gränsen, Man har underrättelser om dem fråa Darmstadt af den 28 Mars, hvari det heter, att det från Paris kommande tåget af friskaror hair för afaigt att i Zweibrisken och Mannheim utropa tysta republiken på federativ grundn, alltså af bela Tyskland göra en enda stor Förbundestat, En viss polsk general skall leda det militäriska al företsget; msn för öfrigt Bornstedt, skalden Herwegh och den bekante Börnstein stå ispetsen. Eburu i Paris ej blott Hatzfeld och APppony, utan sjelfva Laceariine motsatt sig friskarornas aftågande för att republikanisera Tyskland, så voro dock prov. regeringens öfriga ledamöter derför, och tiget afgick. Man ämnar intrönga i Tyskland på tre serskilda punkter, öfver Stras:burg, Basel och Metz. Kommunisterne, med Marx i epetsen, sägas förena sig med de Herweghska demokraterne. Men tror, att invasionen i Tyskiand skall ske från Schweiz. Från sndra delar af Tyskland uttrycker man sin fruktan för dessa friskaror, som gå ati göra anfall på sitt eget fädernesland, i en tid då jus: lugn och fred äro som angelägnast. Dessa skaror af tyskar skol, om de få, med republikens fan. komma öfver gränsen och torde 1 B den, ända upp emot Sci warzwild, likasom vid Bodensjör, fiana mycket medbåll. Sydtysklands kamp mot dem måste blifva desto äfventyrligare, som mången der icke bestrider republiken i och för sig sjelf, utan endast anser den ännu förtidig. I sjelfva Frankfurt kan friskarornas invasion vara af mycken betydenhet, ezsär redan förut ett stor republikanskt parti fianes vid förbundsdagen, som genom deras ankom:t lätt torde vinna ö!vertaget. De i södra Tyskland existersnde regeringarna kunpna så!edes ej med likgiltighet åse friskzrornas ankomst, om dessa också ej kunna vara särdeles farliga genom sin manstyrka. Moan finner alltmer vigten af ätt i Tyskland upprätta en enda och stark centralstyrelse, helst man icke blott bar stt meta farorna från vestern, utan äfven från östern, i fall den europeiska rörelsen förmår tyskarne att deltsga i ett möjligt polskt krig ot ryssarge. Men huru skall den omtalade centralmakten komma till stånd? Huru skola Ty klacds samtlige suveräner, emellan 30 och 40 till antalet, åsimj:s om ett gemensamt öfrerhufvud? Hvad förmår en tysk eller s. k. romersk kejsare i dessa tider? hvad betyder han? I Berlin bekl:gar man sig vid allmänna Jandtdagen synnerligen öfver finansministorn H:nsemanns tilllandtdagen bänskjutna försl:ger, bvilsa egentligen icke angå den eller zf den luvna afgöras. Landtdagens ledsmöter vilja rasa hem, sedan den nya vellagen antagits. Ställningen inom finansdepartementet är :å mycket mera förtviflad, soza dess gåtolika skick knsppt är i stånd att utredas. Råtta förhållardet racd stat:skatten är en heml.ghet, som preussarne sjelfva j förstå genomtränga. Hverje menister hade under det förfluina baft sin särskilda förvaltmingsgren art sköta, utan att väl känna eller iogå i de öfriga. Det hela var derigenom öfverlåret åt ett eådant mörker, stt man ru ej en gång kunnat anskaffa nödiga räkanskaper för stt upplysa finanskommissionen om hvad den behöfde veta. Hamwesasann befinrer sig således i en ganska svår ställsing, och lzndtdsgen kan