Aftonbladet – 19 april 1848, sida 2

skall komma att utgöra omkring 20 blad, och förtsättas en liten tid. Vi hafve icke ännu haft tillfälle att låsa det försa numret, men hört berättas att hr kongl. sekreteraren Dalman är en af ledarna för företaget, och att detsamma bekostas af några bland de s. k. reservanterne, som söka matarbeta reformvännernas sällskaps programm. Om detta är sannt, så är idea utan tvifvel slug, och i synnerhet nobel. Imedlertid skulle det särskildt vara intresssnt att veta huruv:da br Dalmen verkligen är en ledare af fö retaget. Då man gått så långt som han, att förklara fig heldre behålla det gamla representationssättet, In alt ipstäömma med reformvännerpas pluraltet, så synes det vara tersligen oegentligt, stt uppiräda under masken af reformvän; ja, det kan verkligen kallas, att segla under falsk fl-gga. Vi anhålle derföre, att en upplysning kärom ofördröjlgen måtte lemnas uti den nya tidningen. En förklaring af åenna beskaffenhet är nöd vänd:g äfven af flera andra skäl. Aila semmanstämmande omständigheter utvisade neml., att hufvudsytet hos åtskillige af de 30 reservanterna (ehuru visst icke hos alla) var ati motarbeta pluralitetens hulfvudgrunder, och att deras, neml. reservanternes eget progrsmimn, jemförelsevis betraktades såsom bisak. Datta påstående förneka de vissarligen; men det bestyrkes deraf, att flera af dem förut hade talt för klassv2l), och sålunda såsom reservanter egentligen skulle baft sin egen mening, men l:kväl icke drogo i betänkande att göra ett med friberrarne Ra;b och Hercmelin. Aonu en annan oxastärdighet är, att niter att skaffa underskrifter på resorvation:prograsmet icke endast inskränkt sig till att söka cch obligera goda vänser och bekanta, utan, enligt hvad från åtskilliga håll för oss uppgifvits, har msn lyckats förmå en och annan att underskrifva reservationsbstan, på grund af det föregifvande, att det vore pluraltetens. V:d sådana särskilda förhållanden som nu, är det derför angeläget, att hvar och en ser efter hv2d hen skrifver uader. Då reservanterna nu hafva sin egen publicistiska organ, som kan föra deras talan, med hr Dilman i spetsen (fall neml. ryktet skulle vara grundadt), så torde det icke vara för tidigt eller längre strida mot granlagenheten att framdraga i Jjuset celler erinra ora nåsra omsetändigbeter, hvilka närmsre förklara anledningen att reformvännernas sällskap kommit att hysa ett sådant der litet Sor.derbund i sitt eköte. Redan vid reformvännernas första öfverläggningssammankomst på Börsen, uppträdde friherrarne Raab och Hermelin i sällskapet. Dessa båda friherrar hafva redan under förra riksdagen tillhört den klassen reformvinner, som sälta sig emot de öfr:ga; vid sista riksdag vore deså långt till höger, att till och med dåvarande reformsäilskaps förslag af dem fannps för Lberalt. Friberre Hermelin protesterade mot flera punkter, och friherre Rasb gick genast ut ur sällskapet. När pu reformvännerna denna gången bildade sig, så är det icke sannolikt, ja knappast möjligt, att någondera af bemälte friherrar kunde underlåta observera, att deras försök till konservativa j:mkningar mötte en ganska ringa sympati inom sällskapet. Att de likväl icke sparade något bemödande att på öfvertygelsens väg söka göra sina satser gälland, derom är visst ingenting att säga; det var deras fulla rättighet, som dessutom utöfvades på ett ganska humant sätt. Den enca, af hvilken de egentligen då cekunderades — vi erivra oss likväl icke rätt om vid första eller andra sammankomsten — var br N:ls Arfvidson, som på de sednare åren biifvit hvad man kunde kalla en temligen deciderad Tory. (953) Så fortgingo tvenne sammankomster. Vid slutet af den andra beslöts, i anseende till den s:nt framskridna tiden på aftonen, att det tredje mö!et skulle begynnas med val af en bestyrelse. Nåväl, hvad hände? Vid början af tredje mötet kom en stor mängd nya ledamöter upp, bard hvilka syntes riksdagsmannen Strindlund, som sedan skrifvit på klassvalspetition, och en flock af hans vänner, såsom Lars Larsson från Elfsborgs län, Petter Jönsson från Trä-lända och åtskilliga andra af Bondeståndet. Af adeln infunno sig då äfven flere af dem, hvilkas narin nu synas under reservationen. Denna starka tillökning på en gång af en fraktion, som, enligt bvad man kände, skiljde sig i åsigter från det ursprungliga sällskapets, väckte genast en viss förundren och blandade känslor, då somliga trodde, att de nya ledamöterna nu ämnade komma de radikala helt och hållet till mötes; men gå:an löstes snart, då flera af de tillkomne ifrigt yrkade på att det besiutade valet af bestyrelsen skulle uppskju:as: ett yrkande för hvilket de jemväl hade vunnit hr Dalman. Det var också hardt när att de hade fått sin vilja fram, om icke lyckligtvis under tiden genom en och annans uppriktighet hade råkat transpirera, det afsigten med uppskufvet egentligen vore, att till sammatBkomsten derpå ytterligare kunna kasta in så många nya ledamöter af de grå, att det kunde lyckas dem få öfverhand vid valet till bestyrelse, och silunda för det första paraiysera sällskapet, då de grå väl visste att en reformpeiition på deras basis icke kunde vinna någon a!lmännare sympati. Efter en temligen varm debatt, vidblef också sällskapets pluralitet derföre beslutet a:t genast välja. Här bör det anmärkas, att när valet företogs, visade åtskilliga ä de ledamöter, som yrkat — oo LÄR Tan 2aålgamnr AnRh arannlagnvanhatan ntt