Aftonbladet – 19 april 1848, sida 2

ska naturligt, icke i sinnet, att detta härrörde af en passion för hemligheter,, som uti detta diskussionsämne fann en outtömlig källa till oro och bekymmer, och ett nöje i föreställningen om de sömnlösa nätter, som denna skeppnirg oundvikligen måste förorsaka. Kaptenen afbröt omsider den paus, som härpå följde, med de orden: Förlåt mig, mr Walker; jag beder ni strax vill gifva order att hemta de två lådorna i land, då ni så klart inser den fara, för hvilken jag utsätter mig. Jag kan icke begripa, hvarföre ni ej förut sagt mig de faror, som väntade mig; 1y jag skulle då icke hafva mottagit ombord de två första lådorna med mineralier, åtminstone icke som argentinsk egendom. Mr Walker, tillade han, jag har ingen tid mer att förlora; antingen måste ni skicka någon ombord att emottaga lådorna, eller — eller skall jag göra, som jag sagt. Jog fritager mig från all ansvarighet.n ss Jag vill bärom tala med min son, ni må lita derpån, svarade den andre; ni kan follkomligt lugna er med hänsigt till milt hus aktning; det bar aldrig varit komprometteradt; och skulle heller icke hafva blifvit det i detta fall. Jag beklagar, att saken icke det minsta angår mig; det är en ung mans affär, som är bekant med min son, och hvilken, som jag förmodar, bedt honom om denna ynnest. Jag såsom sjökapten, svarade Finngren, pgör på samma sält gerna andra förbundna mot mig, och har gjort många uppoffringar, som blifvit slätt lönade, för att förbinda mig personer. Men hvar sak har sina gränser; (och om min brigg skulle konfiskeras i BrasiI lien eller på vägen dit, så skulle er son visa mig till: Spaniorn,: hvars namn väl finnes på