Aftonbladet – 15 april 1848, sida 2

MUSIK. Philhazmoniska sällskapets första sammankomst i går bevistades af ett ganska talrikt auditorium, hvaribland äfsen en del af den Kongl. familjen befann sig. Till denna inaugurationssammankomst hade man valt 2:ae af de största och vigtigaste verk som existera i tonlitteraturen, nemligen Beethovens Cmellsinfoni och Cherubinis Requiemsmessa. Båda dessa mästerverk äro alltför allmänt kända och värderade för att här behöfva en serskild analys. Exekutionen vittnade om ett ospardt nit hos dirigenten, hr A. Berwald, hvilket älven bör erkännas hos hr Josephsson, it hvilken körens inöfvande varit anförtrodt. Orkestern var temligen talrikt besatt, och kören omkring 80 personer stark. Då för öfrigt såväl:sångpersonalen som en betydlig del af orkestern utgjordes af dilettanter, så anse vi en speciell granskning af exekutionen ej här vara på sin plats; vi nämna blott, ait deana musikaliska afton var en af de intressantaste v. på långe öfvervarit, och att den säkerligen blir oförgätlig för hvarje vän af det sköna. Vi hoppas derföre, att sällskapet måtte genom ett allmänt deltagande sättas i stånd till att fortsätta och utvidga sin efter dessa aspekter så lofvande verksamhet. — De förijenstfulla konstaärerne, som uppträda vid de Davidsonska soirerna, synas uppbjuda allt, för att gifva de sista af. dessa seancer så mycken ertistisk g!ans och hållning som möjligt, och derigenom bereda detta vackra företag ett varsktigt minne hos alla kons:ens vänner. Vid soireen sistlidne söndag hörde man bland annat Beethovens stora qvartett i F-moil: utt nattstycke af underbar skönhet, fullt af de originellaste fantasibilder. Denna ytterst svåra kom position, sog ej lärer offeniligen gifvits här förut, utfördes på ett sätt, som vittnade om det sorgfälligaste studium deraf, och i hvarje hänseende kan kailas lyckadt — Soireen i förrgår hade tvenne herrliga glanspunkter: Mozirts Gdur-qvartett, ett allmänt känd: och beundradt verk, men hvilket men sällan torde få höra så ull alla delar förträffligt ex queradt, som nu skedde, — samt Kuhlaus piancqvartett i C-moll. l detta verk har Kublau rest sig en varsktig minnesvård i konstverlden, och utom hos de äldre klassikerna lärer man finna få konstprodukter, som i sådan grad förena kontrapunktiskt djup, barmonisk lärdom, med melodisk rikedom, öfverskådlig form, populär anda. Också ullbörde Kuhlau ej något af dessa så kallade romentiska koiterier, som äro eller nyss varit på modest, och skall säkerligen bibehålla sin plats, sedan dessa lyckl.gt och väl florerat ut. Afven detta nummer utfördes med utmärkt arastisk förtjenst, — För öfrigt bade man nöjet att öra br Meyers förträffliga solospel uti en ganska svår, men eljest nog obetydlig variationspj-s, och dessutom runno hrr Berens och Mollenbauer mycket bifall för sitt föredrag af åtskilliga moderna salongspjeser, bland hvilka vi nämna br Berens nyligen härstädes utgina ;Transccriptiony för piano af en romans af Halevy: et i sin väg rätt lyckadt cch på instrumentets ressurser väl Leräjnadt arbate. —U—