Aftonbladet – 15 april 1848, sida 2

UTSKOTTSBETÄNKANDEN. Lagutskottets betänkande (JM 40) angående väckta motioner, dels om arfsrätt för oäkta barn efter mödrar, och dels om förändring af 8 kap. 7 N Ärfdabalken, angående underhåll för sådana barn. U.ckottet bar afstyrkt den föreslagna arfsrätten. Vi sceddele här ordsgrannt motiveraa derför, så lydande: . Hvad dervid först angår frågan om oäkta barns arfsrätt efter moder, så bar utskottet väl inhemtat, burusom en sådan arfsrätt I fordna tider i Sverige egt rum; me i samma mån kristendomen stadgade sig, erkändes ock def grundsats, att laglig arfsrätt uppkommer endast genom lagligt äktenskap; och i enlighet dermed afskaffades berörda arfsrätt, hvarefter oäkta barn alltjemt varit uteslutne från rättigheten till arf efter andra än egna barn och bröstarfvingar. Man har visserligen erinrat, att häri skall ligga en orät.visa, enär barnen ej böra lida för föräldrarnes fel och således ej heller umgälia olagligheten af den förening, från hvilken barnen leda sin tillvarelse; men då i betraktande tages, att nyssberörda, hos folket djupt rotfistade grundsats står 1 nära samband med den i allmänna tänkesättet rådande religiösa och moraliska åsigt ef äktenskapet; att lagstiftaren desto heldre måste vårda dessa tänkesätt, som familjelifvets renhet utgör ett cundgärgligt vilkor för samhällets helsa och styrka; samt att, om lagstiftaren förblandade frukten af den lagliga föreningen med den, som leder sitt upphof från olofliga förhållanden, och såmedelst handlade i strid med omförmälte tänkesätt, desamma snart nog kunde gå under, till våda för samhället; alltså och enär dessutom ej kan lemnas ur sigte dels de menliga följderna al det spit inom slägter, som skulle födas deraf, att en person, som förut ej varit erkänd så som hörande till en viss slägt, kunde vid arffall der intränga sig, dels ock de tvister, som skulle yppas om sjelfva härkomsten, då den ej af föräldrar godvilligt blifvit uppenbarad; anser utskottet sådana betänkligheter mot införandet af ifrågaställde arfsrätt förekomma, att utskottet ej kan understödja förslaget derom. Lika med motionären, erkänner imedlertid utskottet de ömmande omständigheter, som tala för en sådan arfsrätt; men känslan af medli