Aftonbladet – 15 april 1848, sida 2

man till enhet, låter den mndre förmögenteten räknas såsom bråk af esheten och å andra sidan tillågger den större förmögenheten obe gränsad rösträttighet enligt sockenstämmoprincipen. Dagbladsinsändaren h:r äfven velat påterföra i A. B:s minne, att grefve Auckarsvärd, vid reformmiddagen den 48 Mars, föreslagit att valrätten må utöfvas med sidana modifikationer, som försäkra intelligensen och förs:aögenheten att ej sakna delaktigbet i lagstiftningean, och påstår att detta förslag då på det högsta acklamerades af Aftonbladet samt förmenar att det ju är nästan ordagrannt detsamma, som ÅA. B. nu förklarar vara en snara etc. och afmålar med de svartaste färgern. I anledning häraf måste vi fästa insändarens appmärksamhet på, 1:0 att det är skilnad emellan en sådan fras, som den citerade af hr grefve Anckarsvärd cch det sätt hvarpå densamma i programmet blifvit tillimpad; ty lingt ifrån att hafva något emot frasen och den syftning densamma uttrycker, iustämma vi i allo deri; 2:0o ati det är för mycket att siga, dei A. B. utmålat reservantern:s program med de svartaste äärger; det bör ej nekas att ett tolerabelt representrtionsförslag kan uppgöras på grund af detia program; men det är äfven lika möjligt att deri inrymma någonting af så aristokratisk syftning, att hela nationens hopp och fordran på allmän rättvisa derigerkom skulle blifva tillintetgjorda. Det är af detta skäl vi ansågo och ännu anse nödigt att erinra dem, som äro bjde för deltagande i reformvännernas sällskaps program, att hålla ögonen öppna och icke underteckna reservante:nes, emedan det synes oss innebära någonting som står närmast intill ett gyckel, om pluraliteten af en nation skulle sätta sig i röreise för att afgifva en opinionsyttring, afhvilken det sedan kunde gå an att göra snart sagdt hvad som helst. Ait vi verkligen byst och ännu hyse farhåga för programmets begsgnaande på sådant sätt, kommer åter dels deraf att friberrarne Raab och Hermeliv, hvilka framträdde såsom de första faddrarna till barnet, ifrån början yrkat på en långt reera aristokratisk formation, än reformvännernas sällskaps pluralitet önskat, dels af de misstankar som reservanlernas taktik måste ingifva, då de först och främst under personligt deltagande i reformsällskapets öfverläggningar och oaflitliga försök att verka på deras beslut, samt utsn att då nämna något om den tillämnade reservationen, likväl hade densamma redan före sammankomstens början färdigskrifven och till en del undertecknad, samt derigenom obestridligt ådagalade, ait deras delisgande i sällskapet för dagen icke hade annat ändassål, än att om möjligt verka söndring i sällskapet och försvaga den moraliska kraften af den öfverensstämmelse, som i öfrigt rådde derstädes. Vi kunna icke beller just säga, att reservanternes handlingssätt efteråt varit egnadt att skingra en sådan misstanka, då de hade gåt i författning om att genast låta uppsätta och på särskildt dertill på örband stämpladt pepper trycka en stor upplaga af programmet så tidigt, att det kunde skicka3 redan påföljande dagen eller tisdagen med Afionbladet, eller åtminstone med en de! exemplar deraf, till landsorten, utan att man derom hade underrättat Aftonbladets förläggare, eller haft den grannlagenheten att höra sig före, buruvida reformvännernes egen eller pluralitetens pstition den dagen skulle införas i tidningen. Det är i öfrigt med tillfredsställelse vi fiane, att Dagligt Allehanda i detta ämne icke delar hr Dalmans åsigter, utan tvärtom i går frsmträdt raed en upplysande artikel i skiljaktig syfiming, och i dag tillkännagifvit, stt hr Dalmen, ehuru mederbetare i bladet, likväl icke nu mera har någon afgörandse ledning af daoetrammea.