Aftonbladet – 13 april 1848, sida 1

I KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris den 31 Mars. (Från Red:s korrespondent.) Allteedan de stora Februaridagarne, som gjort en fullkomlig oxshvälfning i de poliiska sikerna härstädes och synas hafva skakat hela Europa, bar bär rådt en viss oro isinnena bog de förmögnara klasserna och alla spekulanter. Många frukta att det ännu en gång skall gå sönder. Ea del kapitalister ssmla hvad de kunna i reda penningar och lefva så indraget som möjligt till dess det visar sig om den blifvande aya konstitutionen kommer att medilöra lugna för framtiden. Mibga spekulanter, som efter fjolåret s:odo på svaga fötter eler hade gjort stora affärer i jernvägsaktier och dylikt, hafva begsgnat tillfället att inställa sina betalningar, hviiket invecklat deras kreditorer i stora svåvivheter; detta är händelsen med en stor del af bankirerna. Affärer med utsigt på framtiden görss i allmächset icke, och allt detta gör finav-erna brydsamma och har försatt alla fabrikatiter, isyanerhet. sådana, som lefva af 1yxaruklars tillverkning, hvilka i Paris sysselsätta ea stor befolkning, i största förligenhet. För den, hvilken lefver här såsom fremling eller re-ande, är det under sådana förhållanden gästen änvu svårare än för hvar ceh en annan, at våga gissningar för det kommande. Mäårkvärdigt är det imedleriid, att många personer af medelklassen, hvilka jag tillfrågat om der2s tanka, bysa den bästa tro och förhoppning att alit skall gå bra, så snart nationilförsamlingen tommer tillsagimans; och detta grunda de isynnerh2t på den vackra anda för ordningens vidmnakihållande, som framträder hos folkmassan sjelf, och hvilken man säkert förgäfves skulle söxa hos hbvsrje annan folkmängd af de arbetande klasserna, som, i likhet med den parisiska nu, vore i-odisputerad besittning af makten öfver en hufvudstad, hvilken innesluter så stora rikedomar. Men kan cck verkligen ej annat än beundra denna takt, som utmärker Fransosen, så snirt man anförtror sig till hans hederskånsla. Lugat kan man derföre icke säga att det är bär på stället, och det som smest underhåller en viss ängslan år: de talrika militäriska processionerna, hvarvid Parisarne aldrig synas tröttna. . Ifrån morgon till qväll så snart jag är ute, möter jag ständigt regemsnten af blusmenniskor, hvilka, iakt:agande den mest militäriska ordning och pli, mårschaera roteller plutonvis geaom alia de stora gatorna, med fanor i spetsen, galenerade officerare och underofficerare u:märkta med trefärgade skärp om armen, hvilket påminner om någon författares uttryck, att Fransmannen är född solda. Dessa troppar roa sig under sin marsch med stt i chör sjunga, stundom kan man äfven kalla det skråla, en eller annan af de populära och demokratiska sångerna Ma: se!jisen,, mourir pour la patrie, r. I förrgår såg jag 40 till 50 sådasa detichementer , marschera fram under mina fönster vid boulevard St. Denis. Det torde intressera er stt höra, att de flesta af dessa flockar hafva för ändamål, att på serskilda ställen plantera ett ungt träd, hvilket de då kalla ett frihetsträd; och som åtminstone hiliten af alla träd på boulevarderna blefvo nedhuggra under revolutionsdagarna och använda tll barrisaderaos, så hafva de godt tillfälle och rum till. sådana planteringar för en långre tid. Framför kolonnen marscherar en trumslagare, som förstår att traktera sitt instrument ganska vil cch underbålier takten eller med sns hvirllar giver behörig accent åt sången. Mellaa honom cch truppen har ofta tvöngt sig en fl ck af de välkända gamins de Paris, en sorts på visst sätt förädlade hamnbufar, men som deij:mte äro i besittning af konEON ERR SN EES CSE ON oo oomåm omMm FL ooo F.