Aftonbladet – 12 april 1848, sida 2

nan redan här i hufvudstaden satt alla krafter rörels2? att agitera en reservationsopinion, der n nyans af det grå eller justmiljöpartiet ämnar uttela sina åsigter samt derig-nom, om möjigt, neutralisera Reformvännernas bemödanden. Derjemte få vi särskildt, till upplysniog för lem som här i bufvudstaden önska deltaga i oluraltetens petition, fästa uppmärksamheten lerpå, alt någon anteckningslista icke blifvil inlemnad uti hr magister Bagges boklåda till underiecknande. Deremot bafva nåra reservanter, som utbruiit sig ur Reformsällskapet, efter att hela tiden deltagit i diskussionsn, i nämnde boklåda inlemnat en lista för dem, som önska reservera sig emot Reformvännernas sällskaps petition. Sirskildt få vi fästa uppmärksamheten dervid, att det friherrliga programmet visserligen är ganska Lbersl, men detta i en sådan bemärkelse, att man på de deruti utsatta grunder kan bilda ett represantationsförslig huru konservativt och inskräntande som helst. REFORMVÄNNERNAS SÄLLSKAPS ADRESS: Sverige har länge känt bebofvet af en sann och verilig folkrepresentation — en representation, som, byggd på förnuftets och rättvisans grunder, låter i lagstiftningen böra, icke korporationsintressenas, utan fäderneslandets röst. Äfven de, som mest frukta och motarbeta alla andra förändringar i lagar och samhällsskick, kunna ej för sig sjelfve dölja nödvändigheten af en reform i denna del. RR AMA mm m om wEtg1tn2r!vsnstnnn Att den måste ske, insåg man redan 41809: huru den skall ske, derom tvistar man ännu. Men tvisten måste en gång upphöra. Det synes vara hög tid för Sverige, att il denna lifsfråga nu ändtligen komma från ord till ! sak. Dertill fordras dock att opinionerna sadga sig, att man antager och uttalar enkla, klara och bestämda grundsatser. För detta ändamål har i hufvudstaden ett icke obetydligt antal män, som af kärlek tilll: fosterlandet I fligt önska att, i hvad på dem beror, kunna medverka till frågans snara lösning på lagens och ordningens väg, bildat en förening, under namn 2f Reformvännsernas sällskap. Det har genom rådplägning lyckats dem, att inom sig sammanstämma 1 en gesensam mening. De bafva derföre beslutit ait i en underdånig petition frambära dena till thronen. Deras kopp är stäldt till Konungamakten. Det är den, som eger nog kraft och enhet att kunna förbereda cch grundlagsenligt genomföra en reform, på hvilken, om den skulle taga sin utgångspunkt från den bedröfliga ståndssplittringen, något lyckligt slut lörgäfves vore att vänta. Hufvudstadens reformvänner föreslå de män i landsorterne, som lika med dem nitälska för framgången sf fädernaslandets stora och heliga sak, att äfven i landsorterna på tjenlige ställen bilda sällskaper, i ändamål att verka för reformen, och att derefter till Reformvännernas sällskap i Stockholm adressera de underdåniga petitioaer, hvilta i landsorterna kunna komma att tecknas, för att genom deta sällskap betordra3 till vederbörlig ort, i fall landsortssällskaperne icke finna limpligare, att genom deputationer ifrån orterna direkte framföra sina underdåniga petitioner. Verksambeten för den stora och heliga saken må vara delad; men endrägten råde öfver sllt, ty målet är ett; och allas gemensamma lösen vare lag och ordaing i handling, förnuft och rättvisa i grundsatser. Stockhola den 40 April 4848. Reformvännernas sällskap i Stockholm, genom dess bestyrelse. Joh. Henr. Thomander. G. F. Ekholm. C. H. Anckarscärd. And. Eriksson. L. J. Hjer:a. Carl Henv. Pfeffer. (Paul Genberg.) P. Sahlsiröm. Carl af Forssell. A. M. Brinck. Den underdiriga petition, som nu blifvit besluten, är af följandsa lydelse: Stormäktigste Allernådigste Konung! Fyratio år äro snart förflutne sedan vid den märkvärdiga riksdag, som grundlade Sveriges nuvarande simbhällsskick, konstitutionsutskoitet i sitt betänkande öfver den fråga, som redan då erkändes för en af nationens vigtigaste angelägenheter, frågan om statsförfattningens fullkomnande genom en förbättrad representation offentligen uttalade dessa oförgätliga ord: Om, enligt en redin länge känd uppgiit, det är en sanning att då lagen bör vara ett utryck af allmän vilja öfver ett gemensamt föremål, är en corps vilja såsom sidan, lika litet som den enskilda rmenniskans, den som i ett dyl:kt fall bör komraa i fråga; lärer man också medgifva, att den lagstiftande maktens nuvarande fördslning i fyra stånd, med särskilda korporationsrättigheter och deruppå grundade anspråx, då den i många fall förorsakar brist på tillrZcklig upplysning vid ärendernes afgörende, synes egentligen vara gjord blott för bevakandet och bibehållandet af serskilda intresser, och att den siledes, så mycket som möjligt, tycie: :fligsna den förening till gemensamt nyttiga ändamål, som bör vara afsigten med all god bgstiltning. ,Utskottet har också funnit denna theori af erfarenheten bekräftad, och har således ej kunnat undgå att erkänna, att uti ståndsfördelningen låg större delen af anledningarne till det missförstånd, det uppehåll och den oordning i ärendernas gång, ändiligen till de ståndtvister, som så ofta söndrat nationen, skakat samhällsordningens grundvalar och kullstörtat statsförfaltningen. — —— on ———— Det är på dessa anledningar, och med betraktande tf så väl theoriens som erfarenhetens anvisningar, som Konstitutionsutskottet ansett frågan om en r-presontationsförändring böra afhandlas i hela dess omfattning, cch förslagat dertill böra byggas, icke på sådana jemknin