Aftonbladet – 10 april 1848, sida 3

— Ui:i Westmanl:nds Läns tidning, läsas nefaasiående tr:ffande anmärkningar: Den konservativa pressens sätt att bedöma och behandla de utrikes underrättelserna vid denna tidpunkt är något särdeles kuriöst att skåda. Då vi säga den konservativa pressen, mena vi den enda al dess organcer, som i sitt beteende hittills röjt något förstånd, chutu klent det än kunnat vara, nemligen Postoch Inrikes tidningar; ty Tiden, konservatismens ridderliga Pon Quixotlle, har oss veterligen i hela staden icke en enda prenumerant. — På Frankrike synes P. o. I. T. vara särdeles förtörnad. — De stora allt mera lugnande underrättelser, som derifrån postdagligen ankomma, äro för P. o. I. T. lika många sorgebud. Också gör den sig all möjlig möda att förtaga verkan utaf dem, dels genom att förtiga, dels genom att tyda dem på annat sätt. — Hon har skaffat sig korrespondenter i Paris, som med svartaste färger utmåla ställningen, och sådane godbitar upptagas med en särdeles begärlighet i bladet. — Med ett ord, hon tyckes hafva gjort sig till ändamål, att samla all möjlig smuts, som af den franska republikens vedersakare kastas på densamma, för att deraf tasa munnen full, och sedan utblåsa densamma bland lmänheten, och om möjligt, äfven göra dennas opinion om den stora tilldragelsen lika oren som hennes egen. Så berättar hon nu med en viss förnöjelse, huru som en juvel och ett par örhängen af ett betydlivare värde blifvit stulna under stormningen af Tuierierna, förmodligen för att i någon mån nedläcka den färg af renhet och ädelhet, som hela vången af revolutionen eljest har. Det synes som om, i fall detta icke vore afsigten, man gjorde bäst i att öfverlemna dylika händelser åt glömskan. Den vidskepliga spökräddslan för republiken, som för P. 0. I. T:s ögon visar sig som den argaste gast, tyctes gå ända till delirium, då man kan komma och kalla något så vanligt som ett ministerombyte för terrorism. Cavaignacs utnämnande till krigsminister skall, nemligen såsom P. o. I. T. uttrycker sig, vara cn ny seger af den till en terroristisk diktotur sträfvande Ledru-RBollin,, — Att fruktan för terrorismen endast varit en följd deraf, att man missförstått Ledru-Rollins cirkulär, och att denna grundläras fruktan af Lamartine blifvit fullkomligt skingrad, förtiges al!deles. — De från Tyskland ankommande underrättelserna om folkfrihetens utveckling derstädes emottagas och refereras deremot i en sorgsen ton. Det hvilar öfver hela framställningen ett slags trumpen långnäsighet, som för oss enfaldiga landtboer ser mycket rolig ut, och förmodligen icke är annat än ett åsersken af stämningen inom det parti, hvars organ tidningen är, alldenstund dess resp. näsor med hvar dag synas blifva längre. I en tid sådan som denna förundrar det oss, uppriktigt sagdt, att en tidning af denna tendens, och som dessutom visar en sådan total brist på kraft och hållning, kan hafva en enda prenumerant, och ännu mer — o skam och nesa att den kan gifva Sig air af att vara officiel. tet — Uti Jönköpingsbladets s. k. Dufvopoat från Paris )äses följande af den 235 Mars: Man afbidar nu och förbereder sig till nationalförsamlingens sam nanträde, för att man sedan må veta hvad man har att rätta sig efter. Republikanska partiet är starkt, men om det är den allmänt