Aftonbladet – 10 april 1848, sida 3

TEATER. På Mindre Teatern hsr redan tre gånger uppförts för rära fulla hus en ny dram i fem z2kter, som gafs första gången i thorsdags så-om recett åt hr Malmström. Polischefen och söfvarhöfdingen är en titel, redan i och för sig sjelf mäktig att locka åskådare. Också är stycket en rötvarhistoria ef äkta sorten, hemtad ur en episod ur den för så många mörka och blodiga idrotter bakanta perioden under de inbördes oroligheterza i England under början af protekto.n Cromwells styrelse. Man ser der en polischef cch anföraren för en banditflock, hvilka bjuda öfver hvarandra i skurkstreck och skrymteri. Vi anse öfverflödigt att göra vidare reda för innebållet; men författarens uppfisning har, för att underhålla publikens sensation, ifrån början till slutet icke sparat äfventyr, som tätt :flsa hvarandra, åtföljda af de erforderliga bjelpmedlen af löndörrar och hemliga gömställen, falluckor, skoit m. m. Alit detta har visserligen så tagit ut brorslo:ten, att föga återstår för det rent äsietista elementet, men i allt fall saknas åtminstone icke ffektern. I går gafs efter denna dram den muntra komedien Mor och dotters, som har åtskilliga sannt komiska elementer och rätt bra genomförda karaktersteckningar. — Den fransyska truppen gaf i lördags afton för första gången Clarisse Harlowe, en dram i fem akter. Detta är ett af de bästa stycken, som nämnde trupp uppfört, och den unga m:l Edith ådagalade i hufvudrollen ett genom känsla, ädel hållning och sanning i deslamationen verkligen mästerligt spel, som, understödt af det förijenstfulia utförande, man är van att fana ho: alla medlemmarne af denna trupp, skänkte en ganska stor och ren njutning. Pjesen är en mycket väl utarbetad dramatisering af Rickardsons verldsbekanta och för ett par ir sedan i sammandrag utgiina roman af samma namn, hvilken skildrar det samvetslösa libertinage, com under en del af förra seklet var rådande bland de unga herrarne i den förhäma verlden, och hvilken icke drog i batänkande at: för sina högmodiga lystnader upppffra talrika familjers lugn och välfärd. Handingen visar, huru Clarisse Harlowe, en flicka förnäm sligt, lika mycket utmärkt för sina alanger och sina dygder, i följd af familjens nvisbet att vilja tvinga henne till ett rikt, nen för hennes bjerta moibjudasnde parti, faler ett offer för en elegant roug, grefve Loveace, som förstår stt om-pinna henne med ett vät af de mest djefvulska ränkor, af list, försällning och låtsad bögaktning, så att hon omöjligt kunde undgå att löpa i snarzn, under let hennes dygdiga och värdiga hållning likväl cke eit ögonblick svigtar. Det intagande i stycket ligger egentligen deruti, att författarne örstitt att bibehålla intresset för den usga njeltinnan oförminskadt ifrån början till slut, vartill också ra:lle Eliths ypperliga spel på let mest verksamma sätt bidrager. I fall detta förande skådesp:l kommer att gifvas än en ång, rekommendera vi det på det högsta till publikens uppmärksamhet. De båda öfriga hufvudsakliga rollerna usfördes af berrarne Ulrich ;ch Voisel, med stor skicklighet. oa RAR