Aftonbladet – 10 april 1848, sida 1

pDet är ganska sannt, att Rosas icke mycket bekymrar sig om idcer, svarade Codo, och häruti gör han rätt. Imedlertid förblifver han en af de största män i vår tid, och står i intet hänseende efter Napoleonn. ,Historieskrifvare må efter hans död ställa honom på den plats, som honom tillkommerp, svarade Enero. Hans namn tillhör historien, Sydamerikas historie; och han har sjelf inskrifvit det med blod i nutidens annåler; må han svara för det. Han må förfölja Unitarierna; men han skall icke utrota -fribetens anda eller tillintetgöra den idt, som ligger till grund för striden, idgen om staternas förening i Sydamerikan. En fantastisk ide, invände Codo, småleende roniskt, hvilken svårligen någonsin låter reaisera sig), Just detsamma skulle en royalist för tretio år sedan hafva sagt i fråga om våra provinsers oberoende af spanska kronann, återtog Enero; och den som för åttatio år sedan hade drömt om Nordamerikas Förenta Staters kolossala republik, en republik, som i blomstrin och fruktbarhet, i makt och värdighet skulle äfla med alla monarkier i verlden, skulle hafva blifvit aesedd för en galning. -Angen dödig, ingen Rosas kan hämma en ides utveck ing och fullbordan, när en gång dess strålar senomträngt folkets hjörtan. Vår Argentinska republik har såsom en republik sin existens; och bvad mig sjelf vidkommer, skall jag städse kämpa för principen, emedan jag heldre skulle vilja se: Monte Video förenadt med oss, än at det skulle falla i engelsmännens hånder, hvarpå de räkna. Men vår styrelses system, skiäck systemet, kan icke blifva evigt. Rosas är dödlig. Den sämsta republik år bättre än der