Aftonbladet – 8 april 1848, sida 1

idbod, AM: 22 Svartmangatan och Tyska Brunn; i E. E, Ad: i FORSSELS, AF 38 vid Drottninggatan; i BJÖRLINGS i F. BASTMANS uti huset 2 9 i hörnet af Hornsoch . 6 eftermiddagen. NN Från Usgern bar den i Pressburg församfade landtdagen förståit att förekomma u:brotwet al landtfoikets missnöje derigenom, att landtd:gens afselaingar (begge tafflarnen) vid ett d. 419 Mars hället sammanträde, enstämmigt förlaratg alla Få kalltd3 roboter, (tvungna dagsverken) och andra underdånigheters, som hittills ålegat bondeståndet, för upphäfda. Ungerns nye premierminister Batkysnye och den nye fiaansministern Kossush gåfvo likväl egendomsherrarne någon utsigt till vederlag af statsmedlen för hvad de afstått. I preussiska Westfalen hotar deremot ett allmint bondekrig att utbryta, enligt hvad som serättas från Mösster, den 23 Mars. Böndernan — heter det i berättel.ea hirom — hä förtryckts och prejats af vår giriga adel på allt sätt; den har ådagslagt ett beräknadt sträfvande att småningom slå under sig all jordegensom och utsrma allmogen. Knsppast torde adeln någonstädes så begagnat sig af sina bönders ckunnighst, knappast mnågonsiädes så bidragit och roff:t (betrogen und beraub!) dem, som i Möasterlandet. Nu tiga bönderna öfveralit mot sina tvingherrars praktfulla slott, föröda de-a3 besittningar och förjaga ägarne. Dagligen ankomma kit nya flyktingar; drgligen, ja stundligen, afhöras nya förödelser. Huru skall denna sig mer och mer utbregande snarki slutas? Eadast en utväg tycks möjlig, nemligen om adeln frivilligt förszkade sina fsodalrättigheter, — men dertill synes den icke röja någon håg, — om den villa vpphäfva de för bondeståndet vidliga fideikommissern2, och stszten införde ett rättvist beskattningssätt. På våra bönder hvila de flesta utskylder, medan rikedomen är skattefri.n Storbertigdömet Hegsens nye minister, friherra von Gagern, besteg den 27 Mars talaretribunen i Darmstadt, och sade: Styrelsen har allvarsamma skäl att befara fredens störande i Europa,. Efter denna inledning tillkännagaf han att det vore från Frankrike, som faran hotrade; paen icke egeatligen ifrån dess invånare eiler styrelse, utan från de i Psris befintliga många tyskar, hvilka gjorde anstalter att, un der den bekante skalden och folktalaren Gecrg Herweghs ledning, med väpnad hand förkunna republiksn i Tyskland. Lamartine bade velat vägra dem pass till afresan, men blifvit öfverröstad af sina embetsbröder i den provisoriska cegeringen; cch första kolonnen — 300 man stark — hade redan anträdt marchen, öfver Dijon till Rhen. Hr von Gagern begärde i antegniog bäraf ett förtroendevotum af kammaren, 1 afseende på de åtgårder, som Hessiska styrelsen kunde finna nödvändiga till motande af faran, och på de härmed förenade kostnaderna. Kammarens ssmtliga utskott afgåfvo genast ioa betänkanden häröfver, och derefter gaf kammaren, enhälligt och obetingadt, det begärda förtroendevotum. Vid det bekanta mötet i Ofenberg, då n,de yska republikanernas manifest, framlade, hada man beslutit att hålla ett nytt och ännu mer allmänligt folkmöte i Heidelberg den 26 Mars. Detta besöktes af emellan 10000 och 15000 omröstande och hölls på den gamla borggården; det utmärkte sig för öfrigt lika mycket genom ordning, gom genom högtidlige net. Den gamle borgmästaren i Heidelberg — afaders Winter — förde ordet, och bland dem som yttrade sig fick man höra sådana män, som Welcker ocå Mitstermaier. Den förnämste talaren skall Lkväl ba varit en br Hoff, bokhinds lare från Mannheim. Mötet åsyftade en hemställning till det ir stundande tyska parlamentet, angående grumderna för Tysilands gemensamma statsskick. Fiera motioner, varierade och modifierade på åtskilligt sätt, gjordes om bestämdt yrkande på republikanska samhällsformer, så väl inom de särskilda staterna, som vid deras förening till ett helt, i likhet med nordameriksnska statsförbundet; men dessa motioner gingo icke igenom. Det beslut, hvarvid församlingen i detta här seende stadnade, med omärkbir minoritet, var att omötet ansig nordamerikanska samhällsordningen äfven böra tagas i öfvervågande sf parlagaentet, vid utksstet till den tyskar. De öfriga besluten åsyftade hufvudsakligen: Personliga frihetens betryggande genom en lag, i likhet med Englands Habeas-Curjus-akt; Kyrkans asöndr ng från St.ten; Adelsprivilegiernas upphäfvande; Såkerhetsmitt emot sådsna slagterier, som ds i Barlin och Wien; Skyndsam och Eraftig utveckling sf folkföreningar, på sätt som redan ägt rum i Badeh; Uaderstöd åt nödlidande, genom snslag af domanisloch klostergodsent Upphäfvande sf flidoch vägtullar; Statsborgarerä:t for hvarje tyst, utan afseende på födelseorten inom Tyskland. S utligen beslöts, att den palmänna verkSsamheten skulle fortsättas, kill dess att folket perhållis hvad det begärtn. POLEN. , I Galizien, den österrikiska delen af det fordna Pulen, hade folkdemeonstrationer, egt rum d. 49 Mars, för att hos österrikicka styre!sei utverka: 4) Censurens upphäfvande; 2) Kont stitutionell författning, hvarvid kejsaren af Österrike skulle antaga titeln Konung i Polen; 3) Fulistindig amnes i för alla statsfångar, och deras omedelbara lösgifning; 4) Nationslgarde och folkbeväpning, så väl mot irre oroligheter som rot Ryssland; 3) Alla embetens tillsättning med Polackar; 6) Polska språkets användande i alla off:ntliga förbandlipgrr. Den 20 lösgålvos stsat-fångarne, 420 till antalet; en cen