Aftonbladet – 6 april 1848, sida 2

Snuset var pu icke lika förträffligt. Munken hade påräknat att i all hast få träffa sin kollega, som hade intagit hans plats, och få veta något mer rörande dödsfången, åtminstone för att tillfridsställa sin nyfikenhet. Superintendentens bestämdhet gjorde alltså ett streck i hans beräkning. Icke destomindre frågade han ytterligare, om icke en lekbroder eller novis, såsom vanligt, föregående natt hade atföljt brodren Celeste. Den upptröttade gamle mannen besvarade detta jakande och tillade dessutom, att han var åtföljd af en broder af sin egen orden och af en neger i klostrets tjenst. Såly svarade munken, en annan broder af hans orden! känver ni baus namn ?, Jag känner icke det, mumlade Domingo något tvärt, uppledsen vid så många frågor, som icke syntes honom af någon vigt, och dessutom, för sömnig och trött att längre vilja fortsätta detta onyttiga samtal. I detsamma öppnades dörren, för att utsläppa: ensmängd funktionärer, som varit närvarande vid: afrättningen. Sennor Domingo kastade en stum blick på sin objudne gäst, och lät bonom förstå, att han gjorde bäst i att begagna tillfället att gåHan tog alltså afsked. Utkommen på 82tan, öfverlade han ett ögonblick med sig sjelf, bastade derpå till S:t Bentos kloster, för att der amtingen afvakta Celestes återkomst, ell r, om möjligt, träffa någon ef hans följeslagare, som under natten varit med honom i fängelset och kanhända visste något af vigt. G oo (Fortg följer.)