Aftonbladet – 6 april 1848, sida 1

som afsåg upptäckten af författaren eller förattarinnan till Elegierna. Denna föreställning hade öfvergått till visshet hos honom. Au skaldestyckena voro skrifna af ett fruntimmer, ansåg han också redan icke mindre säkert. Men hvilket fruntimmer privatläraren menade, var en fråga, som mycket brydde honom. I hopp, att-hans kamrat måtte drömma under sömnen och tala i sina drömmar, beslöt han genomvaka hela natten, och hvarigenom ban tillika förebyggde, att någon bekännelse kunde undfalla honom sjelf. Perezosos afsigt att bedraga sin fångkamrat genom en låtsad sömn, för alt afbryta samtalet med honom, uppnåddes fullkomligt. Han sjöpk snart i en verklig sömn. Men i stället för att tala i sömnen, förrådde han en synnerlig talang att snarka, Spioren, som icke heller kunde värja sig för sömnens angrepp, blef dock kamraten förbunden, att han höll honom vaken med sin musik, änskönt han icke afgaf den önskade bekännelsen. Flera timmar förflöto. — Privatläraren fort-. satte sin snarkning, spionen Jyssnade somvetsgrannt till näsmusikens variationer. En dödstystnad rådde omkring cellen, hvilken låg half under jorden i ett Hörn af gården, skild från facadens korridor. Hvarken vapenklangen eller ropen vid vaktombytena inträngde i denna enslighet. Icke destomindre hördes i hast fotsteg icke långt ifrån den jerndörr, vid hvilken Falsado vakade, och vapenklang nalkades. En förfärlig gäspning från ett sömnigt hufvud, som släppte en knippa nycklar, tillkännagaf fångvaktarens ankomst. Här är numro fem,, brummade ban; yni åståndar de två i numro fem?) Qvickt nu!p utropade en sergeant, hvars