Aftonbladet – 5 april 1848, sida 3

un Oorta vilatltL ULU Ull VäubBU UU deremot kunna förklara banken insolve domstolens verksamhet är stängd genor att saken skall anmälas hos Konunge dant fall vidare förordnar. Men dot är gifvet, att svårigheterna äro stora, och min enskilda rätt ringa, då jag fått Konung och Ständer såsom mina motparter, med hvilka jag icke kan gå -ill rätta. Följaktligen beror jag på deras nåd, och da omtalade garantierna, enligt förutnämnda banklsg, äro till finnandes mera på papperet, än i verklig till antagande föreslagna stadgandet är således af stor vigt, ty derigenom är åtminstone cn financiell åsigt uttalad i grundlegen, och hinder lagdt för Ständerna att vid hvarje riksdag, med eller utan Konungens bifall, förringa folkets säkerhet i och för sedelmassans honorerande. Hade ett sådant stadgande varit gällande år 4848, då Banken upphörde att med silfver inlösa sina sedlar, så hade den bankrutt, Banken sedermera gjorde, eniingen icke ifrågakomwit, eller åtminstona blifvit mindre förstörande, än den pu i verkligheten bef. Att söka afböja en sådan olycka för framtiden, är imedlertid af stor vigt, och jag förordar förthy antagandet af det föres!agna grundlegstillägget. Efter anställd votering blef det h till ett sednare tillägg i 72 S Regori taget. 8:0 Förslag, väckt i Konstitutionsu ende representationsrättigheten för St ! Omfattande detta förslag R. O. 42 4 mos Hr GUSTAFSSON: När denna, för mi: tenter så vigtiga fråga, den 5 Mors 484 till afgörande i Ståndet vid sista riksd jag uppsko! med frågans behandling af 2:n ningar, den ena, att jag om det ifrågava slaget icke förr ägt kännedom, än detsem utdelades, och jag således icke hunnit önskad granskning, och den andra, förslaget önskade inhemta mina komm! kar. Jag vet väl, att bifall till min be skofsbegäran innefattade en gunst, men då det förut inträffat, att dylika ynnestbevis blifvit bevi!jade, tvekade jag icke att framställa min begäran, hvilken dock, efter en lång diskussion, som utgick ur protokollet, slutligen blef afslagen. Häraf fattade en sådan sinnesstämning, att jag afböll mn vidare yttra mig i sjelfva saken. Sedan jag haft tillräckligt rådrum, för att öfvsrlägg mina kommittenter och jeg har ock beg af detsamma, så att jag nu är beredd av zir rag och min mening i frågan tillkänna nemligen synbart, att, om ifrågaverande förslag till förändring i Stockholms stads -representationsrätt skulle bifallas, så kommo Stockholms stads -handts verkate, som i bevillning erlägga tillsammans lika belopp, som handlanderne, att städse vid riktsdagsmannaval stadna i minoriteten, så framt olika meningar uppstode mellan de 50 elektorerna, hvilket väl alltid kan förväntas. Om förslaget innehållit, att blott en riksdagsman borde väljas -biand magistratens ledamöter, eller minuthandlerne tilldelats änru ett riksdagsmannarum, då hade förslsget varit stödt på billighet och jag tillstyrkt bifall till detsamma; men då förslaget åsyftar en helt annan förändring, återstår att tillse, hvilka fördelar derigenom möjligen kunna vinnas. Det är sagdt, att svårigheter uppstå för utseends, på sätt nu tillgår, af 3 representanter ibland Stockholms 19 magistratspersoner. Erfarenheten har ock visat ssoningen häraf, enär vid val af riksd:gsmän isom magistraten lämpliga personer der emellanåt varit svårt att att erhålla, då al dess till dylikt förtrosnda ifrågakomne ledamöter somlige befunnits för gamle och andra återigen för unge; men genom det till antagande. hvilande förslaget äro dock icke dessa olägenheter afhulpne, ty, enligt detsamma, kunna samtlige 10 riksdagsmännen för Stockholm utgöra endast magistratspersoner. Jag medgifver dock, att det är sannolikast, att, med tillämpning af samma förslag, representanterna för Stockholm komma att bostå af endast handlande. Det förhåller sig nemligen så, som en aktad representant af grosstandlorne vid sista riksdagen å detta rum omnämnde, eller att af de 350 eleätorer, hvilka utse riksdagsmän för Stockholm, 24 äro af handelsklassen och 2 s8f de med densamma närmast sympathiserande -coprardieskeppernes klass, så att desso 26 elektorer, eller, med andra ord, egentligen handelsklassen, uteslutznde bestämmer utgången af valet. Och det är tydligt, att jag ej må säga rätt, att den, som har makten I bänderna, begagnar sig af densamma. Inom Stock-: holms aktningsvärda köpmannakorps finnes visserligen tillräckligt antal tjenlige personer för besättande af samtlige representantplatserna för Stockholm; men jag hemställer i allt fall, huruvida det är ändamålsenligt, att representationsrätten för hufvudstaden ordnas på ett så ensidigt sätt, som det föreslagna. Det är möjligt, ja till och med troiigt, att, om det ifrågavarande förslaget antoges, skulle, vid valen till representanter för Stocktolm. vid nästa riksdeg, någon, kanske äfven några, af dem utses bland handtverkarne; men det är icke att emotse det förhållandet alltid skulle blifva sådant, och en grundlag stiftas icke för ögonblicket. Att således biträda ett förslag, som innefattar afståendet utaf en mina kommittenters rättighet, anser jag mig icke tunna. Dessutom: på hvilken lös grund hvilar icke hela förslaget? De riksdagsmän utväljande elektorerna bestodo före år 4844 af 22 handtverkare, bestämdes nyssnämnde år till 20 af derna klass, och fråga är nu att ytterligare förändra deras antal. I dag vill man ett och i morgon ett annat. Det gifves icke något att lita sig till: Man har segt, att den föreslagna förändringen innefattade en öfvergång till allmänna val, och att det skulle vara åf intresse att betrakta följdernå af densamma. Men det är långt ifrån någon sådan öfvergång, ty valbarheten är lika ioskränkt, som tillförene, eller inom magistraten och borgerskapet. På grund af? hvad jag sålunda haft äran andraga, sfstyrker jag bifall till det ifrågavarande förslaget. Hr SPÅNGBERG: Jag kan Icke, såsom representant för Stockholms stad,: yika antagandet af Konstitutionsutskottets sedan sista riksdag bvilande förslag till en redaktion af 4 mom. 44 8 Riksdagsordvingen. Anledningen till detta mitt afstyrkande är, att, om den blefve. antagen, man med deisamma hade vid riksdagsmannavalen i kufvudstaden infört det mest sammantrasslade klassval, som någonsin kurnat upptänkas. Sedan Stockholms Borgerskap begärde 47925 en lämpligare valmethod än den, som sedan den 26 December 1619, i följd af den kong). Stadgan om städernas administration och uppkomst i riket, varlt gällande, så utfärdade Konungen: den 93 Augusti 4731 en förordning, hvari stadgades, att borgerskapet skulle vä!ja gerom elektorer, samt indelas i 48 klasser, till lika antal handlande och handtyverkare, isynnerhet som de äfven då erlade lika skatt och tunga till staden. 4762 den 17 Augusti blefvo fabrikörerne en klass med 2 röster. Enligt Har dels-, Fabriksoch Handtverksordningarne af den 22 December 4846, har en ny klassifikation blifvit påbjuden, : hvilken Borgerskapets Aldste för ja del antagit och föreslagit måtte blifva gällande endast uti 3:ne år, beräknadt från den 4 Juni 4847 på denna korta tid, endast med afseende å de förindringar, som möjligtvis kunna inträffa efter tillRR författminsnsan ri KN