Aftonbladet – 5 april 1848, sida 3

L Diskussionen ansågs slutad, och på hr talmannens .Iderom framställda proposition blefvo de sedan sista ot 2 j riksdag hvilande förslag till ändringar i 6, 45 och 43 SS regeringsformen af ståndet bifallne. 3:0 Kongl. Maj:ts nådiga proposition af den 40 Okt. 1844 (MM 65), om ansvar för efiertryckande af skrifter, till hvilka andra staters undersåtare ega förlagsrätt. Omfattande denna kongl. proposition tryckfrihets-förordningens 4 8 9 mom. Hr WINGE: Detta förslag innebär icke full reciprocitet. Svenska böcker eftertryckas icke i något land, och utländska böcker härstädes till ganska ringa antal. Jag känner endast några skolböcker, Isåsom Telemsaque, Numa Pomvpilius och några anIdra, hvilka här eftertryckas. De enda -större förlag ) ) d , af utländsk litteratur, hvilka på svenskars bekostnad blifvit utgifna för omkring 30 å 40 år sedan, äro Bibliothek der Deutschen Classiker och Bibliotheque .jdes auteurs classiques francais. De svenskå böcker, hvilka hållas till salu i Norge och Danmark, vinna endast obetydlig afsättning. Jag tror derföre, att Iförslaget bör, såsom hvarken nödigt eller nyttigt, afslås. Bifölls efter votering. 4:0 Förslag, väckt i Konstitutionsutskottet, angå.Jende ändring i riksdagsordningens 44 och 22 , vidkommande representationsrättigheten för Fablu q bergslag och en mera systematisk uppställning af åtskilliga momenter i 44 . Hr COLLEN: Ehuru det är kändt, att detta förslag redan blifvit af ett annat riksstånd ogilladt, beder jag likväl att få anföra följande: Hr Collen fortfor: Om förslaget att utsträcka valbarhet från brukande bergsmän till fjerdepartsegare inskränkte sig till de fjerdeparts-egare, som äro inom orten boende, så skulle jag ej tveka ett ögonblick att ingå på förslaget; men då sådan inskränkning icke är i fråga, utan valbarhet tillerkänd alla fjerdepartsegare, deraf en myckenhet bo och vistas utom orten, så anser jag den föreslagna grundlagsförändringen hvarken nödig eller nyttig, helst dermed skulle frånträdas den id, som genomgår vår representativa författning, att nemligen folkombuden, repre Isenterande de skiljda orterna, måste med upplysningar om ställningar och förhållanden derinom vara skicklige att tillbandagå. Hr SCHARTAU: Jag begär bifall till förslaget, då, efter mitt omdöme, ändringen innefattar en förbättring. Det är väl sannt, att de väljande kunde Ikomma att med sitt val falla på en icke brukande -Ibergsmanx, eller på en person, som icke vore i Fahlun boende, men ingen skada kan uppkomma deraf .Jatt valfriheten utsträcker. Diskussionen ansågs slutad, och, på hr talmannens derom framställda proposition, blef det sedan sista riksdag hvi ande förslag till ändring i riksdagslordnvicgens 44 och 22 6 af ståndet godkändt. 5:0 Förslag, väckt i Konstitutionsutskottet om uteslutande ur 41 Riksdagsordnirgen af stadgandet, att valförrättare vid riksdagsmannaval skall vara af ofrälse stånd. Godkändes. 6:0 Tvänne i Konstitutionsutskottet väckta, af hvarandra oberoende förslag, om tillägg i 28 reIgeringsformen, rörande befordringsrätt för utländske Imän till vissa embeten och tjenster. Godkänaes. Hr Lagergren reserverade sig emot beslutet, i afseende å första punkten, som kunde blifva vådlig åtminstone hvad domare-embeten beträffade7:0 Förslag, väckt i Konstitutionsutskottet, om tvänne tillägg till 72 regeringsformen, åsyftande lökad garanti för riksbankens kredit. På hr talmannens proposition, antog ståndet förslaget om det: första tillägget. j Sedermera upplästes det ytterligare tillägget, att särskildt pröfvas, för den händelse, som inträffat, att det förutnämnde blef antaget. Hr LAGERGREN: Jag anser mig icke kunna lennat, än hemställa till ståndet, huruvida nödvänIdigheten påkallar antagandet af ifrågavarande, blott lett regl-ments-stadgande innefattande, ytterligare tillägg till. 726 regeringsformen. Mig synes det åtminstone, att samma stadgande, i anseende till Idess nämnde beskaffenhet skulle vanpryda en plats li grundlagarna, och det kan derifrån så mycket Iheldre uteslutas, som hvad men genom detsamma velat föreskrifva, följer af sig sjelft, för den:oörmodade händelse, att Rikets Ständers bank skulle brista i dess inlösningsskyldighet. I anledning häraf! Thåller jag före, att meranämnde stadgande icke bör, såsom grundlagstillägg, antagas. Hr GRÅÅ: Lika med hr Lagergren anser jag ifrågavarande såkallade ytterligare tillägg till 72 S regeringsformen icke böra intaga plats i grundlagarna. Olämpligheten deraf, att det i samma tillägg innefattade stadgande införes i grundlagerna, är destomera i ögonen fallande, då man erinrar sig, att 2 af den för Rikets Ständers bank år 1830 utfärdade lag innehåller, för den här afsedda händelse, en helt annan påföljd; och således, om det nu föreslagna stadgandet antages, grundlagens och! banklagens föreskrifter komma att stå i strid med hvarandra. Härförutan fruktar jag, att, i händelse den olycka intråffade, att Banken ej förmådde vid anfordran med silfver inlösa dess sedlar, skulle, med antagande af ifrågakomne grundlagsstadgande,Banken lätteligen blifva bindrad i dess verksamhet, och, om så skedde, återstode väl ej någon annan utväg, än att samma verksamhet finge öfvertagas af pri vatbankerna, hvilket, åtminstone enligt mitt omdöme, icke vore rådligt. I följd bäraf byser jag den åsigt, att förevarande grundlagstillägg icke bör antagas. Hr EKHOLM: Genom saknad af ett stadgande uti ifrågavarande afseende hafva stora missbruk och vådor uppstått så väl bär, som i andra länder. Olika med hrr Lagergren och Gråå, anser jag derföre det föreslagna stadgsndet vara nödigt, och tror det vara med en representants värdighet och pligt fullt öfverensstämmande att tillse medborgarnes säkerhet, i hvad den kan bero af Bankens förvaltning, och förutse det bryderi, som må kunna inträffa genom den banken i 72 regeringsformen tillförbundna inlösningsskyldighet. Erfarenheten har ock visat, att någon kontroll öfver regleringen afl Bankens angelägenheter icke varit obehöflig. I stöd af allt detta röstar jag för antagande af förevarande tillägg till 72 S Rezeringsformen. Hr SCHARTAU: Jag vill medgifva, att ifråzavarande stadgande icke just skulle utgöra en-prydnad för grundlagarna, och måhända icke ens der vara ovilkorligen behöfligt. Likväl har man mången gång erfarit, att åtskilligt, som ej ljuder serdeles väl, eller är synnerligen väl placeradt i dessa lagar, dock varit, vid tillämpningen af dem, godt att der hafva. Med nu förevarande stadgande afses, att jag så må säga, en hållhake på Rikets Ständer vid ordnandet af Bankens förvaltning; och då erfarenheten nogsamt visat, att Ständerna icke just alltid derutinnan: så samvetsgrannt förfarit, torde samma stadgande väl kupna betraktas såsom nyttigt, och således, med hänseende dertill, kunna försvara en plats i grunrdlagarna. Med anledning af den