Aftonbladet – 4 april 1848, sida 3

torer, i departo Hauranne fortjenar i denna stund att läsas med så mycket större uppmärksamhet, som han, ursprungligen tillhörande de moderat korservatives liger, och derefter, med utvidgade syppuntter för sin polit.k, de moderat liberales, alliid utmärkt sig för den karakterens ärlighet och tänkesättens sans, som välförtjert tilldragit honom talrika vänner. Hvad en så hofsam man i detta ögonblick yttrar om det nya regerirgssättet i Frankrike, dess förbållande till den störiade monarkien, och möjligheten af den sednares återupprättande, kan man, och skall man naturligtvis, olika bedöma efter sina egna grundsatser och eter olika poltiska ställningar i andra länder, hvilka ej, som Frankrike, inom den korta tiden af ett tredjadels sekel, sett tre dynastier efter hvarann falla från thronen; men framställningens renhet och språkets tydliga mening skola, som vi tro, icke undgå att t:livicna sig deltagsnde. Då ej blott Frankrike, men kanske en stor del af Europa, åtminstone etter hvad rörelserna i Italien, Tyekland och Danmark nu synas vitsord:, går en ny och betydelsefall framtid af djupt ingripande sociala förändringar till mötes; skadar det icke om vi, oaktadt på långt håll och genom aflägsenheten skyddade, såsom vi boppas, från det våldsamma i Europas händelser, deck med uppmärksamt öga följa deras utveckling cch lyssna på er!arne mäns ord. Duvergier de Hauranne vidrör alla hufvudpunkter, som för närvarande sysselsätta franska nationen, och afhandlar dem kortligen, på det öppnaste sätt. Han har gifvit silt program följande öfverskrift: Till Valmännen i Cher! Paris den 12 Mars 1848. Stora händelser hafva timat, händelser, som, jag drager ej i betänkande att säga det, vida öfverstigit mina förhoppningar och allt mitt förutseende. Vid detta utomordentliga förhållande hear jag frågst mig sjeli, hvad som tillhörde medlemmarne at den gamla konstitutionella oppositionen att göra: desse mån, hvilka ärligt och uppriktigt arbetat, för blott en måinad gedsp, att konsolidera 4830 års statsskick genom att söka återgifva den representativ: styrelsen dess renhet och senning. Efter ati hafva moget öfverlagt, tror jag, att, i närvarande allvarstmma omständigheter, det icke är dem tillåtligt, att draga sig tillbaka i deras gamla tält. Om följaktligen mina medborgare om mig hysa den tanken, att jag i den blfvande nationalförsamlingen ännu kan göra vårt gemepsamma fädernesland några tjenster, skall jag emottaga och ef:er vett och krafter uppfylla det uppdrag, som man kan vilja anförtro mig. Men om men föreställer sig — såsom jag stundom hört sägas — att i en ny sambhillsställning beböfvas vya personer, skall jag återgå till det enskilda lifvet, med det fasta beslutet, att der sårom simpel medborgare bistå alla dem, hvilka vilja cch kurena gifva Frankrike frihet, ordning och storhet. För öfrigt omfaitar jag detta tillfälle för att öppet och enkelt säga min tanke om de sista händelserna cch om de pligter, som de, efter min tanke, påägga alla goda medborgare. Da afsigterna äro ren2, har man ingenting att dölja och den uppriktigaste förklaring blir i sådant fall tillisa den klokaste och skickligsste. Frankrike hade år 18530 grundlagt åt sig eu styrelsesystem, hvilket, cåsora en jörmedling eller öivergång emellan monarki och republik, borde, enligt dess grundläggares tanke, medföra de begge siyrelsesättens fördelar, och verka den så länge önskade, den så länge eftersökta förenirgen a! ordning och frihet på en gång. 1 sjeltva verket ver dena chef för styrelsen, com genom en revolution i folkets anda då sattes på thronen, ej annat än ett slags ärftlig president i on republik, hvsrs leduwing dock ärru alltid skulle li.ga i känderna på samhällets mest upplysta afdelning. Eit sådant systems dubbla vilkor bestod å ena sidan deruti, att den nya konungamakten icke, sisom den gaml2, skulle medföra enspråket att styra; å andra sidan, att den del at samchället, som blifvit uteslutande bekläct med politiska rättigheter, aldrig skulle förgäta att dessa rättigheter vore den förlänade ej vill dess enskilda fördel bioit, utan för det allmänna bästa. På sådant sätt uppfattad och utförd skulle den konstitutionella monarkien hafva balt utsigt ati rotfästa sig i Frankrike, och att omkring sig samla till ceh med dem, som i början föredragit republiken. Imedlertid bar inträffat, alt sedan de första svårigheterne blifvit besegrade, både styrelsen och majoriteten af dem, å: hvilka makten blifvit öfverlåten, mi:skänt sin kallelse, uraktlåt:t sina pligter, och trarcpat under fötterna de grundsatser, som ensamt gjort derss mekt aktningsvärd och laglig. Det har inträffat, att personliga intressen fått öfvertaget öfver de allmänna, egoistiska beräknipgar öfver ädla känslor, cch på detta sätt fribeten inom landet, liksom nationaläran utom detsamma, blifvit uppoffrade. Det har skett, att det onda hvarje dag tilltagit; och ait man icke stigit tillbaka för de ovärdigaste medels begagnande för att stödja, :tt upprätthålla det ramlande systemet. Sålunda har man för ögonen fått det ohyggliga skådespelet af en nat:on, som tycktes belt och hållet hemfsallen under korruption, cch som i sin officiella representation icke syntes hafva, erhållit annat än rätten att dermed drifva trafik, och ej vunnit fribeten för annat än att sälja den. Vid åsynen af dylika afvikelser, öfverträdelser och skandaler, kunde de, som af upprktigt bjerta ville upprättbålla 4830 års styre!sec.ätt, ej sonat än ropa allarm, och sökte genom pressep, genom ordet, genom aila medel hvaröfver de hzde att förfoga, uppväcka oro i allminheten, cch skska nu hederligt folk upp ur deras dvala. De låta regeringen förstå, stt hin befann sig i valet emellan en ny revolution och HÅ HINNA våAaR da —oofaunaR rcamt att Ara hann (f PÅ ms -— —L m mm, mv 2 Jm (RA -— Mm AA o—— Pn mm mm I På ED —I -— NN MM AA mesg0 mm mm Bm AA mm mm A mn VV er AN mo — -—eo — RR OO Ö AA AA An Od BB A GÖ kH Fr OQO tn