Aftonbladet – 4 april 1848, sida 1

olen: i ÄROOKS vid Storgatan 3 Ladugåras omeattarer trstnämrde K 101 Vi hafva den 48 och 49 fulländat en sor och äroul!, xaen 2fven en blodig revolution, — en folkets strid emot 20,000 väl dsciplinsrade och krigvanda solda:er, understödda af et! ta!rikt artilieri, soma förvandlade våra gator till stagfilt och i 46 timmar öste öfver dem ett regn med kulor af alla, slag, drufbagel och till oca med granater. Eaväldets bittillis upprättbållna system, dess förmynderskap och godtycke, äro störtade; den mibhtärisza despotismen är tilinterjo dy; Preussen är omskspadt till eti lagbundet samhälle; Preuss:n träder än en gånz i spetsen för Tyskland, oc Berlin har gjort sig värd att vara bufvudstaden. De sista dagarnas händelser hifva utvecklat sig med fruktansvärd hastighet. Inga varninsar hade bjelpt, inga böner funnit gehör; konungen var oxsgifven af män, som för hno undanhböllo sanningen, eller kanske icke kände den sjelfve. Man trotsade på fsoldatmakten; man föraktade det i blivd hörsamhet och polisförstrickelse uppfostrade folket; man förföljde, såsom fisnder, dem som vågade säga sanningen, och understöddes dervid at en mängd embetsmäns och offentliga myndigheters ovärdiga tänkesätt. Di franska revolatioaen af den 24 Febru:ri uppskakade Tyskland, nödgades de flesia tyska furstar göra koncessioner; men u:an Preussen kunde i Tyskland ingenting kraftigt ske; och till och med då folket i Wien hade rest sig, och der ändtlgea beröfvat Mettersich sin allmakt, hede Berlin icke fått annat än obestämda löfte. ; soldatmonarkien fordrade ännu blind underkastelse. Huru kortsynt man var, röjde konungen ännu den 4 Ms:rs, då han upplöste det församlade riksståndsutskottet med eit tal, som hölls i fulla känslan af envåldsmaktens orubblighet. Det var först den 43 cch 44 Mars, som de oroliga rörelserna begyates i Berlin. Smärre flockar samlsdes; raan föraam fordringar, likpande dem, som redan blifvit beviljade i södra Tyskland; man yrkade på beslutande ständer, på tryckfrihet och föreningsfribet, på et tyskt perlament. Andiligen förmåsgdes Berlins stadsförordnade att i ea petition framlä-ga dessa för-! d-inzgar, den 44, för konungen; men magistraten, med öfverbargmästaren i spetsen för dess majoritet, ville icke veta någontiag deraf, tills! dena slutligen, balit tvungen, förenade sig med deputationen. Ko-usgen lofvado att h:n skulle åta utarbeta en tryckfrihetslag oci samman. kalla de förenade landts:änderna till dea 27 April. Men på samma tid utöfvades icke bioit all slags censur cceh polismakt med förökad stränghet, utan gatorna och torgen rensades, med vapen från folksamlingir. På kavallerianfall, zoxw redan egt um den 43 och 44, följde infanteriznfall. den 46. M:nga mennisior blefvo sårade, många borgare dödade; tygellösa våldsamheter bedrefvos. Redan den 46 hade några barrikader blifvit uppresta, hvilka Jikväl hastigt intogos och förs: ördes. Den 47 tilltog spänningen i sinnena; ty från Rhenprovinsen intriffide flera deputationer.l. Dessa fisgo den 48 om morzonen företräde hos konungen på slottet, och förklarade, alt om icke ständerna ofördröjligen simmankallades och kungörelser utfärdades om fuilständig tryckfribet och förenings:ält, samt minis:d-ens entledigande, så skulle Rhanprovinsen resa upprorsfaacn. Fransmän ville man icke blifva, inzen önskade söndra fäderneslandet; men nu måste detta sjelf befria sig, och hela Tyskland sammansluta sig till ett rike och tt folk. Till en början skulle Rhenprovinserna förena sig med Hessen och Böjern, i fall det öfriga Preussen blefve efter de sistnämnda ländersa på framskridanvdets bana. Fiera bland de deputerade iörsäkrade konungen, att nu vore det sista ögonblicket inne för Preussen att ställa sig i spetsen för tyska folket, och för huset Hoherzollern att ärfva Hohenstsuffernas rykte och storhet; men att såsom vilkor derför måste dat förut gällande systemet fall:, och konungen företräda sitt folk på frihetens banz. I detsamma inann sig äfven en deputation från magistraten, som berättade kowvungen att en högst betänklig oro rådde i staden. Den 10,000 man starka garnisoaen hade blifvit fi-rökad med 4000 man ifrån Patsism, och man hade fått veta, att flera linieregeraenten — det nm MMM 2:dra, det 49::e och det 31:sta — voro i antåi sande; folket begyn:e se sig om efter vapen; i saedjorna förfördigades spjut; många tusen fabriksarbetare hade öfvergifvit sina verkstäder; deputationen bes:or derföre konunzen att dra2a tillbaka soldaiern2, hvilkas råa uppförande hade stegrat förbittringen till det yttersta. Bestormad från så många sidor lofvide Eonungen allt: ständerförsamlingens inkallande redan till den 2: April, tryckfrihet och ministerörändring. Hen tropparnas tillbakadragande beviljade han icke; och detta afslag blef, ty värr, orsaken att den allmänna glidjen, som begynte utbryta, hastigt förbyttes till sorg och bestörtning. Kl. 2, middagstiden, visade sig konungen på slottsbalkongen, och förklarade för det med hattar och näsdukar hvifiande folket, att han bade beviljat allt. Han såg utmattad och lNhblek ut, och vinkade med handen när den bredvid honom stående grefve Redern bad folket att nu eflägsna sig. Till en del skedde så, till en de! stadnade folket qvar, och nya skaror tillströmmade, hvilka, så snart de erforo hvad som blifvit förkunnadt, upphöjde glädjerop. Hastigt framryckte två sqvadroaer dragoner, och framför slottsporten uppställde sig ett kompani infanteri. Nu skallade sammanstämmande från folket ropen: Bort med soldaterna! Uadar med saldaternal, Men i stillet ryckte dragonerna fram, en plutoa af infanterist gat eld, SA HG nu bra rm mr AR I tr a aAa