Aftonbladet – 3 april 1848, sida 2

IA PA VMME OMM YMOCGM PP BYRD Pleva vilja, dess böjelse för favoritstyrelse under en viss tid, 0. s. v. Kabinettsbefallningarna måste dock här undantagas, såsom sammanhängande med det äfven de jure absoluta väldet i Preussen. Icke mindre uppmärksamhet förtjenar det i brefvet nästföljande stycket för dess fullkomliga motsvarighet emot den princip, som bofpartiet härstädes förfäktar såsom det lagbundna svenska statsskickets scibboleth: Man zenser i Preussen den rsoximen fastställd såsom oskiljsktigt tillbehör för monaråismen, att konungen bör sjelf utöfva sin suveräna mak, ejelf styra och ställa ö:verallt; soch derföre finner man hans befallningar (läs här för Sverge: beslut) befatta sig med det minsta som det störste, ja, sådana obetydliga ssmåsaker, som i andra länder skötas af alldeles underordnade tjenstemän. Mångstyrandet, som genomgår hela. vårt statsskick och börjas med dess öfverkufvud, har ofta blifvit nbeklagadt såsom källan till de största bristofälligheter, hvaraf preussiska (svenska) riket lider. Men det finnes här nu en gång, och vid detta förhållande är en premierminister knapppast tänkbar. Aven följande stycke ur brefvet förtjenar ganska väl att meddelas på samma gång: Det österrikiska enväldet har en skenbar likhet med en konstitutionel monarki; det söker inbilla opinionen och få antecknadt i vårt slägtes stora syndregister, historien, att premierministern är i Österrike ensam ansvarig för hvad som sker; monarken låtsar blott vara maktens representant, men icke dess utöfvare. Sålunda kan kejsaren lefva helt lugn i sitt palats, medan hans Major domus vakar för honom och medelst skräcken af sitt namn, sin myndighet och sin klokhet värnar hans välbefinnande. I Preussen (Sverge) deremot träder movarken sjelf fram på tornerplatsen. Från honom, bonom ensam, utgår allt hvad som sker, det onda, så väl som det goda; han öfvertager förbannelserna, så väl som välsignelserna; och ingen i detta land anser möjligt, att icke konungen har kännedom om allt hvad som händer: att han icke förutsett det. och befallt det. Sålunda är i Preussen monarken ! den ende i allmänna tänkesättet och i historien ansvarige för styrelsens gång; och då denna grundsats! är öppet erkänd, inses att tillsättandet af en premier minister icke är så lätt gjordt i Preussen. På vi anfört dessa u drag, öfverlemnande åt: läsarens eget omdöme om vi hafva orätt i påståendet att jemförelsen är träffande, är det ingalunda memngen att vilja framställa regerings-! systemets representerande genom konungens! person såsom mnågot olagiigt cch stridande mot det besvurna statsfördraget. Tvärtom kan mean ficna ett bestämdt försvar derför uti regeringsformens bokstaf, enligt hvilken konungen aliena beslutar, efter att hafva hört sina rådgifvares tankar; och lårgt ifrån att konungen skulle visat någon böjelse att frångå derna sista föreskrift, hafva vi alltid hört berättas, att det formella iakttzgandet följes med fu:lkomlig noggrannhet i allt hvad beslut beiräffar. Konungens hederliga och rättrådiga karakter är äfven ea borgen, att icke någon usurpation i sådant hänseende är att frukta för framtiden. Men det gives vissa principer, hvilka till den grad utveckla sig såsom nödvärdiga produkter ef tidsandans framskridande, att de icke i längden kunna någonstädes förbises, utan, att symptomer af oro cch ryckningar i statskroppen skola förekomms. Ochi vår tid, då monarkien icke längre kan utöfva något inflytende genom den nimbtu, som fordom omgaf regenternas personer, såsom i sig representerande hela samhillets offentliga makt inför möngdens ögon, måste en af dessa nödvändigbeter blifva, att den konstitutionella mooarkiens hufvudvilkor öfver allt blifver en sannt representativ, parlamentarisk och roinisteriel styrelse. Då de sednaste månaderna lemaat åt den prsgmatiska historien så mårga lörorika ämnen ul! betrsktelser, så ku:na vi icke underlåta aut just i det ifrågavarande hänseendet fista uppmärksamhet på resultatet af konung Leopolds i Belgien klvka förferande. Denae konung her, allt ifrån sti tillträde till regeringen, följt den principen, att rätia regeringssystemet ecf.er majoritetens åsigter, och välja sina ministrar i enlighet dermed, semt låta dem bufvudsakligen sköta ärenderna och ansvara derför, utan att man cerföre bört, att konungen sjef på sin vpphöjda plats saknat tillfälle ait tilirickligt gagna landet och befordra dess intressen. Resultatet häraf har blifvit, alt ehuru Belgerne år 4830 önskade förena sig med Frsnkyke, och oaktadt ett gsnska starkt republikinskt fört: finnes derstädes, så äro da så belåtne med sitt statsskick, att de nu efter den sista franska revolutionen förklarade sin önskan att bibehålla. detsamma, då konungen hänsköt detta till deras eget val. Vi hemställe, bvilkendera befinner sig bättre, konung Leopold af denna beredvillighet och det system han följt, eller konungen i Proussen af den ihärdigbet, bvarmed han, för allenastyrandeis skull, emotstått det preussiska folke:s fordringar? Hos oss ken någon friga af denna beskaffenhet visstrligen icke uppstå, ty det englaste förstånd inser, ait så väl vårt geografiska löge, som den stora mängdens egen, jeraförelsevis, ringa politiska bildningsgrsd, jemte de ärda parufördomerna och sfunden emellan klasserna, hos oss påkallar enheten och kontinuiteten af en monarkisk styrelse, utan att räkna att detta är det statsskick, som wi alla besvurit. Men det kan lika litet nekas, att antagandet af en verklig folkrepresentation och den sannt konstitutionella principen, hvarigenom regeringssystemet representeras af ministrarna, med hvarje dag blifver en allt mera liflig öaskap, en allt mera högljudd fordran hos nationen i det hela; att hvar och en som ej är blind måste se att denna fordran icke kan för all framtid skjutas åt sidan; att anspråken blifva större, ju längre det dröjer, och att det derföre skulle ligga en vishet i deras tillfredsställande ju förr dess hellre, på den punkt der de nu befinna siz. rr mA Aa I AR mm ss fö nm ERE Rn AA mm oo K SJ KH KR AA ARA RR Aa rr I AR MV ON Od 3, i 0 HA a I I Ad Cl mm AA Am mn Kp Re mA a AR mm — ——K