Aftonbladet – 1 april 1848, sida 3

en att tänka så: om jag emot dem jeg vill analla, ukastar blott ex lögn så är den lätt vederlagd; men om jg ljuger på flera stål en, eller ifrån början till slut, så skall det kota dem mycket mera besvär att vederlägga ögnerna, än mig att tillverka dem. Detta bar ifven slagit in. Och på det visat bar verklisen en person af hans låga balt varit i siånd, itt utan kommerstkollegii tillbjelp , skapa åt sig sjelf ett slags privilegium exklusivum såsom ögnfabrikini; hvilket cek:å, om man närmare sranskar Sindagsbladet, utgör det enda pikanta . hela de:s väsende. Det är alldels utom nåsot tvifvel, att om någon tidning med minsta inseende bade innehållit tiondedelen af de vrängla framställningar och skandaler som Söndagsbladet, hvilket besynnerligt nog fått gå fritt unler ett slags betäckning af den bättre 2llmäinhetens förakt, så hade en sådan tidningsutgifvare knappt fått göra annat, än så inför kämnärsrätten för tryckfrihetsåtal. Det torde likväl vara på tidep, att denna likgiltighet och tystnad å den öfriga pressens sida, vid en så infam och sedeförderfvande framfart, nu mera upphör, och att gadden ryckes ut, innen g:ftet deri hinner göra någon större skada. Oskt2dt det besvärliga och motbjudande sf ett sidam liggande, vilje vi likväl icxe undandraga oss vår andel deruti, och fäste jemväl våra respektive kollegers uppmärksamhet på angeligenheen att stäcta en oförskämdhet, som, sedan den redan allt för länge öfverskridit gränserna, numera äfven synes börja att vilja verka för mörka politiska syften i hemlig tjenst åt intressen, som eturu de visserligen aldrig äro nogräknade om medlen, likväl skule blygas att cffentligt vidkännas en slik handtlangare.