Aftonbladet – 1 april 1848, sida 2

inderrätta bonom om det i staden gångse ryk-Ip et och försäkra honom, att stadens borgareb voro främmande för dylika tillställningar, ssmtj! ned lif cch gods tillgifna konungen, af hvilken! ie erhållit allt hvad de hade önskat. I Det troddes att det reaktionära partiet hade, l; ör genomdrifvandeti af sitt syfte, ernat hålla ettk . k. folkmöte på rådhuset. Magistraten lät tilllg jörekomraande bärsf stänga den stora rådssalen,l! å att ingen kunde slippa in. ! Uoma dessa demonstrationer skedde för öfrigt c ngenting, hvilket man tillskrifver borgerskapets rygga förhållande, ehuru ingen brist var på ippviglare. Fiera sådsna — det upplystes dasen derefter d. 49 — hade gått omkring i verkstäderna för att upphetsa arbetarna, men oleivo öfverallt afvisade; några fasttogos. Såunda blef åtminstone för den dagon ingenting af hela anslaget, och följande dagen hade Minben i det yttre återtagit sitt vanliga utseende. Ven satt d2 ofvannämda anslagen verkligen föreaf s, derpå tviflade ingen. Med nasta post torde man kunna vänta närnare upplysningar öfver dessa besynnerliga nyeter. AT DEN STORA SORGEFESTEN I BERLIN DEN 22 MARS. Berlin den 23 Mars. I går firades den högtid-1l iga likbegäpgelsen af 487 bland de medborgare,l som failit i striderna den 48 och 49. Begrafnin-l( gen skulle äga rum om eftermiddagen kl. 2, men redan tidigt på morgonen börjades förberedelserna;, af de korporationer, som deltogo i tåget. Studenter-. na, handtverksföreningarne, köpmanskåren, embetsmännen m. fl. ordnade sig på olika ställen och tågade kl. 4 till samlingsplatsen på gendarmtorget: och i dess granskap. Klockan half 2 började kyrkoakten, hvarefter likprocessionen satte sig i rörel-:! se från den nya kyrkan, dit likkistorna förut blif-l. vit afförda, samt tog vägen genom Charlonenstrasse, och die Linden framåt slottsbryggan till Friedreichshaio. Hela staden hade på förmiddagen blifvit prydd med fanor; det gafs ej ett hus, hvarifrån ej några fanor vajade, ingen allmän byggnad der de ej voro planterade. Hvilken rörande anblick! Bredvid de tyska fanorna på slottet prunkade på dess fyra hörn svarta sorgefanor; likasål vejade på högstsalig konungens palats sorgefanan,l jemte den svart-röd-gula; ministrarnas hboteller, samt alla torn voro äfven prydda med dylika fanor. Statyerna af våra hjeltar Scharnhorst, Blicher och Bäölow buro äfven tyska fanor. Det var cen herrlig solklar vårdag, skön som en! moajdag, och få voro de Berlinare, som icke infun-t nit sig, antiogen såsom deltagare i tåget, eller som åskådare. Berlin har ännu aldrig företedt något skådespel, härmed jemförligt. Ett tåg af 487 lik kistor, prydda med kransar och blommor, beledsagade af mer än 20,000 beväpnade och obeväpnade medborgare, — studenter, handtverkare, em-l betsmän, konstnärer, lärde, lärare och elever, samt arbetare, alla i svarta kläder och med den tyska kokarden på hatten, med undantag af fyra officerare, i uniform, med sorgflor, och några barrikadkämpar, i samma drägt, som de burit under stri-! den. Flera af tåget buro armen i band, eller ha-l: de hufvudet förbundet, i anseende till de sår de medförde från fäktningarne. Sönderslitande var ani blicken af de sörjande; gråtande föräldrar, systrar, hustrur och barn till de fallne. De flesta af dessa tillhörde de obemedlade klasserna. Mellan dem : gingo tröstande själasörjare af alla trosbekännel! ser: evangeliska, katolska, kristkatolska, och judi!! ska andliga, alla i embetsskrud och utgörande ett ls stort antal. Enkor och faderlösa badade i tårar. ( spetsen för professorerne och studenterna gingo den ärevördige Alexander von Humboldt och uni-l, I 1 4 j I j 6 ; j j versitetets rektor. De förstnämde voro klädda i embetsdrägt; studenterna buro de vapen hvarmed de, den fruktansvärda nat:ep, hade tillkämpat sig rätten att vara det:tappra folkets anförare i den blodiga striden; de unga männens bjeltebragder skulle under andra förhällanden gifvit rättvis anledning till en ärorik triumf. Derefter kommo handtverksföreningens medlemmar och ett stort antal fabriksarbetare, hvilka alla kämpat vid barrikäderna, Bländ dessa såg man en bekransad arbelare, Gustaf Hesse från Halle, som natten den 48 gjordt underverk af tapperhet. Derefter kommo Berlinerskjutgillet, samt deputationer irån Potsdam och Magdeburg, säåmt 2000 Stettinare, hvilka anländtmed att extratåg på jernbanan; vidare en grupp svartklädda flickor, smyckade med blomsterbuketter och bärande kransar på sammetsdynor; derefter ett tåg beväpnade; så: polska legionen beväpnad med sablar; framför densamma buros den polska rödhvita, samt. tyska fanan; ett tåg italienare med sin grön-rödhvita nationalfana framför sig; en trupp barikadkämpar och borgarmilis; skarpskyttar; skrifställare;! ett tåg sorgklädda, blomsterprydda barn framför enl med sorgflor klädd barnlikkista; ett tåg borgare; ombud från städerna Charlottenburg, Spandau, Potsdam, Brandenburg, Stettin, Fäörstenwalde, Breslau, l Frönkfurt, Magdeburg, Halberstadt, Braunschweig, Hamburg m. fl.; magistraten och stadens representanter, med florbeklädda embetsstafvar; en sorgfana omgifven af borgarmilis; studenter med riksbaneret och den tyska fanan i spetsen; beväpnade gymnasister, hvarje gymnasium med egen fana och med marskalkar; kommunalembetsmän, flera musikkårer; fem särskilda tåg af arbetare; m. fl När detta ofantliga tåg sauce sig i rörelse, uppstämdes af alla musikkårerna koralmusik, som börjades med melodien till psalmen: Jesu! du min fröjd. och fromma; några afdelningar af tåget beledsagade musiken med psalmens afsjungande. Högtidligt framskred nu denna procession, som bland sig upptog allt hvad Berlin eger stort och ädelt, förbi det kungliga slottet, der konupgen visade sig på balkongen, vördnadsfullt helsande de likkistor som inneslöto stridens offer, den tillkämpade frihetens dyra lösepenning. Genom Landsbergertullen anlände tåget till Friederichshain (Fredriksparken), der ett altare var uppfördt, och framför detsamma, på en hög pelare, var planteradt frihetens baner. En stor gemensam graf upptog de 487 likkistorna; midten af denna kolossala graf var prydd med ett frihetsträd och plats beredd för ett nationalmonument. När likkistorna blifvit nedsänkta, hölls ett minnestal öfver de fallne af predikanten Sydow. Han talade med värma till den oerhörda massan af åhörare, erinrade om betydelsen af hvad de fallne tillkämpat: nationen, -buru :de frammanat en ny, fri tid, och beseglat frihetens sak med sitt blod. Såiedes hafva, vi nu fulländat, hyad som börjades 1813; så må vi med tillförsigt gå framtiden till möte, och hembära nu vår rörelse och tacksamhet till de å ömse sidor fallne; de hafva kämpat för öfvertygelse och pligtkänsla! Från grafven skallar derföre roRa a TTT Te fa RV