Aftonbladet – 1 april 1848, sida 2

flyktade konungadimet icke har fört med sig alla republiken; fiender, så har det qvarlemnat dem vanmäktiga, cch ehuru de ärvs försedde med alla de rättigheter, som republiken garanterar minoriteten, så gifver deras eget intresse och deras kloktbet oss den försäkran, att de alls icke vilja störa det fredliga grundläggandet af en populår konstitution. På tre dagar är detta verk, som man trodde vara uppekjutet till en afligsen tid, fullbordadt utan att en blodsdroppa blifvit utgjuten i Frankrike, utan att något annat rop än det af beundran genljudat i våra departemanger och vid våra gränser. Låtom oss icke förlora detta tillfälle, det enda i historien. Litom oss icke frågskrifva oss den nya ideens största makt, den säkerhet, som den ingifver medborgarne, den förvåning, som den ingifver verlden. Ännu några dagar af högsintbet, af uppoffring, af tålamod, och pnationalförsamlingen skall af våra bänder mott2ga den nyfödda republiken. Från denna dag är sllt betryggadil När nationen af sina representanters händer får mottaga republiken, så skall republiken vara stark ocb stor såsom nationer, heii: såsom folkets idee och odödlig som fäderneslandet. Den provisoriska regeringens ledamöter: Dupont (de VEurte), Lamartine, Marrast, Garnier-Pages, Albert, Marie, Ledru-Rollin, Flocon, Cremieux, Louis Blanc, Arago. Den provisoriska regeringens generalsekreterare: Pagnerre. TYSKLAND. Den 148 Mars utfärdades i Wien en officiell kungörelse om sammansättningen af det den 45 utlofvade ansvariga minristerrådet. Det kommer att bestå ai följande ledamöter: En minister för utrikes ärenderna och det kej-erliga huset, en för inrikes ärenderna; en för justitieärenderna, en för finanserna och en för krigsärenderna. I detia råd kommer ordet att föras af en ministerpresident, som kejsaren särskildt utnämner. Till minis:er för utrikes ärendernpa var generalen grefve Ficquelmont utnämnd, och hade redn mottagit portföljen; till inrikes minister baron von Pillersdorf; till fisansminister baron von Kiäbeck; om de öfriga finner man i dagens tidningar ingenting uppgifvet. Furst Metternich har ifrin Eisgrub rest åt B:ian, för att ara till sitt slott Plas; i Böhmen; den batade polisministern grefve Sedloitzky bade tills vidare äfven begifvit sig it Biinn. Större delen af liguorianerpresterna, jesuiternas beryktade allierede, hade flytt ur sitt kloster i Wien och deras kyrka var stängd. I Berlin är al!männa åsigten, att den enligt konungens bekanta patent af den 3 Februari 4847 sammansatta Förenade Landtdagen nu mera är en omöjlighet; att något försök, af den, att! öfverligga om Preussens angelägenheter icke bör tillåtas, och att de den 3 April till Berlin sammeankallade förenade landständerna följaktligen genast böra förklaras upplösta, och ersättas genom en verklig nationalrepresentation, grundad på allmänt förtroende, uttryckt genom samfållda val; i synnerhet då detta är den tydligt uttalade meningen med alla de yrkanden på folkrepresentation, som blifvit gjorda och bifallna i det öfriga Tyskland, och utgör den väsendtligaste beståndsdelea af den gemensamma tyska enhet, som äfven konungen i Preussen nu har sagt sig vilja befrämja. Från flera orter i Tyskland granskas de till de nya österrikiska och preussiska ministererna hörande grefvarne Ficquelmonts, von Arnims och Schwerins föregående statsmannabanor, och resultatet är enstämmigt, att icke dessa män besitta de egenskaper, som nu mera fordras hos en tysk minister. Den 47 Mars utfärdades i Minchen en kongl. förordning angående Lola Moniez. Den är ganska kort, och lyder så: Vi Öc. finna oss föranlåtne till den förklaringen, att grefvinnan v. Landsfeld upphört att hesitta egenskapen af böäjersk riksgrefvinna. Mänchen dv. 47 Mars 1848. LUDVIG. Grefve v. Waldkirch. Statsråd.n Den konsl. förordningen beledsagades af en annan, om har följande lydelse: I betraktande deraf, att grefvinnan v. Lind:feld, hvilker, enligt konungens i dag fattade beslut, upphört att vara bäjersk riksgrefvinna, icke afstår från sina försök att störa hufvudstadens och hela landets lugn, anbefallas härme-l delst samtliga rättsoch polismyndigheter i konungariket, att efterspana bessgda grefvinna, och att, hvarhelst kon anträffas, gripa henne och föra henne till nästa fästning, för att genast inställas inför domstol. . Mänchen d. 47 Mars 41848. Ministeren för justitieärenderna och Ministeren för inrikes ärenderna: v. Beisler, statsråd. Friherre v. Thon-Dittmer, statsråd.s Dagen derpå, den 48 Mare, stördes åter den allmänna sinnesstämningen i Mäncher, genom ryktet att adelsoch prestpartiet ernade förmå konungen att afsäga sig styrelsen och utnämna kronprinsen till medregent. Oron steg till en höjd, som var större än vid något af de föregående uppträdena i Båijerns hufvudstad; man såg en beväpnad styrka af 9 till 20,000 man, dels uppställd på torg och gator, dels patrullerande genom staden, och den, som icke syntes, var tillsagd att hålla sig beredd-i kasernerna. Gatorna hvimlade af nyfikna; och hvar och en frågade bestört den andre efter meningen med denna utomordentliga kraftyttring. Framskridandets anhängare hade likväl snart kommit i verksamhet; hela borgerskapet och frikårerna uppställde sig i linie, beredda å sin sida att enhälligt vaka för konungens och den 1sgliga ordningens upprätthållelse; och en deputation, s.mmansatt af de mest ansedda bland borgerskapet, begåfvo sig till inrikesministern, för-att EERO EEE —