Aftonbladet – 31 mars 1848, sida 2

hvarken till enhet eller oberoende, ej heller till känslan af frihet eller nationalitet. Till bekräftelse härpå se vi nu på La Plataflodens stränder en poetisk konstellation af hvarjehanda stjernor, hvilkas strålar, såsom morgonrodnaden till en framtida frihet, bryta fram genom slafveriets fängelsemörker och lysa kring martyrernas stupstockar, med hvilkas blod den förtviflande sånggudinnan skrifver dessa patriotiska sånger och hymner, hvilkas upphof bödeln bevakar, Likasom en sedlig frihet såsom vilkor för all intellektuel utveckling måste föregå all förbättring i konsten, så måste en frisinnad nationalpoesi bilda grundvalen för all konst, hvilken å andra sidan förlorar sitt värde och sin bestämmelse såsom konst, så snart hon förnedrar sig till att tjena absolutismen. Den unge Horatio, som brann af enthusiasm för det höga och sköna och af en inre impuls sökte efter former, i hvilka han kunde kläda sin varelses andliga poesi, hade redan blifvit en påle i köttet för den herrskande gauchon), som, i enlighet med sin absolutism, sökte på långt håll kasta sin snara (lazzo) öfver pegasens nacke, och snärja bonom lik en vild fåle på Pampas, på det han måtte spänna honom för sin absolutistiska restaurations triumfvagn.Såsom allt intellektuelt lif öfverhufvud och allt slags moralisk utveckling är en styggelse för absolutismen, så var upptäckandet af svillets gnistor hos denne yngling nog, för alt mot honom rikta snaran, betunga honom med förvisning och göra honom förlustig sitt fädernesland, hvars mark hade druckit hans närmaste slägtingars blod. (Forts. följer.) ) Gaucho är ett slags hästtämjare på Pampas slät ter, som med sin snara (lazzo) på långt afstånd I fånga vilda djur. ;