Aftonbladet – 31 mars 1848, sida 1

POR. SS VILOTIRENUSTOR. ns —R——E EEE ERNER REN RE EEE EEE IEEE EATIT Ea sådan fosterländsk rustning och förklaring skall ing.fra Europa aktning för heligheten och okräakbarheten af området för tyska tungomålet och tyska namnet. Blott enhet och kraft förmå i närvarande ögonblick upprätthålla freden i vårt sköna, genom handel och näringar blomstrande, gemensamma fädernesland. Liktidigt med öfverläggningarne om nödiga åtgärder för afböjandet af den ögonblickliga faran, skall den tyska stäånderförsamlingen rådpliga om återställandet och grundläggande af ett nytt Tyskland, ett enigt, icke enformigt Tyskland, en enhet i mångfalden, en enhet med frihet. Allmänt införande af sannt konstitutionella författningar, med ansvariga ministrar i alla enskilda stater; offentlig och muntlig lagskipning, i kriminalfrågor stödd på jurydomstolar; lika pokhtiska och medborgerliga rättigheter för alla trosbekännelser och en verkligt folkmässig, frisinnad förvaltning: skola vara i stånd att upp-. rätta och befästa ea sådan högre och inre enhet. Berlin den 21 Mars 1848. FREDRICH WILHELM. Grefve Arsim. von Rohr. Grefve Schwerin. Borneman. Arnim. Käöane. Enligt en med dagens post anländ tidningsartikel från Potsdam, voro de reaktionsplaner, bvarom konungens af Preussen i gårdagsnumret upprepade ord antydde, icke så aflägsaa, som man af nyssnämnde harang skulle kunnet sluta. Från Potsdam heter det nemligen den 24 Mars (samma dag som konungen höll fan-tiget och oarangen, och preussiska statstidningen officielt förkunnade att prinsen af Preussen hade rest till England): Här i sjelfva moderstaden för vårt osaliga soldatväsen, — här, der militärstaten räcker så långt som synkretsen, och allt ännu förkunnar det gamla systemets herravälde, är sinnesstämningen i ännu förfärligare rörelse, än i sjeliva Berlin. De få officerarne af ädlare natur marscherade med tårar i ögonen till Berlin och kommo med förtviflan tillbaka derifrån. Vår tjensteed, vår tjenstepligt, vår äral — kunnde vi väl svika dem, kunde vi blifva menedapre? Och denna förskräckliga strid likväl, emot ,våra bröder, våra landsmän! Gifve Gud, att jag cch min son hade stupat ändå framför barrikadernal, — Detta är blott ett fragmenaf ett skakende uppträde emellan en republikan och en gardesofficer. — Men andra sinnen finnas, som kota af kämdens raseri. J:g kan gifva er den bestämda försäkran, att de med prinsen af Preussen likasinnade hafva den planen att marchera på Berlin, för att, som man skall säga åt soldsterna, befria konungen (om hvilken man för öfrigt talar i de föraktligaste uttryck), eller tvinga bonom till afsägelse och sätta någon af prinsirne på thronen. Ni kan icke göra er någon föreställning om den i dessa kretsar herrskende förbittring och förblindelse. Just nu inträffade följande. Åt jägarbataljonen utdelades 400 skarpa patroner på man. Fjorton volontärer trädde oförskräckt fram och förklarade att de icke ernade skjuta på folket; de afsk:dades genast. — Hvar prinsen af Preussen är, vet ingen — eller den som vet det, tiger dermed.n Härmed kan jeraföras några yttranden från Hamburg af samma dag, och från Bremen af d. 24, hemtade ur längre artiklar och af meddet hela öfverensstämmsnde anda, och likaså med mosvarsnde reflexioner från alla andra Bbåll i Tyskland, dit dagens nyheten från Berlin hunnit att med den elektrotelegrafiska blixten sprida sig. Från Hamburg yttras: Huru man ock må döma öfver uppträdena i Berlin och huru den historiska ransakningen i sinom tid må afslöja dem, — en slutföljd deraf framträder klarare än dagsljuset: den absoluta monarkiens princip har i Tysklarxd blifvit beledsagad till grafven. Endast konstitutionell monarki, eller republik, äro hädanefter möjliga härstädes. Den sednare har i södern många vänner, och detta parti, fastän nu minoritet, hotar att tillvexa mel hvarje dag. Imedlertid är frågan om ett öfverhufvud förhela tyska nationen långt ifrån ovälkommen, för alla partier. Tidsomständigheterna mana att så vidt möjlgt förstärka enhsten; en president för tyska parlamentet, eller en kejsare, eller ett ledande kabinett, äro särskilda försök att skapa derna enhet. Men hvarthän också utgången må syfta, så skall verkan af händelserna i Berlin icke uteblifva. På preussiska kabinettet var hittills mången klick fåstad, äfven i den afligsaa södern; men ett kabinett, som kömmer efter alla andra, som först genom de stora bändelserna i Wien bekommer den intellektuella friheten och det moraliska beslutet till stora förbättringar; ett kabinett, som ordar om dessa förbästringar — hvilka i hela Tyskland red:n predikats från taken — som om de voro nya upptäckter — ett sådant kabinett kon fcke nu vara den ledande makten