Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 3

MMMM US OH mm — nn med synbar öfverraskning. Ah, är det möjligt! hvad hörer jag? att han skulle vara —) mumlade han halfhögt för sig sjelf. ,Ah för djefvulen! att han skulle vara — och sjönk derpå i allvarsamma och djupa betraktelser, under det Falsado syntes böjd att fatta honom i knapphålet och qvarhålla honom, icke allenast tills den förra diskussionen var slutad, utan tills han fullt hade bekänt hvad nu så sysselsatte honom. Perezoso kände sig imedlertid ingalunda benägen att vidare fortsätta samtalet ; tvärtom ångrade han bittert, att han hade gifvit vinkar, hvilkas vigt han nu först riktigt insåg, om ideförbindelsen med den aflidna sennora Theresas syster och hennes relationer med Alfonso P—, hvarmed han nu förband åsynen af Achilles vid klostret S:t Bentos: murar. Enligt ordspråket: Den Gud gifver ett embete, gifver han förstånd,, kunde Falsado såsom spion, utan -Perezosos meddelande, hitta på den ide, som hastigt såsom en blixt hade blifvit väckt hos den sednare, nemligen att en andlig förbindelse egde rum mellan Alfonso och Dolores, och att den förre icke atan synnerliga skäl hade valt Celeste till sin bigtlader. Att sätta upphofvet till det famösa skaldestycket i förbindelse med anförda tilllragelser sysselsatte nu privatlärarens tankar å mycket allvarsammare, som en stor belöning var utfäst för upptäckten, hvilket, i fall han yckades, skulle mer än något skydd befordra lans anstallande i statens tjenst. Perezoso sökte nu leda samtalet på andra imnen och oförmärkt afbryta det nied gästen; tan betjenade sig af ett ögonblick, då Falsado ned synnerlig uppmärksamhet lyssnade På posessionaten från Rio Negro, och gick. Knappt rade spiovan märkt, att den väl underrättade srivatläraren bade försvunnit, förrän han hatade på dörrn och såg sig omkring till höer och venster, lik en hund, som hastigt förorat väderkornet af en annan hund, som bortagit ett stycke bröd midtunder hans näsa, (Forts.)