Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 2

fana, dit reformvännern2, eller rättare, reformscbarlatanern2, kallat demo, o. eg. v. Allt detta sättes nu vidare i sammanhang med de berättelser, som Aftonbladet under den föregående tiden innehållit om den franska revolutionen, naturligtvis för att äfven få lägga skulden till sinnenas uppeggande på detta blad och dess förläggare, på samma gång som han utpekas såsom en fiende till arbetsklassen och de inhemska näringarna: och derföre förbigår Söndagsbladet icke allenast, att alla andra tidningar lika väl som Aftonbladet berättat om de utlindsza händslserna samma detaljer, utan äfven att Söndagsbladet sjel just fracchållit de delar deraf, som företrädesvis handlade om huru arbetarne numera skulle få sörre rättigheter m. m.; huru det i sammanhang dermed förklarat den 19 Mars, att ingen representatiorsreform hädanefter ken komma i fråga, utan att arbatsklassen får deltaga deri, 0.8. v. Det är omöjligt att utan hela det smutsiga bladets aftryckning kunna citera alla de lögnaktiga deklamationer, hvarigenom vaniljmannen sålunda söker vrida sig utur förlägenheten och kasta skulden just på dem, som städs2 arbetat för framgången af en sansad frihet och allmän rätt, men det hela af detta skojeri bär en alltför sllvarsam stämpel aflåga och synbara afsigter af ett uselt verktyg i handsn på fribetens och reformens fiender, för att lemnas endast åt föraktets tystnad. Också veta vi med bestämdhet, att detta sista Söndagsblad väckt en snart sagdt omåttlig glädje i flere ultrakonservativa kretsar; ja! det är till och med sannolikt, att en och annan icke anser priset af de sönderslagna fönsterrutorna och alla dera? följande kostnader för dyrköpta, under den inbillningen, att sålunda med Söndagsbladets tillhjelp bafva fått ett öfvertag för tillfället öfver reformen.