Aftonbladet – 28 mars 1848, sida 3

jat sina jernvägsanläggningar med att sammanbinda tvenne obetydliga platser eller tvenne sjöar, som mer än sex månader af året äro tillfrusna, utan har man till utgångspunkt tagit en af de största städerna i landet, deromkring man kunnat påräkna icke endast varutrafik, utan synnerligast passageraretrafik, derpå jernvägarne hafva egentliga vinsten. Så har man till exempel i Ryssland börjat vid Petersburg, i Preussen vid Berlin och Leipzig, i Danmark vid Köpenhamn, i Frankrike vid Paris, i Belgien vid Brässel 0. s. v., alltid ledande jernvägen till någon apnan större stad, eller ock derifrån på samma gång utgående; mer aldrig har man gjort banan först färdig på midten, der minsta trafiken vore. Hvarföre skulle det då icke gå an att göra på samma sitt hos oss? Låtom oss undersöka. Stockholm är ju den vigtigaste punkten i landet; dit drager sig den största rörelsen, mea framförallt passsgeraretrafiken, hvilket bevisas af den stora åvgflottan, som nästan utan undantag har Stockholm till utgångspunkt. Skuile det då icke finnas någon station utan Stockholm, dit det icke skulle löna sig att ifrån huvudstaden aplägga en jernväg? Enligt insändarens tanka vore Upsala en sådan och det är hans oförgripliga mening, att en jernväg emellan Upsala och Sockholm skulle gifva mångdubbel vinst emot en jernväg emellan Örebro och Hult. På jernvägen emellan Örebro och Hult skulle visserligen komma ait fraktas några tusen skeppund jern och malmy, men denna trafik skulle i första början icke blifva så betydlig; vidare komme väl sommartiden ett eller annat hundrade passagerare i. veckan att färdas denna väg, i anseerde till skyndsamheten af färden mellan Stockholm och Götheborg. Men detta vore ock nära nog allt. Transitohandeln skulle alltid gå på Götha kanal, emedan omlastningen på tvesne ställen vid Hult och Örebro skulle medföra större kostnad än vinsten i tid och kunde icke heller förenas med den skyndsambhet, som för passagerarna 0re nödig. Mången passagerare skulle ock, för omvexlings skull, välja den vackra turen kanalvägen, och under hela vinterp, således mer än sex månader, hade man nästan alldeles ingen trafik å annan jernväg att piräkna, förr än den. öfriga linien till Stockholm och Götheborg blifvit färdig. På en bana emellan Stockholm och Upsalaskulle deremot trafiken kunna fortgå hela året. om och just blifva lifligare vid den tid sjöfarten upphörde. Jern och malm komm2 väl: kanske icke så mycket att föras på denna, förr än banan blefve utsträckt till Sals, men deremot så mycket mera af spanmål och viktualier från det bördiga Uplaind, hvars hela slättland vägen skulle genomstryka, och när dertill lägges alla norrländska procukter under vintern: och all den dagliga tilförseln af mjöfk och slagtkreatur för bufvudstadens bebof, så är Otvifvelaktigt, att redan varutrafiken skall blifva mycket större Jå Steckbolm-Upsala-vägen, än på Örebro-Hult-vägen. Men i ännu högre grad skall detta blifva förbållandet med passageraretrafiken. Utom alla studerande, som till ochfrån universitetet komma att begagna jernvägen, äfvensom alla resande till hufvudstadenfrån Upland, norra orterna samt en delaf Vestmanland, skulle kanske första året och många påföljande flera sinom tusende Stockbolmsboer: och alla dit ankommande resande från södra: och vestra orterna befara vägen, endast af ny-: fikenhet, men, äfven den förutsp, skulle för dem alltid det lättade tillfället att utan t:dsutdrägt och särdeles kostnad besöka det märkvär-diga Upsala och att bland ungdomen jåhelsa vänner och anhöriga, blifva en fortfarande orsak att bfligt begagna det angenäma transportmedlet. Då jemväl följer, att för hvarje mil som vägen sedan utsträckes åt Sala och vidare till fullbordande af det stora milet, inkomsterna och rörelsen ökas på den först anlagda banan, men hvilket icke blir förbållandet i samma mån genom Örebro-Hultska liniens utsträckning åt Köping eller Mariestad, så synes oss fördelen: att börja med Stockholm-Upsala-bansn vara uppendaglig, och insöndaren är fullt öfvertygad att en subskripionslista för en sådan bana, om saken rätt framställdes, skulle kunna fulltecknas endast i Stockholm, och tror ännu säkrare, att redan andra året efter banans öppnende man skulle kappas om aktier till en fortsatt bana, åt Sala och Westerås; och på det sättet skulle innan kort jernvägen ända till Götheborg och således äfven emellan Örebro och Hult komma till stånd, hvilket icke blefve förbållandet, om man börjar i galen ända, eller, rättare, börjar i ingen ända. Dessutom förmodar insändaren, att försöket emellan Siockholm och Upsala skulle kosta vida mindre än: emellan Örebro och Hult, ty vägen blefve väl rågot kortare öch man behöfde ej öfverstiga någon landthöjd, såsom för; bållandet år i Nerike. —n I — Man kan ej annat än med tacksamhet erkägnr Arätralkarmmistinnane läfta att mad alluangmnna ud