Aftonbladet – 28 mars 1848, sida 3

(Insändt.) Man kan ej annat än med tacksamhet erkänna I drätselkommissionens löfte, att med allmänna vattufI brunnar förse Ladugårdslandets invånare. Af den Juti Aftonbladet införde artikel härom vill det väl Isynas, som skulle vattubrunnar för allmänhetens be hof redan finnas. Men denna uppgift är i så måtto loriktig, som ingen sådan brunn, af Publico inrättad, är för menigheten tillgänglig, om man ej vill Idit räkna den på Artillerigården befintlige, hvilken Mikväl. de tider, då artilleriexercisen pågår, tillstänges för de törstande Ladugårdslandsboerne. (Det Ifins väl äfven en brunn, som är tillgänglig uti kaIserngården (Snoilskyska huset); men vattnet derstäIdes är icke drickbart, och bör således icke komma Imed i räkningen.) Då, såsom oftast dessemellan, är det en lycka, att fru lagmanskan Kock och hr I brukspatron Hartman till allmänhetens begagnande lupplåta de i deras gårdar inrättade brunpar. Men Thos dessa tryter vattnet esomoftast, och vid sådana Itillfällen kunna de välvillige egarne i detta afseende lintet bjelpa. Då nu imedlertid drätselkommisslonen lär:r änita linrätta allmänna brunnar på 3:ne ställen, neml. vid Tyskbagarbergen, å Artilleriplanen och vid komministershuset, vore det önskvärdt, att man, före definitiva beslutet derom och före arrangementerne dertill, ville undersöka vattnets beskaffenhet. Brunnen vid Tyskbagarbergen har längre tid varit igenfyld, så att man nu ej kan påminna sig vattnets egenskaper. Vattnet på artilleriplanen: är hvitt till färgen och synes: också i störro mått innefatta någon främmande, för helsan kanske äfventyrlig, beståndsdel. Det i komministerhusets brunn varande vatten stöter på brunt och måtte ej eller vara rätt helsosamt. Månne icke derföre det kunde vara skäl att sträcka undersökningen till andra platser? Ladugårdslandets kuperade. belägenhet gifver anledning förmoda, att många källådror finnas. En sådan förmodan vinner ock stöd i den omständigheten, att oaktadt denna förstads högländighet, hvaraf man eljest skulle kunna sluta till vattnets hastiga afrinnande, de flesta husegare beklaga sig öfver vattensjuka och fuktighet å sina tomter. Vid Källhagen ligga 3 å 4 för sitt förträffliga dricksvatten af gammalt berömda källor. Skulle en aquedukt icke kunna derifrån härledas? Götheborg eger en sådan af öfver en half mils längd, förseende staden på flere punkter med ett utmärkt godt dricksvatten: Christisnia har i nästan alla gathörn reservoirer, söm, hvardera uti 2:ne springådror, förse invånarne med ett ypperligt dricksvatten. Medgifva måste man, att dessa ställens aquedukter härflyta från ofvarbelägna: vatten och att aquedkuten således blifvit möjlig genom nämnde vattems horizontala läge; men hvad naturen, medelst källådrornes vid Källhegen sflögsenhet, förnekat, kan genom konsten (uppfordringsmachin) ersättas. Och bör man eller kan man föreställa sig, att Sveriges folkrika hufvudstad skulle sakna den förmåga, att åstadkomma en för hölsan och välbefinnandet oundgänglig aänstalt, som nämnde 2:ne vida mindre städer, eller ringare än dessa uppskatta fördelen af sundt dricksvatten — en fördel, som i synnerhet uppenbarar sig vid fråga