Aftonbladet – 27 mars 1848, sida 2

UPPLOPPEN I BERLIN. Ea utförligare redogörelse för dessas upphotf och fortgång, så långt undeträttelserna före sista posten sträcka sig, läses i Ham burgerbladen, och vi komplettera derur hvad vi anförde sistl. fredig: Berlin den 16 Mars, kl. 6 på morgonen. En dag och tvenne hela nä ter fu!la af händelser ligga bakom oss: och hvad skall vidare följa? — — I förrgårs afton upplefde vi eni tilldragelse, hvilken vi kanske bafva att tacka eller skylla för det följande. De tumultuariska sammanskockningarne hade, liksom de föregående dagarne, börjat kring slottet; det var imedlertid dock ännu alltid mest muntra pojkar blott; och den lugne borgaren skred, antingen upptagen af sina göromål gatan fram, eller på sin höjd åsåg spektaklet med pyfixenhet. Plötsligen upphäfde sig — ungefär vid kl. 8 — ett förfärligt ångestskri på Bräderstrasse. Gardesdragonerne hade här från begge ändarna af gaian drfvit fo!ket tillsaramans till midten, och höggo nu med blanka vapen obarmhertigt in i massan. Må man befria oss från beskrifningen på de enskilda scenerna: ännu i går darrade dens na gatas invånare, som talade derom, i alla 1eder af förskräckelse. De om hjelp anrepande hade skoningslöst blifvit nedhuggne, så att enskilde borgare, trots tumultet, vågade sig fram till sina slutna busportsr, öppnade dem och togo in de sårade. Ena — cceh föröfrigt en ganska from och stilla — borgare skall redan i dag hafva dött, flere andra ligga ganska betänkligt sårade. Upploppet hade, till följe af detta äfventyr, nått sin högsta grad i går på Bräderstrasse, Redan tidigt på morgonen derpå trädde gatans invånare tillsammans hos justitierådet Bergling. Berättelser om de värsta enskildhater bestyrktes genom ögonvilnen, och derom uppsattes en inlaga, bvilken alla de närvarande underskrefvo. En kormiti valdes för att befordra inlagan till auktoriteterna. Efter flera timmars förlopp återkom deputationen till Bräderstrasse, hvilken nu var uppfylld med flere hundrade menniskor af alla stånd. D:r Woeniger höll ett offentligt tal till de närvarande, underrättade dem om den utgång deputationens bemödande haft, hvaraf man i synnerhet förnam, att såväl öfverborgmästaren, som polispresidenten utfäst den krafvigaste medverkan, derpå bragte inrikesminitens förfoganden å bane, och ändtligen slöt med att siväl påpeka de illa sårades, till och med i sina egna hus antastade borgarnes goda rätt, som derjesate också deras allvarliga pligt att i denna oroliga tid värja lugnet och ordningen, hvarigenom blott enighetens vördnadspjudande makt kan upprätthållas. Ett dunsrande bravo! tillkännagaf i flira omgångar de närvarandes bifall till tzlarens åsigter. Skarorna lemnade nu Briderstrasse, och begåfvo sig ull slvtisplatsen, hvarest d:r Woeniger innu en sång måste för dem uppläsa ministerialörfoganlet cch lofva des u:gifvende på trycket. I ölja deraf utkom sedermera den redan bekanta appellen (vAnsprache) iftån borgardeputationen till medborgarne. Ty värr rickte den sålunda vunna goda stämningen ickelänge. Massan bopado sig mer och mer på slottsplatsen,. iasul