Aftonbladet – 27 mars 1848, sida 2

Sednaste tiders tilldragelser, som med oerhörd makt ingripit uti folkens sociala och politiska lif, hafva djupt skakat Europa. Österrike måste beträda en ny bana uti en allvyarsam tid, och dess puissleg hämmas vid tanken att denna nya tid, med sina fordringar och behof, kunde föranleda till motsägelser och splittring, hvarigenom framkallades en kamp, som skulle förlama fosterlandets kraftiga och värdiga försvar, störa den naturliga och fredliga utvecklingen samt gi:va framtiden till pris åt slumpen. I ett sådant afgorande ögonblick är det för E. Maj:ts trogna ständer en helig och trängande pligt, att med hängifvevhet helga sina krafter till fäderneslandets tjenst. Uppfyllandet af danna pligt fordrar framför al!t att uttala en varm försäkran om oföränderlig trohet och tillgifvenhet för den älskade monarken, såsom en hyllning, ett förnyande af ständernas bögtidliga försäkran: att med glädje offra gods och blod för Habsburgs höga ätt. Men det bögsta beviset af versligt tillgifoa ständers trohet är sanningen; först genom henne adlas den varmaste tillgifvenhet, och el svårt ansvar skulle drabba oss, om vi icke på saroma gång troget skildrade landets hotande beiägenhet och angåfve medlen att afbjelpa densan: ms. E. M.! Folkuppfostran, presseos och vetenskapernas rörliga element, åkerbrukets utveckling och de för dess framskridande erforderliga instituter, associationsandan hos allmogen och städernas befolkning, samt slutligen gemensamt deltagande och medverkan för alla uti landets lagstiftning, såsom vilkor för allmänt väl: alla dessa statens lifsclementer hafva biifvit tillbskaträngda inom trånga skrankor, som qväfva medborgarens själskraåfter, motverka hans andliga lyftning, fjettra honom vid de lägre materiella intressena och tillintetgöra de bästa frön till nationalrikedom. Detta system har icke blott söndrat de enskildes medborgerliga samfundsanda, utan det har äfven splittrat enhetens kraft hos hos de under E. M:s spira lydande provinser: det har uti dess innersta lif fördystrat och nedtryckt den mäktiga allmänna nationaikänslen. Till dessa olycksaliga splittringar hopades de galliziska tilldrageiserna, missväxt, penningekriser, den politiska gäsningen i Italien, öch slutligen den inom tvenna dagar fulländade segern af folkrezeringen i Frankrike. De utgifter, som föranledas af krigsrustningar, till betryggande af de tyska gränserna, kunna blott betöckas genom nya statsskulder; och under det staten nödgas tillgripa detta yttersta medo!, sjunker hela befolkningens förtroende till finansernas ställning och en allmän förskräckelse utbreder sig. Utsaset af ett dylikt misstroende fortplantar sig med vinden; det uppskakar staten uti sjelfva dess grundvalar och hotar Jösa alla sambällsband, samt gifva landet till pris för laglöshet och förvirring. Uti detta läge ställa sig nu ständerna mellan regeringen och afgrunden. De kunna, genom förening af de upplösta krafterna och genom införlifvande uti representationen af det ännu orepresenterade elementet af folket, erbjuda de garantier, som skola fullkomligt återställa förtroendet till regeringen; de kunna åter lifva nationalkänslan, frembringa en andlig lyftning, samt uppelda nationen till oerhörda ansträngningar. Österrike skall med värdighet och samvetsgrann trohet motsvara den tyska förbundsförsamlingens uppmaning till den enigaste samverkan mellan regeriogar och folk, till innerlig enighet mellan alla tyska stammåär., Es Maj:t! Österrikes folk skola till skyarna upphöja den regering som, fritt och sj-lfständigt, med ädel storhet erkänner förtroendet för folket såsom statens sanna grundval, samt bringar detta förtroende i harmoni med tidsandan. Icke blott i dessa farans ögonbiick, utan äfven allt framgent, skall Österrike, huru våldsamt än tidens storm må rasa, under en sådan styrelse, stå tryggt på folkförtroendets orubbliga statshvalf, och med stolt tillförsigt skall då fursten blicka på de undersåters kärlek, hvilka äga ett gemensamt fädernesland, och såsom medborgare med hänryckning älska detta fädernesland. Lifyade ef dessa tänkesätt och inseenge att det hotade fäderneslandets räddning är möjlig endast genom alla provinsständernas förenade ansträngningar, sedan de blifvit organiserade till en gemensam organ för hela riket, våga E. Maj:ts tropligtiga ständer för provinsen Neder-Österrike anhålla, det E. Maj:t täcktes förordna, 4:0 att alla provincialständers representanter blifva sammankallade, såsom i fordna tider var öfligt, för afvärjande af en, det gemensamma fäderneslandet hotande fara; 2:0 att det sålunda bildade central-utskott blir kompletteradt genom ett lämpligt antal, från alla provinser utsedde representanter, hvilka representera de korporationer och elementer af staten, som hittills icke blifvit representerade i provinsständerna ; 3:0 att regeringens oörganer, som äro skyldiga tillhandagå denna nationalförsamling, framlägga inför densamma redogörelse för statsverkets tillstånd, hvarefter församlingen håller rådplägning, och föreslår de mått och steg, som böra tagas, för att återställa allmänna förtroendet, genom finansernas reglering, och genom en oundvikling utvecklig af landets representation.n