Aftonbladet – 27 mars 1848, sida 1

TR EK jernvägar genom rikets söder om Dalelfven belägne landskap, uti riktningar, som uti den kongl. resolutionen upptagas; samt under de 9:ne sedermera förfllutne åren undersökningar ägt rum i afseeende på en jernvägslinea emellan hufvudsaden och Göteborg. får jag detta företag till allmänhetens deltagande nu anmäla medelst inbjudning till aktiers tecknande deri. Då likväl arbetet är af allt för stor omfattning, för att på en gång till utförande företagas, och det jemväl låter sig i särskilda mindre afdelningar lämpligen verkställa, är det till utförande af en sådan mindre delallmänbeten nu inbjudes. Om den på all rörelse och industri utomordentligt lifvande verkan, jernvägarne utöfva, gör man sig en rätt föreställning, först då man sett de länder, hvarest sådane vägar redan finnas. Men äf ven utan att hafva -jelf erfarit och bevittnat denna verkan, kan vigten deraf fattas af hvarje tänkande sinne vid betraktandet af de fördelar, lättade kommunikationer i gemen hafva med sig. Hvilken svensk man känner icke värdet och behaget af de ångbåtsförbindelser, som i närvarande stund omfatta nästan hela landet; och för 26 år sedan, då en enda ångbåt klöf Mälarens bölja, hvilken tänkte då, att ett fjerdedels sekel derefter hamnen vid Riddarholmen icke skulle rymma den flotta af ångfartyg, som nu i alla riktningar underhåller den inrikes förbindelsen med hufvudstaden? hvilken föreställde sig, att i vårt, såsom det häfdvunna talesättet lyder, på folk och industri fattiga land gods och passagerare skulle finnas i ymnighet för dem alla? Det är obestridligen den lättade kommunikationen; som framkallat denna rörelse, och likväl, huru inskränkt är icke verkan af ångfartygskommunikationen, i jemförelse med Jernvägarne, som icka beröra endast kusterna, eller vissa punkter vid de stora insjöarne och vattendragen, utan genomskära tillika det inre af landet! Genom snabbheten i transporten, tillfället att icke blott hvarje dag, utan å särskilda tider af dagen kunna resa eller afsända gods från en ort till en annan, samt trafikens underhållande hela året om utan väsendtligt afbrott af snö och köld — hvilka utomordentliga fördelar skänkas icke derigenom åt hvarje grea af päringar, åt hvarje klass af medborgare! Hvad betraffsor åkerbruket,l den första och vigtigaste af alla näringar, med rätta kallad modernäringen i landet, inses lätt, att dess vinst af jernvägarne äfven måste blifva i förhållande störst. Landtmannen skall, sedan nätet af jernvägar blifvit fullbordadt, kunna med lätthet och för lindrig kostnad försända sina produkter till den plats, der de betalas bäst, der hehof och efterfrågan är störst, och likaså hämta sina egnal: förnödenhetsvaror, der de erhållas till det billigaste pris. Derigenom säites egendom i aflägsne landsorter uti jemnbredd med egendom i närheten af hufvudstaden, och i allmänhet bringas, vid afståndens så att säga försvinnande, producenter och konsumenter tillsamman, till fördel å ömse sidor. Priserne jemnas sålunda öfver hela landet, och då den enes öfverflöd kan utsn svårighetloch tidsutdrägt fylla den andres brist, är det ingen möjlighet att, såsom ieke längre än två år tillbaka förhållandet var, en tunna säd kan kosta 6 till 8 rdr mer i den ena provinsen än i don andra 0. s. v. Detta är likväl icke den väsendiligaste fördel jordbruket hämtar af jeravägarne. Det gifves en ännu högre vinst, som genom dem ktommer landtmannen till godo, en vinst, som hos oss ännu icke rätt uppskattas, men som likväl är den högsta af alla: det är vinsten af tid. Det gamla ordspråket, att den som vinner tid, vinner allt äger bär den fullaste sanning. Då jordbrukaren icke behöfver på utförandet al sina produkter använda samma tid som förut, har han naturligtvis så mycket mera tid att egna åt produktionen, och han ökar i samma förhållande sin förtjenst. I stället att tillbringa dagar och veckor på forsling, får han vistas hemma vid arbete, kan egna så mycket mera flit och åhåga deråt, bringa till så mycket högre utveckling ej blott odlingen af säd och jordfrukter jemte den hittills så djupt försummade boskapsskötseln, utan äfven de mångfaldiga binäringar och den hemslöjd, som kunna och böra idkas under bondens tak. Men han har icke endast denna direkta vinst af jeravägarne; äfven en indirekt fördel af icke ringa betydenhet tillskyndas honom uti minskningen af kostnader för underhåll af hästar och körredskap; uti lättnad af väghållningen, som naturligtvis blir mindre tryckande, i samma mån som forslingen å landsvägarne särdeles af tunga lass förminskas; uti befrielsen från största delen af postföringen, kronooch fångskjuts, med fl ra vid jorden fästade bördor; och slutligen uti minskade faror för helsa och sedlighet, hvilka sammanlagda vinster bilda ett kapital af huslig trefnad och växande välstånd, med tillgång till och sinne för högre och ädlare njutningar; med ett ord: ett kapital af jordisk lycka och sedlig förädling, hvars ernående bör vara målet för både den enskilde menniskan sträfvande och samhällets alla lagstiftningsåtgärder. Näst jordbruket i vigt står bland näringar hos hos oss bergshandteringen, och dess fördelar af jernvägar äro icke stort mindre än jordbrukets. Våra berg innehålla en outtömlig tillgång på melmer och mineralier af flera slag, för hvars brytande endast fordras armar och arbete, men till hvilkas vidare tillgodogörande brännmaterialier äro oundgängligen nödvändige. Genom strängt anlitande och beklaglig misshushållning med skogarne i bergslagsorterna är koltillgången der redan så förminskad, att den närvarande produktionen af bergsbruksalster knappt kan bibehållas vid sin höjd och omöjligen låter sig vidare uppdrifva. Huru ofördelaktigt detta är för så väl grufvu-, som hytteoch bruks-ägarne, inses lätt, och det måste, om ej hjelp mellankommer, omsider gå derhän, att bruksdriften måste på flera ställen nedläggas. Medelst jernvägar kan ej blott detta förekommas, utan en betydande utsträckning af näringen derjemte tillvägabringas, då malmen för en ringa forlön transporteras till skogsorter för att nedsmältas och utsmidas, eller tvertom kol tillföras gruftrakterna till lindriga priser. Det är forsellönernas dryghet, som i väsendtlig mån tynger priset på det svenska jernet i jemförelse med det engelska, som tillverkas i stora qvanvtiteter på ställen, der malm och stenkol finnas på samma punkt; och det är priset, som till hufvudsaklig del bestämmer afsättningen på utländsk ort. Vilja vi således bibehålla vårt jern i verldsmarknaden, så måste vi tillse, att det kan tillverkas för nedsatt kostnad, och dertill bidraga jernvägarne ganska kraftigt. För bergshandteringen äro de sålunda af föga mindre vigt än för jordbruket, i det de bereda äfven denna närings idkare fördelen att kunna köpa sina råämnen till det lägsta och sälja sina förädlade tillverkningar till det högsta pris på de platser, der de för tillfället hafva mesta efterfrågan. I afseende på manufakturer och handel gäller alldeles detsamma. Nedsättning i pris föranleder en större konsumtion, hvilken i återverkan framkallar en ökad produktion; och båda gifva åt handeln ett vidgadt fält för sin verksamhet, genom fördubblade tillfällen till vinst. -— —A MY o ee mm MR rm -— sm I mA OO — er AA me