Aftonbladet – 22 mars 1848, sida 3

( mankomster utaf en del af Hufvudstadens handtverksoch fabriksborgare samt arbetare, hvilka här på Börsen egt rum, skola haft såmbard med och till och med gifvit, om ej upphof, dock näring å8 de sista dagarnes beklagansvärda uppträden; och partiandan har äfven beställsamt inblandat mitt Damn uti dessa rykten, såsom skulle jag hafva halft någon del uti sammankomsterna och deras påstådda följder. De tidningar, som, organer åt denna partianda, i tiotal år egnat min obetydliga person ett brinnande hat, just derföre att jag icke kaz, eller vill begripa frihet utan ordning och säkerhet, hafva ej heller nu uraktlåtit, att i mer eller mindre förtäckta ordalag anspela på dessa rykten. Måhända är det till och med just allusionerne om delaktighet i de omförmälde sammankomsterne, hvarmed ett par tidningar redan i medlet af förra veckan gjorde början, som åt ryktena gifvit upprinnelse och fart. Förvissad att den verksamhet, jag under närmare trettio år af min lefnad egnat åt yttranderättens utbildning i fäderneslandet, först för ernåendet af dess frihet och derefter för tillbakahållandet af frihetens missbruk och öfvergång till meningsdespotism, slutligen skulle rättvist bedömas, har jag i många år oryggligen följt den grundsatsen, att icke inlåta mig i någon polemik eller förklaring öfver de personliga anfall och tillmälen, hvilka mina motståndare inom tidningspressen sällan låtit saknats: Ett så beskaffadt rykte, som partifanatismen denna gång tillverkat och utspridt, fordrar dock ett undantag ifrån principen, äfvensom att jag vid detta titfälle icke stadnar vid en blott tidningsreplik. — I fall jag inskränkte mig dertill, att uti tidningarne införa en förklaring, det jag utaf anställarne och deltagarne af ifrågavarande sammankomster hvarken om dessa blifvit direkt eller indirekt underrättad eller rådfrågad, långt mindre anmodad att deruti deltaga eller att uppsätta den petition, som: enligt gängse berättelser skall utgjort föremål för sammankomsterne, och ändtligen att jag icke ens kände tillvaron af dessa förrän, om icke tre, dock minst två redan hade försiggått, så skulle mer än sannolikt illviljan ej heller nu underlåta att sprida tvifvelsmål öfver sannfärdigheten af en sådan förklaring. Hos herr lagmannen och riddaren, för hvilken, i egenskap af polisens chef, dessa sammankomster måste varit I behörig ordning anmälde, och för hvilken både anställare och deltagare icke kunna vara okända, nödgas jag derföre anhålla, att br lagmannen och riddaren måtte formligen låta uppkalla och inför protokollet med mig konfrontera dessä till deras namn för mig ännu obekante personer. Täckes hr lagmannen och riddaren till dem ställa frågorne: huruvida jag utaf någon bland dem blifvit tillfrågad eller konsulterad om anställandet utaf sammeankomsterne eller om ändamålet för och ändamålsenligheten af desamma, eller ändtligen om jag blifvit anmodad att deri deltaga, eller att författa eller blott öfverse den ifrågastälde petitionen, — så skall hr lagmannen och riddaren ifrån dem alla, huru många än må höras, få förnimma ett och samma svar, nemligen det mest bestämda Nej. Det kan ej vara olämpligt att här äfven tillägga, att ehuru lifligt jag än är öfvertygad att medlemmar af borgerskapet rörande verkningarne på derag yrken utaf en af regeringen föreslagen tulltaxa äro lagligen lika berättigade; att sammanträda och öfverlägga, som t. ex. att deltaga 1. sammankomster och diskussioner om en representatioesförändring och. andra reformfrågor, så skulle jag dock, i fall jag af. anställarne utaf de nu ifrågavarande sammankom-. sterna hade. blifvit om råd, upplysningar. eller för, fattarebiträde. anlitad, hafva afstyrkt bela företaget,; både petition och sammankomster, utaf det enkla skälet, att jag, uti tullfrågans närvarande stalium,: icke förmår inse, att en framställning töl regeringen i detta ämne skulle kunna lända petitio:.ärerna till allraringaste gagn eller hafva något ändamål... Jag är så mycket mera befogad, att här uttala den-. na opinion, som jag, så snart tillvaron af sammankomsterne och deras föremål blefvo mig bekanta, till flere personer genast uttryckte enahanda öfvertygelse. . Öfver alla försök, att genom s.k. opinionsyltringar, på sidan om den lagliga diskussionen och öfvertygelsens väz inverka vare sig på representationens eller regeringens beslut, må slika opinionsyttringar komma ifrån hvilken folkklass som helst, borde jag kunna förutsätta att mina tänkesätt skulle vara kända af något hvar, i följd af hvad jag mer än en gång haft anledning att offentligen. yttra öfver de beklagliga oordningar, som tilldrogo sig i hufvudstaden under de tvenne sistförflutne riksdagarne. Med glädje har jag derföre sett det kraftiga intresse för lagliga ordningens upprätthållande, som denna vecka uppenbarat sig hos alla klasser, i följd af sista lördagens och söndagens sorgliga uppträden; hade detta intresse lika varmt och enhälligt yttrat sig emot oordningarne 4838 eller 1824 och 4844, så skulle jag till och med tro, att, hvad nu beklagligen skett, icke skulle hafva kunnat hända. Detta intresse, och den stränga undersökning utan anseende till personen för att upptäcka våldscenernas anstiftare och verktyg, hvilken jag lika med alla andra välsinnade medborgare lifligt önskar, hoppas och emotser, bör imedlertid vara en borgen, att hufvudstaden icke under eller efter 1848 skall blifva vittne till en femte förnyelse af dylika uppträden. Stockholm den 22 Mars 1848. Joh. Johanson.n Vid införandet böraf anser red.ktionen endast nödigt att, med anledning af hvad hr Jahansson deri talar om tidningarna, fåsta uppmärkssmheten derpå, att åtminstone Afionbladet icke nämnt eller påpekat ktonom så-om tillställare af sammankomsten på börsen. Med kännedom om hr Johanssons stora förmåga, att anvinda sina egna uppg fter såsom bevis efteråt, är det ej ur vägen att erinra sig detta förhållande. Det fägnar oss i öfrigt och utgör nästan en surprise, att finna, det br Johansson nu är af samma tanka som vi i afseende på sammankomstens föremål. 3 (Insändt.) Allmänheten har nyligen mottagit den underrättelsen, att Mariestads pastorat ändtligen erhållit en pastor och att hofpredikanten Wensjoe af Götheborgs stift varit den lycklige. Detta är nu fjerde gången detta pastorat tillfallit prester af fremmande stift, utan att någon från Skara stift blifvit ihågkommen. Hvartill tjena författningar om de i hvarje stift in