Aftonbladet – 22 mars 1848, sida 3

Återgångens möjlighet beror dels på subjektets sinnesbeskeffenhet, dels på omständigheterna, dels på båda delarna. Exemjel finnas, och till och med ganska många på dem, som blifvit hestraffade med spö, men sedan aldrig återkommit under brottmålsdomarens handläggning. Andra exempel fisnas på tjulvar, som vid ett tings börj.n slitit spö, lösgifvits, innan tingets slut återkommit såsom förvunne till en ny tjufnad, och derföre dömts till ettnytt spöstraff Detta straff har således hvarken afskräctt eller förbättrat; det har berott af individens si nesart och omständigheterna kuruvida han skulle återfalla i brott eller ej, men ingendera: delen hvarken till följd af straffet eller i trots deraf. Fordrades, för. brottens minskning och brottslingarnas förlättring, ingenting annat än spöoch ris-straffens upphörande?, så kan jag trösta den : känslofulle läsaren dermed, att sådant redan i det närmaste skett, ty år 1843 ha endast 408 personer, och deribland tre qvinnor, undergått detta kroppsstraff), cch man borde till följe af nysmämnda teori således hoppas, att brottslingarnas antal de följande åren skulle betydlist minskas. Ena motsatt teori torde frukta, att de skola ökas. Jag åter vågar med trygghet påstå, att hvilketdera som blir fallet, ha ep5straffen ingen eller åtminstone ganska ringa inflytelse derpå. Deremot tror jzg, att den långvariga, oftast för tidiga, stundom alldeles omotiverade arresteringen, den månader långa ransakningen, forslandet från ena orten till den ndra och sammanvaron med grofva missdådare baft ett bögst väsendtligt inflytande derpå. För mina. ögon framställer det sig, som om den, hvilken, häktad för ett ringare brott, någon ging endast på misstankan för ett sådant, derunder inspärrad i sysslolöshet och äldr. brottslingars sällskap, änstligen frigifver, antingen som straffad eller som oskyldig, van vid fängelset och undervist i brottets hemligheter, i dess mångfaldiga handgrepp, i sättet stt fördölja och förneka det, i lagens minga krypbål och deras rätta begagnande, dest förefaller mi;, säger jag, som om denne af en oundgänglig nödvändighet skulle vara hemfallen till brottet. Undgår han det i fremtiden, så är det hans eller .omständigheternas förtjenst, visst icke lagens. Faller han åter ett offer för denna lags bristfällighet, återkommer ban andra gången, tredje gången 0. s. v., så är hans lett kastad. och förbans upprättelse, för hans vinnande af förmåga att mostå frestelsen, fordras nära nog ett underverk, som icke göres hvarken af det Auburrska eller Filadel!fia-systemet eller af hvilket annat: system som helst, af menniskor uttänkt. Det är visserligen menskligare att icke döma honom till spö eller vatten och bröd; det är förnuftserligare, emedan: detta straff sannolikt ingenting uträttar, men för han: framtid, för bans moraliska menniska är det nära nog likgiltigt. Inskränkt deremot arresteringarna och förkorta ravsakningarna. Kommer han icke desto mindre åter tredje eller fjerde gången, och kar en oundviklig nöd eller felaktiga samhällsförfattningar icke sin andeli hans brott, så kan man nära nog taga för gifvet, at: personen är ur stånd af någon förbättring, och att det föga lönar mödan att på honom försöka hvarken det ena eller det andra systemet. Vare det långt ifrån mig att vilja tadla den ädla syftningen i dessa bemödanden för de fallnes upprättelse; men jag vågar tro, att samtra syftning skulle både säkrare och lät:are uppnå sitt vackra ändamål på den väg jag föreslagit. Jag föreställer mig ett ögonblick att man riktade sin omsorg på alt hindra den stapplande från att. falla, åtminstdne från att falla sådjupt; stt man för nigra år öfvergaf experimenterandet med de särskilda fängelse-systemerna och i stället -gjorde ett försök med att lägga ett helsosarat band på arresteringsbegäret och att förkorta ransaknings-pr-ceduren, hvilket alli kan ske utan rubbning:af bestående lagar och utan större utgilier för statskassan; att man byggde ransaknings-fängelser, hvilka då ej behölde vara så talrika och stora, men der ingen tilltalad -kom -iberöring med karmrater; att man afbidade des:a försöks resultater och sedan tog sitt beslut, till följd deraf, rörande strafflagens förändring och det fångelse-system, hvarför man ville -bestämma sig. Visade sig försöket fruktlöst, hade det ingenting verkat till brottens förminskning och till förmildrande af brottslingsrnas sinnesart, så hade det åtminstone ingenting kos at, och man hade den tillfredsställelsen att hafva försökt allt. Gaf det åter de gynsamma resultater jag åtminstone vågar deraf hoppas, så skulle man sedan med vida större säkerhet och konseqvens kunna gå till väga i: bro tmålslagstiftning cch fängelsesystei, och ingen opinion skulle uppresa sig deremot. Författaren af artikeln om Bro:t och Fattigdom. Ö ) Den sällsamma disproportionen, att samma år! com . endast 408 spöstraff ägt rum deremot sett 49 dödsstraff, härleder sig deraf, att Konungen, som önskat afskaffa dödsstraffen, dels benådat åt-: skilliga dertill dömde mördare, dels uppskjutit verkställigheten, men att Kongl. Maj:t, gifvandel, vika för den allmänna farhågan, som trodde sig se landets säkerhet hotad och allas lif i fara genom den föregifna strafflösheten, nyssnämnda år låtit verkställighet följa på flera uppskjutna dödsdomar. Mig skulle det ej förvåna, om dessa blodshandlingar framkallat ett större antal mord; men om sådant icke skett — och det har lyckligtvis ej varit fallet — så har det visserligen icke skett till följd af bödelsbilans verksamhet, utan oaktadt henne. — AL AL 2 — Hr mag. Joban Johanson har begärt rum i Aftonbladet för nedanskrifne af bonom till polismästaren ingilne skrift: (Afskrift.) -: Till Herr Polismästaren, Lagmannen och Piddaren Rovnman I