Aftonbladet – 22 mars 1848, sida 2

som kunde förskaffa honom något att göra. Han frågade, om sennor Alfonso skulle, såsom vanligt, i hemligbet halshuggas, hängas, strypas, eller, ty värr! endast skjutas, hvarom jag icke kunde meddela honom någon upplysning, förrän nu pater Fernando underrättat mig om exekutionen i morgon bittida., — Sennor Domingo slutade sin rapport med en dugtig pris snus, och lutade sig beqvämt tillbaka i den gamla länstolen, hvilken . han hade särskildt förbehållit sig sjelf. Besynnerligt I begynte poliskommissarien i en låg ton, vändande sig: till sennor Falsado, som hade ingått med honom; ingen har varit bär, ingen kan lemna oss den minsta ledtråd att upptäcka författaren till dessa skändliga visor. Det är sannt, han försäkrar att de äro af honom, att han och ingen annan är författaren ; men det litterära kollegium, åt hvilket vår höge diktator bar uppdragit att utforska ämnet, har dömt annorlunda. Sennor Alfonso är ganska allmänt känd såsom en ung man med talang och uppfostran, med djupa studier och med de mest lysande utsigter till en bana i statens tjenst; men talanger äro af olika slag, och en ung:diplomats äro af helt olika natur mot ett poetiskt snilles och de måst motsatta detsamma; och, hyad som är aldra olyckligast, sådan är det litterära kollegiets tanke, de skändliga visorna röja ett poetiskt snille, som hitintills aldrig visat sig vid Rio de la Plata. Ett synnerligen öfverraskande