Aftonbladet – 22 mars 1848, sida 1

Ju KORRESPONDENS-ARTIKEL. 1 Berlin den 10 Mars, Ni br kunna någorlunda föreställa er allmänna sinnesstämningen Ii Tyskland detta ögonblick; den afgörande timI man har slagit; det inser hvar och en, och hvad jag mer än en ging har yttrat i mina föregående bref, bekräfiar sig: minsn var ladd:d; det I var blott den tändande blixten som fattad-s. II Baden, och långsåt Rhen i allmänhet är det Jännu lifligast; den nordtyska karakteren är betänkaammars, emedan militärförtryciet och den byråkratiska desptismen, djupare ipgripande cch kända här än der, hafva lyckats att förslafva folket och uppfylla det med polisförskräickelse. Det orktadt kan jeke b:tviflas att cke Norityskland skell om någon tid resa sig med vida större kraft än södern; ty vi hafva acer att fordra och eftersträfva. Ett tyskt parlament, ovilkorlig tryckfrihet, ett fritt cc3 enig! syskt folk, så lyder allmänna ropet, och det skulle blifva ett bärskri om så baböfdes, hvilket jag likväl iecxe tror. Preussen mi spärr: sig och sträfva emot huru mycket det vill, det såste ändå göra det öfriga Tyskland sällskap, och vi beböfva dervid ingenting vidare, än at; göra konungen och hans kamasrilla begriplig folkets fullkomliga öfverensstämmelse härmed avad som råder i Bijern, Baden. He:sen, 0. s. v. Prinsen af Preussen och Konungens öfriga bröder äro väl, bka med Konuogen sjelf, emot alla medgifvanden; och till hvilka dårskaper man kan låta förleda sig ser ni, när man hör ett sådant språk, som Konungens vid slutet af det här nyligen församlide ständerutskottets förafskedande. Men i trots af all förbittring och alla absolutismens bjernspöken måste man framåt, så vida man icke vill kasta sig i Rysslands armar. Detta åter vore dödsbugget för dynastiev; ty det gifves ingenting hvarigenom den vissare skulle förverka sista återstoden af folkets tillgifveobet. Denna utväg slutar med en pension i Petersburgs, yttrade nyligen en aristokrat comme il faut åt grefve Arnim; ty om Preussen förbrödrar sig med Ryssland och gör sig till dess utpost, så sluter sig södra Tyskland i ögonblicket till Frankrike. . För min del är jag öfvertygad, att man kommer att gifva efier, derföre ati mn måste; sen ännu torde många kjInster användas, många svåra dagar och timmar gå förbi, insan det nuvarande systemet och dess ledare ligga helt och hållet under. Men jag anticiperar; jag måste gå tillbaka ett par veckor och återtaga ett äldre bref, som redan var skrifvet innan nyse:erna från Frankrike hir lyckats vivna trovärdighet. Ni torde ursäkta denna oordning, men tidens eget ur går så oordentligt nu, att man icke vet så noga hvilken timmas händelser raan bör anteckna först eller sist, när mean icke vill förbigå någonting väsendtligt. Allvå först: Den 1 Mars. Jag måste nu företrädesvis omnämna de bedröfliga tilldragslserna i Öfra Schlesien, der hungersnöd cch en sm ttsan rötfebr anställa så förfärliga härjningar, att redan mellan 5 å 6000 birn befinna sig utan föräldrar och slägt, och man icke vet hvad man skall företaga för att kunna föda, kläda, uppfostra dem. Orfra Schlesien bebos af en befolkning, hyilken hvarken är rent polsk eller rent tysk, utan en blandning af begge dessa folkstammar, i Tyskland känd under namn af vattenpolackar. Det är en vid elände, smuts och: förvildning vand folkhop. Inostängd i vrån emellan Galizien, Krakau och Mäihren, har den blifvit vårdslösad alldele:, eller snarare: man har icke bekymrat sig det minsta om innevånarne i bela denna trakt, hvilken likväl har en ofantlig naturrikedom i sina berg; på jern, galmeja och stenkol, och i de ofantliga skogar, hvilka betäcka största delen af hela denna Jandsträcka. Men dessa grufvor och .skogar tillhöra uteslutande ett litet antal grefvar, bironer och adelsmän, bland hvilka mången derifrån hemtar 300 till 600-tusen thaler om året, dem de förstöra i Wien, Berlin, Paris, eller på resor, och som sällan eller aldrig synas på sina gods. När lif-egenskapen upphäfdes i Preussen, upphörde den äfven för dessa herrars bönder; och deras fordna torpställen, eller deremot svarande vederlag i annan jord, blafvo sedan deras egna, men med arbetsskyldighet för desammes innehafvare till herregodsen. Egoskiftenr skedde imedlert.d på det viset, att all någorlunda fruktbar jord lades till hbufyudgården, hvaremot hvar och en af de fordom hbhfegna sbusfåderna fick ijugo morgen (22!, tunnland) usel s:ndjord, på hvilken ingenting annat växer än potatis. Men antalet af dessa små skattebönder är icke stort. Största delen af befolkningen utgöres af sål kallade robott-trädgårdsmästare, kossater och daglönare, d. v. s. folk som arrenderat en jord-: lapp och en koja af någon bland de stors godsherrarne, mot kontant eller mot vissa dagsverken, hvarförutan de förbundit sig till extra dagsverken på godsen, så ofta de påkallas, mot 3 silfvergroschen (874 sk. banko) för hvart. Dessa menniskor lefva, år ut och år in, af potatis och . potatisgröt samt rofvor; bröd kommer säl lan på deras bord, kött aldrig, och heta deras njutning består i bränvinssupande, som de, likt alla Polackar, drifva till omåttlighet för att dersin EEE CE 4 -t a I Fr 1