Aftonbladet – 22 mars 1848, sida 1

— — —— — ——— 2 —— — — ——— -—A--——-.—Htvw— Är der då ingen pardon, pater Fernando? frågade fängvaktaren efter en kort paus, hvarunder de båda snusade. Skall den unge sehnor Alfonso skjutas i morgon bittida? Tjugosju kulor! riktade mot bans bröst, säger ni? Sju och tjugo! Sannolikt skola då åtminstone ett halft dussin hitta hans bröst, och man kan hoppas att åtminstone en skall träffa hans bjerta.n Sju och tjugo, återtog munken betydelsefullt, så många kulor som den förhärdade syndaren räknar år: sådan är vår herres och diktators vilja och befallning, hvilken måste anses som en synnerlig ynnest, emedan, såsom ni ganska riktigt anmärker, vi måste anlaga, att åtminstone en kula skall träffa den brottbelastades hjerta. Brottbelastades! ja, i Sanning, inföll gamle Domingo; yhelt säkert var han skulden till publicerandet af de nedriga unitarianska poemerna i Monte Video; detta är, såsom vi längesedan veta, bevisadt genom vår höga polis rapporter. Säkerligen är det högförräderi mot vår diktators höga person. Om han är förfaltaren, om han skref dem sjelf, betyder föga; han var skulden till deras publicering och spridde dem i hemlighet. Det är förskräckligt! oerhördt!, bedyrade fångvaktaren ; ,detta allt härrörer från den fria pressen i Monte Video.n Det härrör allt från upprorsandan i Europan, afbröt pater Fernando, och från det