Aftonbladet – 20 mars 1848, sida 2

tidningen Svenska Minerv2, som alltid varit en fiende till frihet och reformer, nu plötsligt kastade om, och tydligen ville göra sig till folkets champion samt lika med Söndagsbladet, som gick ännu et steg längre, började predika om, att det nu vore tid att arbetsklassen tog ut sin rätt, m. m. hade, redan i början af veckar, bud gått omkring bland åtskilliga af arbetsklas:en, och särskildt på några fabriker, att folket borde samlas en dag, hvarom de skulle få närmare bud; hvarvid versionerna äro ol;ka, då det på somliga ställen hette: att de skulle göra rumor, och på andra ställen: att de skulle ha roligt, o. s. v. Det berättas äfven, och torde framdeles komma att upplysas närmare i hvad mån det varit grundadt, att tal skola blifvit hållne tiil arbstarne derom, att ifall regeringens proposition till tulltaxa går igenom, så skulle den svenska fabriksarbetaren blifva utan bröd; deras husbönder kunde icke då vidare sysselsätta dem; de hade förgäfves gjort hvsd de kunnat; nu kom det an på om icke arbetarne sjelfva kunde göra något för att förekomma en så olycklig förändring. — Det bör dock tilläg gas, att vi icke hört bestämdt citeras mer än ett sådant tal. Det stickars folket, som härigenom blifvit inbilladt, att fråga vore om att ruinera fabrikerna eller betaga dem ett nödigt skydd, skulle naturligtvis härigenom råka i bestörtning och lättare låna sig åt tillställarnes afsigt, att genom en rabulistisk manifeststion mm IM DD MM am AS RR sr mA AA RR OR OT AA AA Nr or åstadkomma ett intryck, som föranledde stän-l derna att ännu en riksdag bibehålla de totala förbuden å-vissa artiklar. Samtidigt härmed erfor man i thordags på en gång den b-synnerliga sammankomsten på nedra Börssalen, som likaledes hide bedrifvits i tysthet och med sådan farhåga för offentligbeten,l. att hvarken hufvudstadens egna riksdagsmän, eller någon snnan person med statsekonoraiska kunskaper, eller, så vidt vi känn2, någon med högre bildning öfverhufvud dervid blifvit tillka:lad. Vid dennr sammankomst upplåstes, såsom vi förut omnämnt, ett förslag till en peti:ion till konungen, att bestämmelserna i nuvarande tulltaxan måtte få b behållas. En mycket välment, men halfbildad person användes hirvid såsom den synliga agenten, och sjelfva petitionen vittnade både till form och innebåll om den högsta grad af enfald, emedan den dels visade den tron, att konungen skulle afgöra en angelägenhet, som dock nu helt och hållet beror på ständerna, dels också syftningen är snörrätt stridande erot arbetsklassens fördel, hvilken måste vara, att erhålla såväl lifsförnödenI beter, som andra artiklar, till möjligaste billiga pris. Ty det fordras i sanning den oförlåtligaste enfald eller den gröfsta oförskämdhet för att kunna bestrida, att den mindre b-medlades bästa befordras derigenom att tillgång till billigare pris beredes på köt!, smör, ost, socker, Italg, ulloch bomullsgarr, m. m., hvilket allt li den närvs.rande tulltaxan är belagdt med orimligt höga tullar. Sedan detta föregått, erfor man i lördagsImorgon, att ett antal plakater blifvit uppklistIrade på knutarne i hufvudstaden, natten mellan fredagen och lördagen, på minst 30 ställen, Ibvilka voro dels suddigt målad: genom utskuret papper på eit underliggande hvilt papper, och dels skrifna, samt af följande innehåll: 5000 MEDBORGARE samlas i afton på Brunkeberg. Lefve reformen! Allmän valrätt!s Huruvida dessa plaksater stå i något samband med hvad nyss förut blifvit nämndt, känna vi icke; det är till och med troligt att så icke är Thelt och hållet, ehuru äfven ett par personer laf ifrågavarande parti dervid lära vara komIprometterade. Med visshet är deremot kändt, J-åväl att penningar blifvit utdelade å ett och annat ställe på krogarne redan i fredags, som att man såg ovanligt många halfrusiga, hela lördagen, bland den lägsta och mest obildade klassen af arbetare, äfvensom, enligt hvad öfverallt hördes, att boktryckaren Hjerta och v. l:alm. Brinck särskildt blifvit utpekade såsom Ipersoner, emot hvilka demonstrationer skulle Iske, hvilket icke kunde hafva någon politisk syftning i hberal anda. Imedlertid inträffade, att det sällskap af ore; presenterade, som höll en reformmidd2g i De la ICroix salong samma dag (hvarom mera längre ned), ådrog sig uppmärksamhet genom taffelImusiken vid middagen och den starka bifalls) lyttringen vid de skålar, som dervid proponeraiIdes. Af denna anledning började redan kl. -lomkring 35 först en bop pojkar och qvinfolk -Isamlas utanför D3 la Croix hus för att åhöra musiken; efter kl. 6 drogo qvinfolken sig un-Idan, men samlingen blef i dess ställe förstärkt med en hel skara af ett par hundra pojkar, som snart började att flitigt och ihållande hurra, bvartill en större person ofta sågs gifva tecken med hattens svängande, Det allmänt spridda ryktet om proklamationerna hade imedlertid , satt fötter under en ofantlig mängd nyfikna, b Iså att gatorna i sjelfva staden, Norrbro, Malmtorgsgatan och Brunkebergstorg voro uppfyllda -laf promenerande och gapande. Småningom förstärktes också den hurrande -Isamlingen med en mingd äldre och handfastare, ;Itiil en del af ganska vidunderliga fysionomier ;loch drägter; några personer, som hade blifvit fyllda, voro utsatta för pojkarnes begebberi eloch drogo än mera folk tillsammarcs. Men i den min samlingen blef telrikere, fick man släfven höra ett och anaat rop: ,efve reformen! m. m. Under allt detta kunde man ej ,)se spår till annat än en glädtig och fredlig sin; Inesstämning. Härvid bör icke förbgås, att en serskud 2nledning till folksamlingens ökande troligen lig tderi, att vederbörande redan på förmiddagen . Jhade låtit förstärka hästgardespiketen vid slottsI högvakten, och att skarpa patroner blifvit utdelade samt manskapet sågs bära knallhatts; 4