Aftonbladet – 20 mars 1848, sida 1

rikets fästningar, på det nm an måtte få förut afgjordt hvilket slag som är bäst. Hr Lagercrantz erinrade, att K. Maj:t befälit, det 4 kanoner med lavetter skulle uppställas på Waxholms fästniog till årliga försök. Nu vore blott en af dessa kanoner under försök, men detta öfverensstämde med hr von W:s fördel, emedan deri genom förändringar kande göras. För ett par dagar sedan hade hr von W. inkommit med rapport, att den af de sednaste försökeps resultat för anledda ändringen nu vore färdig. Hr von Wakrendorff svarade, att denna än: dring endast rörde lavetten, som vore af alldeles ny beskaffenhet. Patenttiden vore redan närmare sitt slut. Hr von W. trodde sig hafva visat nog patriotism, då han lemnat en kanon af 1000 rdrs varde åt regeringen med vilkor att icke taga betalning derför, om den icke visade sig ändamålsenlig, och då han för uppfinningens skull gjort tvenne resor öfver Kontinenten. Hr von Hartmansdorff ville yttra sig i anledning af det sätt, hvarpå hr von W. hade blifvit bemött. Väl vore det kändt, att ingen är profet i sitt eget fädernesland, men tal. hade åtminstone hoppats, att hr von W. ej skulle bli så bemött, som skett af grefve Gyldenstolpe. För talarens svenska sinne hade det varit kärt att se Akers bruks välkända stämpel på kanoner i Genuas arsenal och:i Wien, Berlin och Paris hade han hört militärer med mycken uppmärksamhet tala om de i arsenalerna såsom prof uppställda kammarladd ningskanoner af hr von W:s modell. På det sättet, som här begagnats, uppmuntrades icke uppfinningar oci patriotiska bemödanden. Hr Lagercrantz medgaf att den omtalta förändringen hade rört lavetten, men tillade, att, enligt systemet, lavett och kanon icke kunde skiljas. Grefye Gyldenstolpe förklarade, att om han hade bemött hr von Wahrendorff opassande, så bekla gade han det; det hade ej varit hans mening att såra honom såsom uppfinnare. För öfrigt vidhöll ban sin förut yttrade tanka om saken. Hr von Hartmansdorff anmärkte till sist, att då han ville påskynda försöket, gjorde han detsamma som komiterade redan förordat 4845, och tillade att han särskildt, om det kunde tillätas, här ville bembära H. M. Konungen sin tacksamhet för den uppmärksamhet, H. M. personligen hade lemnat åt hans bemödanden. Sedan öfverläggningen var slutad;, förklarade Landtmarskalken, att han ansåg sig förhindrad framställa proportion om remiss af anförandet. Frih. Jac. Cederström begärde då, att Landtmarskalken skulle till ståndet framställa förfrågan, om proposition borde göras eller icke, och anhöll om votering, när frågan besvarades med ja och nej. Omröstningen utföll med 73 röster för vägran af remiss och 145 mot. —