taste dramatiska stycken, som under detta spelår blifvit uppförda på svenska scenen. Pjesen gafs med utmärkt ensemble; isynnerhet skördade hr Torslow, såsom juden Geld, och hr Stjernström såsom d-n verksammaste af de tre röde männen, ett lifligt och välförtjent bifall samt inropades efter spektaklets slut. AA REAR — Konung Fredrik VII:s tankar om tidningspressen. Det berättas, att i förra veckan den gamle danske kanslipresidenten och ju .titieministern S!eman helt sent en afton anmält sig hos Fredrik VII. Konungen hade ytirat sin förundran, hvad som kunde vålla att ministern på så ovanlig tid gifvit sig ut; men denne svarade, alt han ansett det nödigt, emedan flere tidningar yttrat så betänkliga opinioner, att han måste begära konungens tillstånd att få seqvestrera dem. Fredrik svarade: Nej, det vill jag ej. Main ser, att tidningarne ofta kunna hafva rätt, ofta orätt. I det sednare fallet bjelpes det bäst genom dem sjelfve. Lemna dem derföre i fred.