Aftonbladet – 18 mars 1848, sida 1

lförböjningen i anslaget för fångvården, 20,000 rdr: -Ibko, vara nog stor, utan föreslagit, att samma anslag måtte ökas med 300,000 rdr samm ynt, så Jatt det årliga anslaget för fångvården skulle komma tatt uppgå till den för ett fattigt land nog kännbara summan af 730,000 rdr bko. — Det är mig icke I bekant det någon enskild motionär proponerat denna :I förhöjning, och Statsutskottets utlåtande zifva icke heller anledning att förmoda något sådant, hvarföre jag, enär det enligt andra momentet af 357 riksdagsordningen icke tillkommer Statsutskottet — utan endast Konstitutionsoch Bankoutskotten att till Ständerne inkomma med nya förslag, nödgas i formelt hänseende bestrida Statsutskottets behörighet att för Ständerne föreslå större förhöjning, än den kongl. propositionen innefattar. — Hvad sjelfva saken beträffar, finner jag icke heller något skäl att antaga, det Utskottet skulle kunna bättre bedöma hvad för fångvården erfordras, än Konungens rådI gifvare, som måste förutsättas fallkomiigt sänna de -Itill deras departementen hörande detaljer. Jag finner mig derföre af dessa förenade skäl föranlåten att yrka återremiss af utlåtandet i denna punkt. Hr ALMGREN: Jag har icke begär! ordet, för: ett klandra utskottets utlåtande i denna puskt, utan Jendast för att fästa uppmärksamheten de att då Statsutskottet för ifrågavarande utgift fur utväg till beviljande af ett större anslag än det Kongl. Maj:t begärt, torde man äga skäl till den förmodan, att utskottet också känner medel disponiba för alla de föreslagna industriföretag, hvilka efse Keredande at arbetsförtjenst åt den fattige, som på ärligt sätt vill sig försörja, och hvilka utgifter snarare synas mig böra gå före än efter de ständigt vxande anIslagen för fångvården. ) Hr GRÅA: Det är visserligen att beklaga, att kostnaderna för fångvården äro af sådan betydenhet, Imen de äro likväl af den art, att de, så framt säkerheten i landet skall upprätthållas, måsie utgå ehvad beloppet är större eller mindre. Då detta anslag dessutom är ett så kalladt förslagsanslag, erfordras att det för en någorlunda riktig eräkning Ibestämmes i enlighet med hvad erfarenheten under Iden framfarna tidn gifvit vid handen. Det är utTIrönt, att detta anslag vid sistliden riksdag settes för Mågt och derigenom har äfven inträffat, att en betydlig brist för hvarje år måst af riksgäldskontoret : Ifyllas. Mig synes alltså alltså, att utskottet rätteliIgen förfarit, då det beräknat utgifterna för föngvårIden i öfverensstämmelse med hvad kostnaderca under Ide sednasts åren verkligen utgjort. Jag bifaller, för Imin del, utskottets förslag. Hr Sundler instämde. I He EKHOLM: Förekommen af hr Gråå, vill jsg endast derom erinra, att det är temligen likgiltigt will hvad belopp ett förslagsanslag bestämmes, och Idet synes verkligen som vore det bättra, att det bestämdes för högt än för lågt, enär dels betänkligare är, om medel icke beredas för det i verkligheten utgående beloppet, dels hvad icke åtgår alltid blir statsverket besparadt. Att utgifterna för fångvården stiga så högt, är visserligen tänkvärdt. Skälen dertill: ligga likväl för en dag. Da ökade utgifterna härröra nemligen dels från den 4840 vidtagna förändringen, i afseende på hästantalet för fångtransport, dels derifrån att brottens antal de sednare åren tilltagit, hvilka omständigheter imedlevtid icke genom en återremiss kunna undanrödjas. Kostnaderna för fångvården lära näppeligen på annan väg än medelst antagande af ett nytt straffsystem kunna minskas. Men behandlingen af detta ämne, jemt: dermed sammanhang ägende frågor, såsora om domsagornas delning, baradsfångelsers anläggning m. mM., uilhör ett helt annat utskott. — Med anledning sf hvad jag nu yttrat, anhåller jag om proposition Jå bifall till förevarande puakt af Statsutskottets utlåtande, Hr SCHARTAU: De stora kostnaderna för fångvå.den lemna utan tvifvel anledning twill grundade bikymmer. Dat bör likväl icke så kunna uttydas, som förbisåge man betydelsen af dessa utgifter eller de orsaker, som till denna höjd uppdrifvit dem, cm man bifölle utskottets förslag i denna punkt. Detta förslag innehåller nemligen ej något annat än ett tillstyrkande, att i riksstaten uppföra de för fångarnes underhåll oundvikliga kostnader. Man har velat, att utskottet skulle företagit en undersöknirg, om dessa Kostnader icke kunde minskas. Jag vill endast erinra derom, att ett sådant åliggande synes snarare tillhöra en annan delegation af Rikets Ständer, nemligen deras revisorer, hvilka ock deråt egnat sin uppmärksamhet. Dessutom ämnar Statsutskottet att uti ett följande utlåtande inkomma med svar å en väckt motion, rörande fångkostens förminskning och får då tillfälle att på lämpligsre ställe yttra sig i afseende på denna omständighet. Statsutskottet har fått uppbära en tillrättavisniog derför, att det tillstyrkt uppförande af högre belopp än Kong. M:t begärt. Jag bör i afseende härå upplysa, att detta belopp är ett s. k. förslagsanslag, det vill säga ett sådant, som till summan endast kalkylationsvis upptages. Den kan obehindradt öfvereller underskridas; i sednare fallet uppstår en besparing, som blifver för andra ändamål tillgänglig; i förra fallet, och detta står erfarenheten närmast, uppkommer en brist, som riksgäldskontoret måste fylla. Vid sistliden riksdag upptogs ifrågavarande förslagsansleg till blott 450,000 riksdaler, och den årliga bristen har uppgått till omkring 350,000 rdr. Fyllandet af denna brist har väsendtligen bidragit till det deficit af 800,000 rdr, som förefunnits i riksgälds-kontoret. Det är sålunda i afsigt, att slik olägerhet icke åter må inträffa, som Statsutskottet framställt ifrågavarande förslag, hvarpå jag anhåller om Stån-dets bifall. Hr LAGERGREN: Jag gillar, hvad utskottet uti iu föredragna puakt tillstyrkt, helst man blott äf(entyrar att blifva missledd, derest ifrågavarande inslag upptages till lägre belopp, än det, bvartill let i verkligheten visat sig uppgå. Så skedde sista Iksdagen, och följderna hafva icke uteblifvit, utan ata sig förspörjes uti riksgäldskontorets närvarande tällniog. Jag har imedlertid begärt ordet i ett anat afseande, eller för att fästa uppmärksamheten å behofvet deraf, att den snart tjugu år gam!a tyrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riet erhåller en bestämd stat; eljest kunde nemligen nträffa, att detta verk temligen frodigt utväxer, att öma efter den böjelse härtill detsamma redan röjtag hemställer sålunda, att af nu nämnda anledning terremittera ifrågavarande 10:de punkt. He: BERG: Förekommen af hr Schartau, återstår vig föga att yttra. Jag vill likväl icke underlåta likännagifva min åsigt derom, att utskottet fullomligen riktigt förfarit, då det, på sätt som skett, ll högre belopp än uti den kongl. propositionen lifvit föreslaget, ökat ifrågavarande anslag. Sistlien riksdag begärde regeringen samma anslags beämmande till 300,000 rdr. Ständerna ökade det il 450,000 rdr, och likväl har riksgäldskontoret ommit i förlägenhet, genom att nödges fylla den tydliga bristen. Lika djupt som någon beklagar g brottens tillväxt, men hoppas, att, till följd af Tra i sednare tider tillkomna liberala näringsförfattngar, samt såmedelst beredd arbetsförtjenst för enige man, se ett bättre förhållande inträda. Jac -— Bm FF NM vw