Aftonbladet – 17 mars 1848, sida 3

inflytande på massans tänkesätt; men den del af presterskapet, som närmast lefver med folket, är det lägre, cch detta till aldrastörsta delen har redan svurit liberalismens fana. Aristokratien bar hemtat mycken vederqvickelse af den ringa uppmärksamhet, som ru egnats åt riksdagsmannavalen, emedan den trot: sig deri se ett tecken att nationen börjat fatta apathi för politiska frågor; men denna likglighet var skenbar. Den var visserligen en likgiltighet för riksdagen, af hvilken man nu mera knappt vågar hoppas en fredlig och nöjaktig lösning af frågan om representationsförändring, sedan man hunnit öfvertyga sig att de privilegierade stånden aldrig skola af egen drift nedsärta sina höga anspråk och tyckt sig fiana att regeringen, på hvars medverkan men vid förra riksdagen hopgades, börjat i denna friga sllt mera luta åt deras sida. Men det var ingan likgiltighet för politiska frågor i allmänhet coca minst för representationsrelormen. Tvertom är interesset derför i jemnt stigande cch blifver dagligen allmännare, Då abbå Sieyes år 1788 utgaf sin berömda skrifi: Hvad är tredje ståndet (Qwest-ce que l2 Tiers Ew1)? och på sjelfva vittelbladet besvarade frågan med: Alitn; så uttalade han hved som då låg i franska folkets sinne, och man bar skäl att påstå att detsamma nu ligger i sinnet hos det svenska. Fortsätta Adeln och Presteståndet sitt inkarnerade motstånd mot representationsreformen, så ör det icke otänkbart, att Borgireoch Bandes:ånden part nog en dag framstå och förklara, såsom det franska tredje ståndet gjorde 4789, ait de utgöra nationen. Helsingland i December 1847. P.W.